Kära flickvänner

Josefin Brink, riksdagsrepresentant, v:

– Blonde av Joyce Carol Oates. Berättelsen om Marilyn Monroe som feministisk och samhällskritisk knock-out. Lyckas foga samman det intimt kroppsliga med kritik av den intellektuella medelklassens uteslutningsmekanismer.

– Bergsprängardottern som exploderade av och med Lo Kauppi. Rakbladsvass teaterpjäs (och bok) av den cocktail av för jävliga erfarenheter präglade av köns- och klasstillhörighet som skapar mindervärdeskomplex och självdestruktivitet. Men som också andas en osannolik livskraft och hoppfullhet.

– Star Trek: Voyager med underbara kvinnliga karaktärer. Tv-serie där könsstereotyper inte bara utmanas, de är helt irrelevanta i en komplex och högteknologisk värld. Finns på dvd.

– Allt av och med Dolly Parton, min största hjälte. Aterupptäckt som den fantastiska artist hon faktiskt är. Och vilka låtar: ”Harper Valley PTA” om hycklande fördömanden av ensamstående morsor, ”Silver Dagger” om tvekan inför äktenskapet mot bakgrund av mammans bittra erfarenheter och ”9 to 5” – en av få musikaliska skildringar av arbetarkvinnors arbetsliv (och filmen med samma namn är ju fantastisk!).

Henrik Bromander, serietecknare:

– Lagt kort av Joan Didion. Som Bret Easton Ellis fast mycket bättre.
– Kön och existens av Eva Lundgren-Gothlin. Om Simone de Beauvoirs filosofi, bevisar att doktorsavhandlingar inte behöver vara tråkig läsning.

– Rädsla urholkar själen av Rainer Werner Fassbinder 1974. Fantastisk film om en äldre tysk kvinnas och en yngre muslimsk mans kärlek.
– Anneli Furmarks seriealbum Jamen förlåt då. Hon är en av mina stora förebilder.

– En av grabbarna av Johan Höglund (pseudonym). Illa skriven men intressant självbiografi av en av ursprungsmedlemmarna i huligangänget Firman Boys. Våld och konstruerad manlighet utan skrupler.

Sofia Olsson, serietecknare:

– Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson. Rå humor, frikyrkor och kvinnlig kärlek.

– Det kallas kärlek av Carin Holmberg, om ojämställdhet hos jämställda par. Mycket besvärande för en med allmän heteroångest.

– Serietecknaren Sara Granér. Alltid bisarr, alltid bråkig, aldrig tråkig. I seriegruppen Dotterbolagets fanzines samt i Galago.

– Total kvinnorepresentation i tv-serien The L word. Porträtt som fyller ut, och är, hela spektrat mellan de så tröttsamma motpolerna hora och madonna.

Jan Hammarlund, musiker:

– Vildfittorna – lyssna på dem – de är kanon! www.myspace.com/vildfittorna.

– Shoulder to shoulder, fantastisk dramaserie från BBC, 1970-tal, om suffragetternas kamp för kvinnors rösträtt i England i början av 1900-talet. All möjlig skit i fråga om tv-serier har givits ut på dvd men inte den och jag vet varför – gubbarna vill inte att unga tjejer får se den! Bränna porrbilar är rena söndagsskolan jämfört med vad suffragetterna gjorde.

David Jonstad, journalist:

– Susan Faludis Ställd (Ordfront, 2000) och Stephan Mendel-Enks Med uppenbar känsla för stil (Atlas, 2005). I reportageform om varför män blir som de blir när de hejar på ett fotbollslag, gör militärtjänst eller bara arbetar tillsammans enbart med andra män.

– Liv Strömquists Hundra procent fett och Einsteins fru. Pang-på-diss av patriarkatet – utan tröttsamt och ängsligt akademikeranslag.

– Quentin Tarantinos Death Proof. Blott ett rejält manligt (och underhållande) svin som Stuntman Mike, spelad av Kurt Russell, kan få hämnden och våldet att kännas så rätt och så legitimt.

Ulrika Westerlund, journalist:

– Nationalmuseum satsar inför Europride och göra en särskild utställning med queerperspektiv. Ni får vänta ända till juli, men missa inte!

– Janne, min vän av Peter Pohl från 1985. En modern klassiker i ungdomsromanfacket som mer än de flesta säger något om hur utsatt man kan vara som ung tjej eller kille och hur kön kan konstrueras, självvalt eller tvingat. Jag läste den som vuxen runt tio år senare och sveptes med – så mycket att jag fortfarande måste läsa om den då och då.

– Alison Bechdel. Fortfarande en av de bästa snabba feministiska samtidskommentatorerna i serieform. Analys av amerikansk lagstiftning, utrikes- och inrikespolitik – uppblandat med ett krasst skildrande av ett gäng medelålders flator, bin, transor, queers och bögar och deras vänner. Missa inte heller Bechdels självbiografi Fun Home, om att växa upp med en förälder som förtryckt sin egen sexualitet. På www.dykestowatchoutfor.com.

Maud Lindström, musiker:

– Boken Det kallas kärlek av Carin Holmberg har varit min största feministiska inspiration, både politiskt och personligt. Holmberg befriar dig effektivt från alla illusioner om kärleken som naturkraft och kärleksrelationen som ett opolitiskt område.

