Om några veckor kommer landets lärare be sina elever att berätta om sommarlovet. Det riskerar att bli torftiga berättelser. Anledningen är att 229 000 stycken, nästan 12 procent, av Sveriges barn idag lever i ekonomisk utsatthet. Många av dem har sannolikt tillbringat sommarlovet hemmavid, ja inte ens åkt till ortens badhus – bussen dit kostar och inträdet med. Så här berättar en ensamstående mamma som Rädda Barnen varit i kontakt med: ”Barnen håller god min, döljer och skäms inför kompisar – när de hör vad andra får. Min ena son har flera gånger skrivit uppsatser om påhittade semestrar när uppgiften har varit att beskriva vad han gjort på lovet.”
Sedan 2002 genomför Rädda Barnen återkommande barnfattigdomsstudier. Under l990-talets lågkonjunktur ökade barnfattigdomen kraftigt. Som högst var den 1997 då 433000 barn, 22 procent, levde i hushåll med låg inkomststandard eller i hushåll beroende av socialbidrag. Andelen barn som lever i fattigdom har sedan minskat, men klyftorna har däremot fortsatt att öka. Rätten till skälig levnadsstandard är fundamental och många gånger en förutsättning för ett värdigt liv. Vi vet dessutom att fattigdom är en stor riskfaktor när det gäller andra former av utsatthet. Barn som lever i ekonomiskt utsatta hushåll löper ökad risk för dålig hälsa, med problem som till exempel fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar. Barn i familjer med dålig ekonomi lever också kortare. De löper också ökad risk att utsättas för våld. Den risken är tre gånger större för elever som lever i områden med låg inkomstnivå. Barn från ekonomiskt utsatta hushåll är också betydligt mer utsatta för kroppslig bestraffning. Vidare drabbas barn som lever i ekonomiskt utsatta hushåll oftare av olycksfall i hemmet än andra och även yttre skador som till exempel trafikolyckor. Denna grupp barn mobbas oftare. Det är mer än dubbelt så stor risk att bli mobbad om man kommer från en familj med klart sämre ekonomiska förhållanden än genomsnittet. Slutligen har barn från dessa hushåll sämre skolresultat. I hela Sverige var det år 2006 tio procent som inte var behöriga till gymnasiet. I Malmös Rosengård var siffran 52 procent, i Stockholmsförorten Husby var den 19 procent och i Hjällbo utanför Göteborg 37 procent.
Rädda Barnens fattigdomsstudier visar att barn till ensamstående och barn till utrikes födda är överrepresenterade bland ekonomiskt utsatta. Deras vardag präglas i hög grad av familjens begränsade ekonomi. När de ställs utanför det som av deras jämnåriga kamrater betraktas som självklart får den ekonomiska utsattheten diskriminerande effekter. Rätten att inte bli diskriminerad är en av de grundläggande principerna i Barnkonventionen. Men i Sverige utsätts alltså barn som lever i fattiga familjer just för den typen av diskriminering. I de flesta samhällsfrågor tenderar barn och unga att glömmas bort, så är det även i den pågående finansiella krisen och det trots att det är just barn och unga som påverkas mest av en försämrad samhällsekonomi. Rädda Barnen har många gånger uppmanat regeringen att analysera vilka konsekvenser förändringar i ekonomin och trygghetssystemen får för barn. Men – ingenting händer.
Det är inte bara Rädda Barnen som har reagerat över regeringens bristfälliga barnperspektiv. I början av juni gav FN:s kommitté för barnets rättigheter den svenska regeringen ovanligt hård kritik. Kommittén uppmanade regeringen att anta en handlingsplan för att bekämpa barnfattigdomen, särskilt i tider av ekonomisk kris. Därför framförde kommittén rekommendationen att rikta särskilda insatser till de grupper av barn som lever i socioekonomiskt sårbara hushåll. Rädda Barnen förväntar sig att regeringen följer Barnkonvention. Sommarlovslediga skolbarn förväntar sig en sommar där en bussresa till ett badhus är ekonomiskt genomförbar. På kort sikt kommer det att drabba en stor grupp barn som kommer tillbaka till skolan i höst och inte har någonting att berätta om sitt sommarlov. På längre sikt riskerar en ännu större grupp barn att inte få sina rättigheter tillgodosedda och att stängas ute från deltagande i samhällsarbetet.
