För mig är det helt riktigt och helt okej att landshövdingen på Gotland, Marianne Samuelsson, tvingas avgå efter sitt famösa uttalande om att folk ska gynnas på grund av vilka de är, hur mycket pengar de har och vad de har för bakgrund. Samtidigt är det lite uppseendeväckande att borgerliga skribenter är så upprörda över att Samuelsson vill gynna de som likt grädden på mjölken flyter ovanpå, gräddan i samhället.
Borgerliga politiker och borgerliga skribenter är nämligen ständigt sysselsatta med att bygga respektive försvara ett samhälle där elit och överklass alltid får en gräddfil. Ett samhälle där de som redan har mycket ska ha mer. Detta var vad miljöpartisten Samuelsson också ville göra. Hon ville ge de rika, företagare, höga direktörer och deras likar möjligheter att bygga det inte andra människor kan få lov att bygga. Eftersom de var rika och privilegierade skulle de behandlas bättre än andra.
I motsats till de flesta andra som agerar på liknande sätt, får hon gå. Hon tillhör ju fel borgarallians – den så kallade oppositionen. Men de som tillhör rätt allians, regeringsalliansen, kan fortsätta på samma sätt som Samuelsson. Sven Otto Littorin sitter kvar fast han ljugit om examina och sin formella kompetens, handelsminister Ewa Björling sitter kvar trots att hon brutit mot bygglov, andra ministrar har vägrat betala tv-licens och får ändå sitta kvar. När Mats Odell tvingar Samuelsson att avgå, men inte kritiserar regeringskollegor för liknande överträdelser så är det dubbelmoral.
På samma sätt är de ledarskribenter som kritiserar gräddfiler i samband med Marianne Samuelssons uttalande om strandskydd, men samtidigt försvarar gräddfiler i vården, hycklare. Ledarskribenten Sanna Rayman skriver att Vårdval Stockholm är jättebra för att: ”Fler stockholmare får vård nu än förut”. (Svd:s ledarblogg, den 12 februari 2009) Att det handlar om att vårdcentraler flyttat från arbetarområden till medelklass- och överklassområden låtsas hon inte om. Vårdcentraler som drivs av företag som vill ha så hög profit om möjligt, flyttar till rikare områden och lägger ned i fattigare. Denna flytt innebär därmed att de mindre vårdkrävande medelklassmänniskorna får större möjligheter att få vård, men arbetarklassens möjligheter minskar. Detta ger fler och kortare vårdtillfällen, men innebär att klasskillnaderna inom vården ökar. Privatiseringen av vården innebär alltså att de välbeställda får bättre tillgång till vård och de fattiga sämre. Så skapar man alltså en gräddfil för de bättre bemedlade inom vården. En gräddfil som försvaras av samma skribenter som förfasar sig över Marianne Samuelssons attityd.
Vissa av de skribenter som hävdar att medelklassens barn måste få gå i så kallade elitklasser och döljer det bakom skitsnack om ”begåvning” vill som P J Anders Linder inte ens att alla barn och ungdomar ska ha rätt till skolgång och utbildning: ”Hur gick resonemanget när man sade att det är en mänsklig rättighet för tonåringar att alltid vara i skolan även om de sätter skräck i sina lärare och förstör för sina jämnåriga?” (Svd, den 16 juni 2009). Vad Linder faktiskt säger är att skolan bara ska vara till för den som klarar av den utan problem. Han vill lösa skolans eventuella ordningsproblem genom att neka utbildning för en del människor, de som inte är så välanpassade till medelklassnormen, de fattiga, de stökiga och de med svårigheter av olika slag. P J Anders Linder tycks anse att de inte ska ha rätt till utbildning.
Den borgerliga regeringen vill ha en skola och ett utbildningsväsen där fattiga ska få ”slippa” utbildning och rika få gå i elitklasser utan ”störande” (arbetarklass-) barn på lektionerna. Detta innebär en klar återgång till den råa klassbaserade skola och utbildningsväsen som Sverige hade innan reformerna på 1960- och 1970-talen.
Borgaralliansen vill återinföra ett mer skarpt och tydligt klassamhälle, där rik ska var rik och utbildad, outbildad ska fortsätta vara det och fattig ska förbli vid sin läst, det vill säga förbli fattig. Elitklasser och privatskolor blir på så sätt gräddfiler för de rika. Speciella vägar där enbart de rika och välbesuttna, de medelklassigt välanpassade och välartade, kan ta sig fram och som dessutom hjälper dem att behålla makten i samhället.
Samtidigt som ledarskribenterna i Svd försvarar en skola där det ska finnas gräddfiler för medel- och överklassen som har det bättre förspänt från början kritiserar de alltså i sann hycklaranda Samuelsson. Den 5 augusti framhåller huvudledaren ”vikten av att upprätthålla likheten inför lagen. Och att ansvar verkligen utkrävs”.
Samma skribenter som tycker det är riktigt att rika ska betala mindre skatt och att fattiga ska ha det svårare – borttagen fastighetsskatt och förmögenhetsskatt och försämrade villkor för sjuka och arbetslösa – är upprörda över ett uttalande som en landshövding gjort. Det är dubbelmoral och hyckleri när ministrar, skribenter och andra borgare försvarar klassamhället och är för ökade klyftor, men samtidigt tvingar landshövding Marianne Samuelsson att avgå bara för att hon faller in i samma beteende som alla andra i den svenska eliten och borgarklassen. Nog för att hon ska avgå, men det finns många fler som borde göra detsamma.
Anders Svensson bloggar på “Svensson”: zaramis.nu/blog
