Skrönan säger att USA:s president Franklin D Roosevelt 1939 sade att ”Somoza kanske är en skitstövel men han är är vår skitstövel”. 1934 hade Anastasio Somoza Garcias nationalgarde mördat den liberale upprorsgeneralen Augusto César Sandino och USA:s marinkår behövde inte längre invadera Nicaragua. Dynastin Somoza styrde över Nicaragua till 1979 medan bolagen från USA kunde […]
Skrönan säger att USA:s president Franklin D Roosevelt 1939 sade att ”Somoza kanske är en skitstövel men han är är vår skitstövel”. 1934 hade Anastasio Somoza Garcias nationalgarde mördat den liberale upprorsgeneralen Augusto César Sandino och USA:s marinkår behövde inte längre invadera Nicaragua. Dynastin Somoza styrde över Nicaragua till 1979 medan bolagen från USA kunde verka fritt och nationalgardet terroriserade den utfattiga befolkningen.
Efter den 19 juli 1979, när sandinistfronten FSLN tågade in i Managua efter Anastasio Somoza Debayles flykt, inleddes ett imponerande reformarbete. I Sverige fanns ett brett engagemang för Nicaragua med allt från konserter med Mikael Wiehe och Björn Afzelius till socialdemokratins stora kampanj ”Ljus över Nicaragua”: en stor insamling för fotogenlampor till alfabetiseringskampanjen i Nicaragua 1980.
När Ronald Reagan tillträdde som president i Vita huset i januari 1981 var han fast besluten att krossa vänstern i Centralamerika. Stödet till ultrahögern i El Salvador utökades och dess dödsskvadroner skulle de kommande åren mörda tiotusentals människor. USA:s verktyg i Nicaragua blev Contras och runt 50000 människor dog i kriget innan de sista contras-baserna i grannlandet Honduras stängdes 1990. USA:s krigföring, där bland annat hamnar i Nicaragua minerades, brännmärktes av Internationella domstolen i Haag 1986, men USA vägrade betala skadestånd. När fred slutits röstade de krigströtta nicaraguanerna 1990 bort FSLN från makten. Den utlovade hjälpen från USA uteblev dock och Nicaragua är i dag det fattigaste landet efter Haiti i den amerikanska hemisfären.
2006 gjorde FSLN dock politisk comeback och Daniel Ortega blev återigen Nicaraguas president med 38 procent av rösterna. 1998 slöt Ortega en pakt med liberalerna och han själv slapp åtal för påstådda våldtäkter på sin styvdotter. Den korrumperade liberale expresidenten Arnoldo Alemán frigavs nyligen ur sin husarrest efter att ha dömts till 20 års fängelse. Ortega passade också på att gifta sig kyrkligt med Rosario Murillo innan han 2006 sålde ut den begränsade aborträtten för Nicaraguas kvinnor i en pakt med katolska kyrkan. Sandinistveteraner som Ernesto Cardenal, kulturminister 1979–1987, och exkommendanten Dora Téllez anklagar Ortega för att ha etablerat en familjediktatur. Vid lokalvalen förra året förbjöds de sandinistiska utbrytarna MRS och det konservativa
partiet att ens ställa upp.
Om George W Bush suttit kvar i Vita huset hade han kanske sagt att den senaste i raden av kuppledare i Honduras, Romeo Vasquez, ändå är ”vår skitstövel”. Vasquez var 1976 och 1984 elev på ”School of the Americas”, USA:s ökända utbildning för latinamerikanska torterare och mördare. Nu tycks Barack Obamas administration efter viss tvekan ha anslutit sig till Latinamerikas och FN:s unisona fördömande av kuppen i Honduras. Samarbetsorganisationen OAS går nu i spetsen för kraven på att Manuel Zelaya omedelbart ska få återvända till Honduras som folkvald president. Kuppmakarna, denna blandning av clowner och terrorister som journalisten Hugh O´Shaughnessy beskriver dem i The Guardian,
sitter dock kvar och fackliga och sociala aktivister riskerar nu att utsättas för förföljelse. Kuppregimen måste isoleras och de som kämpar i Honduras måste få omvärldens stöd!