Medan börserna och socialdemokratin har sjunkit som stenar om hösten har det hänt något nytt med sportrapporteringen. Testikelbarriären har brutits. Det började med en artikel i Svenska Dagbladet om handbollsspelaren Robert Arrhenius och hans akuta avlägsnande av en testikel efter att ha krockat med en motspelare under match, och fortsatte med skidåkaren Anders Södergrens tillkännagivande […]
Medan börserna och socialdemokratin har sjunkit som stenar om hösten har det hänt något nytt med sportrapporteringen. Testikelbarriären har brutits.
Det började med en artikel i Svenska Dagbladet om handbollsspelaren Robert Arrhenius och hans akuta avlägsnande av en testikel efter att ha krockat med en motspelare under match, och fortsatte med skidåkaren Anders Södergrens tillkännagivande att han just avlägsnat sin ena testikel på grund av cancer.
Testikelcancer drabbar årligen 300 män, och nästan uteslutande män mellan 20 och 40 år. Men där kvinnor uppmanas kontrollera sina bröst efter knölar hemma i duschen pratas det tyst eller inte alls om att män borde klämma minst lika ofta på sina testiklar efter ojämnheter och knölar: testikelcancer må vara en cancer som 95 procent överlever, men har man otur ryker båda testiklarna och en operation och ett cancerbesked är sällan något man kommer över på en kafferast.
I sportvärlden, som domineras av män och manliga hjältar, har det fram till nu talats tyst om testiklar. En (idrotts)man är stor, stark och framför allt både heterosexuell och sexuellt kapabel.
Kan den senaste veckans testikelrubriker hjälpa till att rucka på bilden av den osårbara och potenta maskuliniteten bara en liten bit är vi förhoppningsvis på väg någon bättre stans.
På en helt annan planhalva har något annat – minst lika fantastiskt – hänt. En damlandslagspelare i början av karriären har utan åthävor kommit ut i tidningen QX. Jessica Landström, som fick pris som ”Årets genombrott” på Fotbollsgalan härom sistens och är en av de största talangerna svensk fotboll sett på mycket länge, berättade utan åthävor om sin homosexualitet.
Victoria Svenssons svepande ”jag är kär i personen och inte ett särskilt kön”-tillkännagivande tidigare i år, efter att ha tillbringat tio år i den semi-officiella garderoben, var inte ens i närheten.
Landströms QX-intervju har heller inte renderat spekulativa kvällstidningsrewrites av typen LANDSLAGSSTJÄRNAN AVSLÖJAR: JAG ÄR LESBISK, förmodligen eftersom hon inte hukat under frågan i mängder av år och det helt enkelt inte finns något att ”avslöja”.
Att sportstjärnor faktiskt berättar att de har fel på sina testiklar eller att de bryter mot heteronormen är en sak, men vad gäller opinionsbildning och samhällsansvar finns det som bekant en hel del övrigt att önska.
Inför Världsaidsdagen (som inträffade i måndags) var åtminstone den tyska huvudstaden tapetserad med stora reklamtavlor där olika kändisar poserade med ett rött band på sidan av bröstet och uppmanade till gemensamma krafter mot hiv/aids.
Det flitigast förekommande ansiktet på bilderna i Berlin var Philip Lamm, som näst Michel Ballack är en av fotbollslandslagets mest kända och populära spelare.
När får vi se Zlatan eller Carolina Klüft engagera sig i kampen mot aids eller för mänskliga rättigheter?