När den omstridda FRA-lagen antogs förra året lovade regeringen att återkomma med förslag på hur rättssäkerheten för medborgarna kunde stärkas vid signalspaning och i veckan väntas riksdagsbeslut om det nya förslaget.
– Det har skett en hel del förbättringar och min uppfattning är att skyddet för integriteten är tillräckligt, säger den moderata riksdagsledamoten Karin Enström till Arbetaren.
Enström sitter i försvarsutskottet, vars borgerliga majoritet i förra veckan godkände regeringens proposition, vilket både konstitutions- och justitieutskottet gjort sedan tidigare.
Bland förändringarna finns förslag på att en ny domstol ska tillståndspröva specifika spaningsuppdrag och att Försvarets Radioanstalt, FRA, endast får tillgång till den trafik som domstolen bestämmer. Enskilda personer ska få veta om de har varit övervakade och en kontrollmyndighet ska kunna utreda om medborgare har varit utsatta för otillåten spaning. Syftena med spaningen tydliggörs i själva lagtexten och skyldigheten att förstöra inhämtad information vidgas till att också omfatta sådant som lämnats vid till exempel bikt.
Jurister vid Stockholms universitet har det senaste året granskat FRA-lagen utifrån Europakonventionens artiklar om skydd för medborgarnas privatliv och en brist som anses kvarstå är oklarheter kring FRA:s hantering av trafikdata (se faktaruta).
– Jag skulle önska betydligt mer tydlighet på den punkten, så som det ser ut nu är det tveksamt om vi lever upp till Europakonventionens krav, säger juristen Anders Lagerwall i en intervju med Dagens Nyheter.
På en direkt fråga om detta svarar Karin Enström att hon är medveten om att det finns många olika uppfattningar i hur väl integriteten värnas med det aktuella förslaget.
– Men jag måste stödja mig på de remissinstanser som har uttalat sig och på Lagrådets bedömning och med det känner jag mig trygg.
– FRA-lagen interagerar med flera andra lagar och det är den sammantagna bilden som ska bedömas, säger Karin Enström.
Oppositionen enades i förra veckan om en gemensam hållning kring FRA-lagen och de röd-gröna ledamöterna lade också fram en reservation i samband med försvarsutskottets beslut.
– Vid ett eventuellt maktskifte kommer vi att riva upp FRA-lagen och tillsätta en parlamentarisk utredning, säger Alice Åström, vice partiledare för Vänsterpartiet.
Hon menar att flera av ändringsförslagen går i rätt riktning, men att kärnfrågan är om det överhuvudtaget går att öppna upp för signalspaning i kabel och samtidigt skydda den personliga integ-riteten.
– Min uppfattning är att vi inte kommer att kunna hitta en sådan lösning, men det är en svår fråga och det är därför det behövs en utredning, säger Åström.
Nätverket Stoppa FRA-lagen, en av de ledande aktörerna bakom förra årets ”bloggbävning”, anser att det finns positiva inslag bland de nya förslagen. Någon grundläggande förändring i hur FRA ska bedriva sin verksamhet kan de dock inte se.
– Det går inte att rucka på arbetssättet utan att omintetgöra hela FRA-lagen, säger Mikael Nilsson som är nätverkets kontaktperson.
– Min slutsats är att det helt enkelt inte är möjligt att bedriva signalspaning i kabel på ett rättssäkert sätt och med demokratisk insyn, säger Mikael Nilsson.
Vid riksdagsbeslutet i juni förra året var det bland de borgerliga ledamöterna bara folkpartisten Camilla Lindberg som röstade nej. Hon har till Sveriges Radio sagt sig vara osäker på hur hon gör den här gången.
Fakta / FRA-lagen
Lagen trädde i kraft den 1 januari 2009. Syftet är att reglera hur Försvarets radioanstalt, FRA, får ta del av telefon- och internettrafik som passerar landets gränser, det vill säga signalspaning. Operatörerna måste göra sin trafik tillgänglig för FRA och denna filtreras på bland annat specifika ord, språk och IP-adresser. Mer detaljerad analys utförs av FRA, som förutom innehåll också får ta del av trafikdata – det vill säga uppgifter om vilka sajter som besökts och vem någon har ringt eller mejlat.
De som försvarar lagen menar att FRA:s metoder måste uppdateras, sedan internet har blivit den viktigaste kommunikationskanalen, för att kunna stävja hot mot rikets säkerhet. Motståndarna vänder sig mot att lagen öppnar för massövervakning och att alla därmed betraktas som misstänkta på förhand.
