Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Sverigedemokraterna är ett homofobiskt parti. Sverigedemokraterna är ett islamofobiskt parti. Sverigedemokraterna är ett kvinnofientligt parti. Sverigedemokraterna är ett parti som jag inte skulle rösta på ens med en pistol mot huvudet. Sverigedemokraterna är ett parti som jag vill motarbeta med alla till buds stående medel. Men som ”till buds stående medel” kan aldrig våld eller censur räknas. Inför den stundande valrörelsen har tidningen Aftonbladet tagit beslutet att vägra Sverigedemokraterna att annonsera i tidningen. Aftonbladet är en av Sveriges största tidningar och de har naturligtvis all rätt i världen att själva välja vilka organisationer eller partier som ska få annonsera i tidningen. Dock bör vi som vill ha ett öppet, demokratiskt och tolerant samhälle kritisera tidningen för det beslutet. Hade Sverigedemokraternas annonser innefattat något som ligger på gränsen till att vara olagligt, till exempel något som faller inom lagen för hets mot folkgrupp, så hade Aftonbladet naturligtvis gjort rätt som vägrat publicering. Nu är deras valannonser i sig själva inte ens i närheten av att vara brottsliga på det sättet. Tidningens egen chefredaktör Jan Helin har till och med sagt att ”Sverigedemokraternas valannonser kommer med all sannolikhet att till sitt sakinnehåll vara harmlösa” (Aftonbladet 2009-09-17). Därför gör Aftonbladet fel och detta av två skäl.
Det första skälet är rent principiellt. Om vi ska ha ett demokratiskt och öppet samhälle bör vi arbeta efter principen att alla ska ha rätt att yttra sig. Som Sveriges största tidning är Aftonbladet en av de viktigaste kanalerna för ett parti att nå ut till de som skall rösta i valet. Att systematiskt diskriminera ett parti blir väldigt problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv. Självklart drar en redaktion alltid gränser för vilka partier eller organisationer som skall få annonsera i tidningen. En valrörelse är dock speciell eftersom det då är ett begränsat antal partier som faktiskt kan konkurrera om mandat i riksdagen. Om ett – och bara ett – av dessa partier diskrimineras är det ett underkännande av den representativa demokratin som idé.
Eftersom Aftonbladet väljer att bojkotta Sverigedemokraterna sänder man också ut signalen att partiet inte hör hemma i det demokratiska systemet och där håller jag med. Men det ska inte vara en tidningslednings uppgift att bestämma vilka partier som är okej och vilka som inte är okej – det måste väljarna få bestämma. Vad vi som avskyr Sverigedemokraterna kan göra är att försöka visa på vilket vidrigt parti Sverigedemokraterna faktiskt är.
Det andra skälet som talar emot Aftonbladets agerande är taktiska skäl. Om nu syftet är att motarbeta Sverigedemokraterna så gör Aftonbladet den antirasistiska kampen en stor björntjänst. Genom att förvägras annonser i Sveriges största tidning får Sverigedemokraterna faktiskt rätt i sitt påstående att de som parti är diskriminerade. De kan därmed fortsätta plocka röster och sympati genom att spela sin roll som underdog såsom diskriminerade av etablissemanget. Tyvärr får partiet ju då dessutom rätt, eftersom de de facto blir diskriminerade.
Sverigedemokraterna måste bemötas som vilket parti som helst. De ligger – tyvärr – på gränsen till att komma in i riksdagen och ska därmed behandlas som ett sådant parti i allt vad det innebär. Därmed ska Sverigedemokraterna också granskas som vilket annat parti som helst. Tidningarna ska titta på hela deras politik och inte bara på invandringsfrågan. Det är inte de enskilda faktabitarna som är Sverigedemokraternas svaghet, det är hela det fundament som partiet bygger på. Försök till exempel hitta en artikel eller intervju där en företrädare för Sverigedemokraterna kan ge ett svar på vad de egentligen menar med ”svensk kultur” eller med ”svensk identitet”. Självklart kan de inte ge ett vettigt svar eftersom några rena kulturer eller rena identiteter inte existerar.
När vi granskar och diskuterar med potentiella SD-väljare måste vi visa på det orimliga i den grundsyn som Sverigedemokraterna har. Försöker vi ta debatten på deras arena och hamnar i en diskussion om procent hit eller kronor dit, kring exempelvis kostnader eller brottslighet, så kommer vi att förlora. Detta eftersom vi redan har köpt Sverigedemokraternas problemformulering. Att SD får sätta in ”harmlösa” annonser i Aftonbladet är inte problemet. Problemet är att media svansar runt partiet som katter kring het gröt och försöker låtsas som om det inte finns. Sverigedemokraterna finns. Sverigedemokraterna är ett hot mot demokratin. Men Aftonbladets beslut hotar också demokratin.
