Prostitutionsivrare och förespråkare av en slopad svensk sexköpslag sammanblandar kvinnorörelsens krav på rätten till sin egen sexualitet och kropp med det djupa förtryck som det innebär att utnyttjas i prostitution. Det skriver Malin Olsson, vice ordförande i Roks, Wiveca Holst, Feminism & Human Rights, och Gunilla Ekberg, Feminism & Human Rights.
I en artikel i Expressen den 20 juli föreslår Camilla Lindberg, FP, och Marianne Berg, V, att sexköpslagen bör avskaffas eftersom – hör och häpna – kvinnor som utnyttjas i prostitution har det bättre i länder där prostitutionsindustrin har fått växa fritt med statens goda minne och utan statlig inblandning.
Det är minst sagt tråkigt att se att två kvinnliga riksdagsledamöter helt okritiskt har tagit till sig de orealistiska, groteska och framförallt falska argument som annars bara framförs av förespråkare för en av världens mest kvinnoförtryckande företeelser.
Låt oss titta närmare på deras argument. Det stämmer att Tyskland genomförde en förändring av sin prostitutionslagstiftning 2001 för att bland annat tillåta bordeller och för att ge kvinnor i prostitution tillgång till socialförsäkringssystemet.
Vad debattörerna glömmer att berätta är att den tyska regeringen också har låtit utvärdera sin egen lagstiftning. År 2007 konstaterades det i en statlig rapport att lagstiftningsreformen bara i mycket begränsad omfattning har uppnått sina mål.
Regeringen understryker särskilt att reformen inte på något sätt varken har förbättrat villkoren för kvinnor i prostitution eller underlättat för dem att lämna industrin. Inte heller har reformen lett till att dessa kvinnors sociala trygghet har ökat. Målet att minska brottsligheten har inte heller uppnåtts.
Reformen har helt enkelt varit ett misslyckande. Och inte nog med det, regeringen föreslår i sin nationella handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor, också från 2007, att en modifierad sexköpslag bör genomföras snarast.
Likaså har resultatet av den holländska prostitutionsreformen som genomfördes 2000 varit en besvikelse för prostitutions-ivrarna. De organiserade brottsnätverkens inblandning i industrin har tredubblats, villkoren för kvinnorna i prostitution har inte förbättrats och antalet offer för människohandel har inte minskat som förutspåtts, tvärtom. I höst kommer det holländska parlamentet att få ta del av ett förslag från regeringen som bland annat innehåller ett förslag på en modifierad sexköpslag.
Camilla Lindberg och Marianne Berg har, som så många andra, inte undersökt saken själva och därför fallit för nyliberala argument som inte är baserade i verkligheten. Myter som enbart leder till mer stöd för en profithungrig, global industri som har som sitt yttersta mål att ytterligare förtrycka de kvinnor och flickor som redan är marginaliserade på grund av sitt kön, fattigdom och tidigare upplevelser av mäns våld. Skamligt.
Den elvaåriga svenska sexköpslagen fungerar i dag som en intressant och effektiv förebild för många länder som hittills misslyckats att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel med de medel som tidigare stått till buds.
De har förstått att en sexköpslag är en del i skapandet av ett jämställt samhälle och kan fungera som både normbärande och normskapande: genomförandet av en sådan lag leder både till förändrat uppförande och till förändrade attityder hos män och markerar tydligt att inga kvinnor, barn, män ska kunna köpas och säljas för prostitutionsändamål.
Vi vet att detta stämmer. I ett antal internationella studier som undersökt sexköpares prostitutionsbeteenden svarar den stora andelen av männen att införandet av en sexköpslag är det enda, förutom att bli uthängd i tidningarna, som kan få dem att sluta köpa sex.
I Sverige har vi sett att just detta är resultatet. I en studie från 1996 hade 13 procent av de tillfrågade männen någon gång köpt en sexuell tjänst. I en liknande studie som genomfördes 2008 har antalet män som köpt en sexuell tjänst minskat radikalt och är nu endast 7,8 procent, och många påpekade också att sexköpslagens införande påverkade dem att sluta köpa sexuella tjänster. Viktigt är också att påpeka att det inte är olagligt för kvinnor eller män att vara i prostitution i Sverige.
Lindberg och Berg gör samma grova misstag som andra som inte har tänkt igenom vad det innebär att vara utnyttjad i prostitution – de sammanblandar kvinnorörelsens krav på att kvinnor ska ha rätt till sin egen sexualitet och kropp, med det djupa förtryck som det innebär att utnyttjas i prostitution.
När vi börjar våga förstå och lyssna på de kvinnor som utnyttjats i prostitution ändras bilden. De beskriver allvarliga övergrepp som de utsatts för av hallickar, sexköpare och människohandlare – våldtäkt, fysiskt, känslomässigt och sexuellt våld, sexuella trakasserier, tortyr och ibland mord. Om vi tar dessa vittnesmål på allvar, om vi vill vara solidariska, då kan vi inte, som Lindberg och Berg gör, föra fram de romantiska idéerna om att deras liv förbättras genom att etablera fackföreningar, kooperativa bordeller, hälsokontroller.
De undersökningar som finns i Sverige, och som görs varje år och rapporteras till regeringen, visar att färre kvinnor utnyttjas i prostitution i Sverige, färre kvinnor säljs som offer för människohandel till Sverige.
Den svenska sexköpslagen fungerar helt enkelt som en barriär mot etablerandet av till exempel människohandlare i Sverige.
Det har inte blivit våldsammare eller farligare för kvinnorna, och sexhandeln har inte heller ”gått under jorden”, som ofta påstås. Samma resultat ser vi också i Norge där sexköpslagen infördes 2009. Den illegala marknaden har inte ökat sedan kriminaliseringen, som Lindberg och Berg hävdar, utan tvärtom ser vi i länder där en legalisering av prostitutionsindustrin skett att de illegala bordellerna ökat lavinartat.
Vi vet också från vårt arbete i Sverige och internationellt att en övervägande del av de kvinnor som är i prostitution vill lämna industrin.
Lindberg och Bergs artikel andas gamla unkna patriarkala värderingar om att män inte kan kontrollera hur de utrycker sin sexualitet och att de oavsett lagar och annat kommer att köpa kvinnor i prostitution. Istället bör vi se sanningen i vitögat – sexköpslagen fungerar!