Björn Söderberg visste att det kunde vara farligt att stå upp mot nazister. Han gjorde det ändå. För detta blev han mördad av nazister.
I måndags var det 10 år sedan mordet. I Stockholm var vi drygt 600 personer som samlades för att minnas hans gärning och det brott han utsattes för. På flera andra orter i landet samlades hundratals människor i värdiga minnesstunder.
Den 12 oktober är inte bara en sorgens dag, det är också, just till minne av Björn Söderberg, Civilkuragets dag. För Björn Söderbergs civilkurage och rättspatos tog sig många fler uttryck än att han vågade ta striden mot en nazist på sin arbetsplats. Han hade dessutom kurage att organisera sig fackligt på gräsrotsnivå, han tog sig tid att gå på möten och ställa upp som barfotaförhandlare för kamrater som behövde det på sina arbetsplatser. Sådant civilkurage är basen för att bygga en kollektiv rörelse och åstadkomma förändring.
För Björn Söderberg var det inte nog att stoppa en enskild nazist eller att hjälpa en enskild kamrat i en löneförhandling. Han trodde, precis som vi andra syndikalister, på ett annat samhälle präglat av ekonomisk jämlikhet – där solidaritet är nyckel-ordet i stället för konkurrens och exploatering.
Vi må känna oss små och svaga när vi står i några hundratal och huttrar på manifestationer. Men låt oss då minnas att det inte krävs något extraordinärt hjältemod för att förverkliga våra visioner. Det krävs sådant som att vi organiserar oss, att vi går samman med våra arbetskamrater, grannar, skolkamrater med flera.
I förra veckans Arbetaren avslöjade vi att en av dem som dömdes för mordet på Björn Söderberg, Hampus Hellekant som i dag heter Karl Hampus Svensson, aldrig brutit med den nazistiska rörelsen. Efter en omfattande granskning av vad han gjort efter fängelsetiden kunde vi visa att han ägnat sig åt att kartlägga ett hundratal poliser, journalister och antifascister. Uppgifterna har han sedan publicerat anonymt, på olika nazistiska hemsidor.
Aftonbladet och Expo plockade upp vårt avslöjande och gav det vidare spridning. Aftonbladet publicerade dessutom en stor artikel om Björn Söderberg och Civilkuragepriset till hans minne, i tisdags. Men från de andra större medierna har det varit förvånande tyst. En notis i Dagens Nyheter. Ingenting alls i tv-sändningarna.
Uppenbarligen har det inget högt nyhetsvärde, varken att en dömd mördare fortsätter kartlägga bland annat journalister eller att civilkuragepriset till Söderbergs minne i år gick till de arbetare vid Systembolagets lager Lagena som vågade ta striden mot den ”flexibilisering” och ökade otrygghet det innebär att säga upp de fast anställda för att återanställa dem via bemanningsföretag.
I sitt tacktal satte Lagenaarbetaren Patrik Olofsson fingret på den utmaning vi står inför. Hierarkierna i samhället och på våra arbetsplatser bryter ner många människors inneboende civilkurage. Men det kan återupprättas – om vi bara går samman.
För tio år sedan var vi överens om att mordet på Björn Söderberg var ett slag mot demokratin. Då samlades vi i gigantiska gemensamma manifestationer mot nazister, fascister och främlingsfientlighet. Det ledde bland annat till den konkreta framgången att nazisterna stängdes ute från fackföreningsrörelsen.
I dag kan vi konstatera att det trots detta blivit betydligt svårare att få hela det politiska och fackliga etablissemanget att sluta upp. Desto viktigare är det att vi inte tystnar, att vi tillsammans för Björn Söderbergs gärning vidare!
