– Vi går in i en av nutidens största avtalsrörelser där 500 rikstäckande avtal ska tecknas, och det gör vi med en tydlig konfrontation från arbetsgivarsidan, sade LO:s avtalssekreterare Per Bardh under en pressträff förra fredagen.
– De vill ha en återgång till 1980-talets oreda utan centralt ansvar då lönerna pumpades upp med luft, vilket leder till inflation, räntehöjningar och till slut till färre jobb.
Måltavla var Almega, ett av de tyngsta förbunden inom Svenskt Näringsliv, som nyligen gick ut och krävde en helt ny ordning för lönebildningen. Kraven innebär noll kronor i centralt fastställda påslag och att lönen ska sättas lokalt i det enskilda företaget. Olikheten ska vara norm, eftersom ”alla har rätt till lön, men inte till löneutveckling”, var budskapet från Almega. Reaktionen från LO har inte låtit vänta på sig. Janne Rudén, ordförande för Seko, gjorde ett uttalande på förbundets kongress som kan tolkas som att man förbereder sig för strejk.
– Hur ska det kunna undvikas när Almega lägger ett sådant bud? Om de framhärdar är risken för konflikt stor, säger Janne Rudén till Arbetaren.
Både Per Bardh och LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin gav delvis Rudén rätt på den aktuella pressträffen.
– Vi kommer aldrig att acceptera ett nollavtal eller att inte ha några centrala förhandlingar, det är ett absolut ställningstagande, sade Wanja Lundby-Wedin på en fråga från Arbetaren.
Däremot menade hon att LO inte går in i en avtalsrörelse beredda på konflikt utan med inställningen att parterna ska komma överens. LO:s chefekonom Lena Westerlund framhöll att utrymmet för nominella löneökningar de närmaste åren finns i ett spann mellan 2,5 och 3,5 procent. Detta givet inflationsmål och ett samhällsekonomiskt ansvarstagande, sade Westerlund.
Vid sidan av lönerna lyftes fyra områden fram som särskilt viktiga: Jämställda löner, rätt till heltid, att motverka att bemanningsföretag urholkar anställningsskyddet samt begränsning av visstidsanställningarna. Som en femte punkt ville Bardh att de fackliga organisationerna skulle lova varandra att inte gå med på försämringar av redan ingångna avtal och pekade på den lönesänkning som IF Metall öppnade för i samband med vårens krisuppgörelse.
En relaterad fråga som kan komma att orsaka interna konflikter är vilket förbund som bör sätta det första, normsättande avtalet. IF Metalls ordförande Stefan Löfvén har tidigare sagt att det, trots att krisen slagit särskilt hårt inom industrin, måste bli fråga om ett industriförbund. Bardh och Lundby-Wedin uttryckte däremot tydligt att vilket som helst av LO-förbunden kan bli aktuellt. En av de som stigit fram som potentiell märkessättare är Handelsanställdas förbund.
– Det är viktigt att det första avtalet läggs på en vettig nivå och vi är beredda att ta ansvaret och gå ut först, säger Tommy Tillgren, andre vice ordförande Handelsanställdas förbund och ansvarig för förbundets avtalsförhandlingar, till Arbetaren.
Förbundens gemensamma krav kommer att fastställas den 22 oktober, då det så kallade representantskapet också tar ställning till LO-samordningen.
