Utrikes

Storkrig hotar i Kongo

Rebellgeneralen Laurent Nkunda utfärdade i söndags en vapenvila, som bröts senare samma dag. Pessimisisterna varnar nu för att hela regionen står på randen till att återigen dras in i ett storskaligt krig.

Den senaste vapenvilan bröts redan på söndagskvällen och nyhetsbyrån AP rapporterade att tiotusentals människor var på flykt runt Kanyabayonga, drygt tio mil norr om provinshuvudstaden Goma. I den lilla staden Rwindi sökte 150 civila kongoleser skydd på en bas för FN-styrkan Monuc, men släpptes inte in. I stället hukade de bakom containrar utanför basen för att undkomma intensiv granat- och artillerield.
– De blå hjälmarna ville inte släppa in oss, men det här är bättre än inget alls, sade 20-åriga Clement Elias till AP. Jag hörde hundra explosioner under söndagskvällen.

Kritiken mot Monuc, som totalt har 17000 personer på plats i hela Kongo, har ökat och i slutet av oktober blev det våldsamma protester i Goma när tusentals personer krävde ett bättre skydd från FN. Monuc har FN-stadgans starkaste mandat, vilket ger dem möjlighet att skjuta skarpt för att skydda civila, men soldaterna anklagas för passivitet. Indien, Pakistan, Bangladesh och Nepal står för merparten av soldaterna, som själva har anklagats för sexuell exploatering och övergrepp. Indiska soldater har också anklagats för att handla med guld, medan pakistanska soldater ska åtalas för att ha sålt vapen till milisgrupper. Monucs chef, den spanske generalen Vicente Diaz de Villegas, avgick nyligen efter sju veckor på jobbet. Officiellt var det av personliga skäl, men den verkliga orsaken anses ha varit FN-styrkans tvekan att använda våld.

Organisationer som Amnesty, Human Rights Watch och Oxfam kräver att FN skyndsamt utökar styrkan i Kongo genom att skicka nya soldater till östra Kongo. Frågan ska diskuteras i FN:s säkerhetsråd den 26 november, men det är endast EU som har insatsstyrkor redo och inom unionen finns stor tvekan inför hotet att bli indraget i en komplex konflikt.

SADC, samarbetsorganet för Södra Afrika, lovade på sitt toppmöte i Johannesburg den 9 november att skicka soldater till Kivu och det förekommer rykten om att angolanska soldater redan finns på plats i Goma.

En rad stater har politiska intressen i östra Kongo och har det senaste decenniet både direkt och genom ombud fört krig i Kongo. I området finns också enorma naturrikedomar, bland annat koltan som används i mobiler, dvd-spelare och datorer. Den som kontrollerar gruvorna och kan hitta uppköpare till mineralerna har inga problem att hålla igång egna arméer.

1998 var det Angola som hjälpte dåvarande presidenten Laurent Kabila kvar vid makten och stoppade Rwandas försök att ta makten i Kinshasa. Rwanda och Uganda skapade sedan rebellrörelser och under de följande fem åren beräknas minst tre miljoner ha dött till följd av kriget. I Kivu härskade Rwanda-stödda RCD med en etnisk bas bland kongolesiska tutsier. Nkunda, som i mitten av 1990-talet varit soldat i Rwandas patrotiska front – som i dag styr i Rwanda – återvände hem till Kongo. När rebellerna i Kongo skulle avrustas efter fredsavtalet 2002 vägrade Nkunda. Från början pratade han om att tutsier i Kongo hotas av folkmord så länge FDLR, den rwandiska huturörelsen med rötter i folkmordet 1994, fortsätter ha baser i Kongo. Nu har han vidgat sina ambitioner och hans rörelse CNDP vill ”befria” hela Kongo. I praktiken har han med stöd av Rwanda byggt upp en egen stat i östra Kongo. Nkunda har deklarerat sig som väckelsekristen och det spekuleras i att han får stöd av amerikanska evangeliska kyrkor.

En möjlig orsak till intensiteten i striderna nu kan vara att president Joseph Kabilas regering nyligen har slutit avtal med Kina om uppbyggnad av infrastrukturen i östra Kongo. I gengäld ska kinesiska företag exploatera gruvorna med dess rikedomar av koltan, guld, koppar, tenn och andra mineraler. Både Nkunda, FDLR och andra ljusskygga grupper som i dag bedriver gruvdriften skulle då riskera att förlora sina försörjningskällor.

Liksom tidigare är det den krigströtta civilbefolkningen som är förlorare i det laglösa Kivu. Totalt finns nu över en miljon flyktingar och situationen närmar sig en humanitär katastrof. Hundratals barn har förts bort för att bli barnsoldater och det kommer rapporter om att många kvinnor utsatts för våldtäkt. När Nkundas soldater intog staden Kiwanja rapporteras de systematiskt ha mördat de män som var kvar efter att de 30000 invånarna beordrats att lämna staden.

Fakta/Aktörer i östra Kongo
CNDP, Nationella kongressen för folkets försvar. Leds av Laurent Nkunda, kongolesisk tutsier. Cirka 5000–7000 soldater. Inofficiellt stöd från Rwanda.

Den svaga konglesiska armén har stöd av den lokala milisen Mai-Mai (cirka 3500 soldater). Armén anses också samarbeta med FDLR, en rwandisk hutugrupp med 6000–7000 soldater.

Monuc: FN:s styrka har totalt 17000 soldater och poliser i Kongo, varav 6000 finns i norra Kivu.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984