I höstas var jag ombord på fartyget West Wind i Karlstads hamn. Fartygets gigantiska kran skulle montera tio stycken 90 meter höga vindkraftverk vid Gässlingen i norra Vänern. Två pontoner skulle svetsas på. Med dem blev båten lika bred som lång. Medan svetslopporna yrde förklarade skepparen Jörgen Hansson hur turbinen skulle lyftas på med den 108 meter höga kranen. Just vind ville man inte ha under det här precisionsarbetet, men hösten blev blåsig och rotorbladen försenade. I våras skulle vindparken vara
i gång. För några veckor sedan stod jag längst ut på Hammarö och spanade ut mot Gässlingen. På fem torn hade rotorblad monterats. I dagsläget levererar endast ett av vindkraftverken ström.
I förra veckan skrev Arbetaren om ockupationen av en vindkraftsverksfabrik ägd av Vestas på Isle of Wight med 525 anställda. Företaget vill lägga ner fabriken men arbetarna anser att den engelska staten ska ta över driften som en del i satsningen på 400 000 gröna jobb.
Delarna till vindkraftverken vid Gässlingen har DynaWind i Kristinehamn med 47 anställda byggt. Det är Sveriges största vindkraftverkstillverkare. Enligt Carl-Ivar Stahl på Energimyndigheten finns planer på ökad svensk till-verkning.
Det är ingen dum idé med tanke på regeringens klimatproposition som säger att vindkraft ska producera 30 TWh el år 2020. I dag ger vindkraften endast för 2,2 TWh. Gässlingeverken förväntas producera 0,1 TWh el när de väl är
i gång.
Ännu så länge är det handel med el-certifikat – där de som producerar el från fossila bränslen måste köpa certifikat av de som producerar el av förnybara bränsle – som ska stimulera vindkraftsutbyggnaden i Sverige. Det är ingen överdrift att påstå att större insatser lär krävas för att uppnå regeringens mål.
Det har arbetarna på Vestas insett.
Introkrönika