Ledare

Let’s go west!

Jag var på klimatläger i England förra veckan. Alla borde få åka på ett sådant. En glänta öppnar sig mellan motorvägar, kraftledningar, växande flygplatser och svällande gallerior: plötsligt syns konturerna av en värld bortom det fossila samhället. Nästa veckas Arbetaren bjuder på ett utförligt reportage så låt oss vänta på huvudrätten och i stället smaka […]

Jag var på klimatläger i England förra veckan. Alla borde få åka på ett sådant. En glänta öppnar sig mellan motorvägar, kraftledningar, växande flygplatser och svällande gallerior: plötsligt syns konturerna av en värld bortom det fossila samhället. Nästa veckas Arbetaren bjuder på ett utförligt reportage så låt oss vänta på huvudrätten och i stället smaka av en av de diskussioner som gjort just Storbritannien till föregångsland. Jag tänker på ransonering. Även vid årets läger var idén föremål för flera workshops och seminarier, men det anmärkningsvärda är förstås att den har baxats upp från tält och höbalar till de mest välputsade sammanträdesrummen.

År 2006 uttalade dåvarande miljöministern David Miliband (kuriosa: hans far var Ralph, en av 1900-talets främsta marxistiska statsteoretiker) sin entusiasm för ransonering och beställde fram utredningar om hur systemet skulle kunna införas. Dåvarande finansministern Gordon Brown gick i taket. Han lade munkavle på Miliband; så fort han tog över från Blair förde han över honom till utrikesministerposten. Officiellt heter det nu från regeringshåll att ransonering är ett tekniskt komplicerat system ”före sin tid”.

Hm. Är det inte just före vår tid vi måste vara? Nu är vi ju långt efter den: som Polly Toynbee påpekade i The Guardian faller larmrapporterna i takt med augustiregnet utan att något över huvud taget händer i politiken. Marknaden bevisar i detta nu sin totala oförmåga att åstadkomma minskade koldioxidutsläpp.

Om det är någon gång energikonsumtionen borde minska är det när bränslepriserna stiger – men icke. Något annat måste till, och Toynbee refererade en färsk opinionsundersökning som visar att landets allmänhet helst väljer ransonering. Högre skatter på utsläpp avfärdas av majoriteten som orättvist – de slår relativt sett hårdast mot låginkomsttagare.

Ny blåslampa sitter därmed under Gordon Brown.

En av de unga ransoneringsaktivisterna på klimatlägret, den briljante Shaun Chamberlin, framhöll att ransonering till skillnad från alternativen uppfyller alla de tre huvudkriterierna för den klimatpolitik som nu är nödvändig. Det är effektivt: ett absolut tak sätts för de totala utsläppsvolymerna, som sänks år för år. Det omfattar alla i ett gemensamt system: varje medborgare får sin ranson. Det ger en direkt positiv omfördelning: om rika storkonsumenter vill övertrassera sina ransoner måste de betala vad som i praktiken är en straffavgift, som går rakt ner i fickorna på de låginkomsttagare som inte flyger eller kör stadsjeepar.

I Sverige, detta ännu så efterblivna land, befinner vi oss nu i den paradoxala situation där kristdemokraterna är det enda parti som visar intresse för ransonering (skälet heter Anders Wijkman). Inom vänstern bemöts idén oftast med skepsis, rena missuppfattningar eller i värsta fall konservativt förakt. Ett korsförhör av invändningar anställs inte sällan med den som förespråkar lösningen; Shaun Chamberlain demolerade dem en efter en utifrån en stabil, frihetligt socialistisk utgångspunkt. När kommer Sverige ikapp Storbritannien, på såväl rörelsens som riksdagspolitikens nivåer?

Till dess finns hoppet om ett genombrott västerut. I bästa fall heter nästa brittiska premiärminister David Miliband, men framför allt är landets klimatrörelse på väg att bli en politisk kraft som ingen kan ignorera. Den dagen blir radikala lösningar inte bara nödvändiga, utan också möjliga.

Ledarkrönika

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984