– Marit Bergmans Baby dry your eye kanske man inte tänker på som feministisk, men lyssnar man på texterna får man en redig dos systerskap och kvinnligt subjektskap.

– Vagina Grandes ”Hur sexig är jag nu motherfucker” – svinbra superpolitisk och rolig feministisk ska.

– Cissi och Nour – Almost like boys. Rolig, provocerande och ifrågasättande föreställning om kön, sex och massa annat. Turnerar med Riksteatern fram till april.

Ronny Stansert, översättare:

– Cosecha de Mujeres (Skörd av kvinnor). Mexikanska/amerikanska journalisten och författaren Diana Washington Valdez skriver om och analyserar morden på omkring 500 kvinnor (de flesta arbetarkvinnor i monteringsfabrikerna) i staden Ciudad Juarez i Mexiko. Hon avslöjar det cyniska kvinnoförakt som ligger bakom morden, och hur polis och politiker skyddar mördarna.

– La voz dormida (Den slumrande rösten). Efter att ha rest runt Spanien och genomfört intervjuer med kvinnor som kunde vittna om de republikanska kvinnornas fängelsevistelser under Francodiktaturen skrev Dulce Chacón romanen som ville ge alla de kvinnor som led förödmjukelser, tortyr och avrättningar i fängelserna en plats i historien.

– Mujeres libres (Fria kvinnor/Free Women of Spain) av Martha A. Ackelsberg om CNT:s kvinnoorganisation under republiken och spanska inbördeskriget och troligen den största anarkistiska kvinnoorganisationen någonsin.

– Carlos Fonseca har skrivit om Rosario Dinamitera (Rosario dynamitarden), som sjutton år gammal gick ut på fronten i Madrid med dynamit och vapen för att i första ledet möta fascisterna. Hon överlevde kriget, fängelserna och Francoregimen och lever fortfarande, 89 år gammal.

– Icia Bollain har regisserat Ta mina ögon, om kvinnomisshandel. Finns på video på svenska.

Liv Strömquist, serietecknare:

– Sjunde våningen av Åsa Grennvall. Självbiografiskt seriealbum om misshandel, fantastiskt bra.

– Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg. Fantastisk, befriande, humoristisk, helt underbar bok.

– Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen. Klassiker om tvåsamhet.

– Pussy Whipped, eller vad som helst annat av Bikini Kill, världens bästa band.

Joacim Blomqvist, journalist:

– Kunskapen om kända afrikanska kvinnliga befrielseledare i väst är mikroskopisk. Shonaledaren Nehanda Charwe Nyakasikanas (cirka 1840–1898) blotta existens spränger fördomen om att afrikanska revolutionsledare är män. Nehanda var andlig ledare i det första afrikanska försöket att kasta ut den engelska kolonialmakten ur Zimbabwe som började med ett uppror i Matabeleland 1896. Hon greps och hängdes 1898.

– Mary Read och Anne Bonny levde som pirater i en värld där kvinnors närvaro uttryckligen förbjöds i regelsamlingar. Deras historia utmanar fördomarna. De framstod för sina kollegor i första hand som pirater – inte som kvinnor. Deras historia som vi känner den författades av Daniel Defoe alias Kapten Charles Johnson, A General History of the Pyrates.

Pia Laskar, genusvetare:

– Virginia Woolfs Orlando. Oumbärlig klassiker om hur knäppt görandet av kön är egentligen.

– Marjane Satrapis seriealbum Persepolis. Bra tecknat, spännande berättat. Går inte att sluta läsa.

– Alienfilmerna, i synnerhet ettan (1979), innan Ripley (Sigourney Weaver) heterosexualiseras; resten av filmerna ställer angelägna frågor om moderskapets innebörder och där är fyran Alien Resurrection (1997) en favorit.

– Judith Butlers Genustrubbel (Gender Trouble). Nu på svenska. Läs den och påbörja en resa som kan förändra dig och världen.

– Damfotboll – framför allt i internationella storspel. Snyggt och smart. Kvinnor kan helt enkelt.

Rebecka Bohlin, chefredaktör:

– 80 grader från varmvattnet, av Karin Alfredsson (Ordfront, 2006). Inspirerande thriller om ett gäng svenska kvinnor inom vården som går samman och stjäl sjukvårdsmaterial som de skickar till Zambia för att illegala aborter ska kunna utföras säkrare. Amerikanska kristna högern har utsända i samma land – men i annat ärende…

– När man skjuter arbetare, av Kerstin Thorvall (Bonnierpocket, 1995). Fantastisk ögonöppnare för vad klass- utan könsmaktsperspektiv kan leda till, placerat i en av den svenska arbetarrörelsens mest brännande historiska ögonblick, Ådalen 1931.

– Grupp 8 & jag, av Gunilla Thorgren (Norstedts, 2003). Både personlig och vederhäftig. Hon går tillbaka till protokollen möte för möte – under en epok då klass stod i fokus i kvinnokampen på ett sätt som känns sorgligt avlägset i dag.

– Det tänkande hjärtat, (Ordfront, 2006) Hur är det möjligt att Sveriges första kvinnliga ambassadör, nobelpristagare och högt uppsatt FN-tjänsteman i historieskrivningen kunnat reduceras till nästan bara den iskalla förespråkare för tvångssterilisering som hon också var? Yvonne Hirdman visar här hur Alva Myrdals gärning spelade en enorm roll för kommande feministisk kamp och landvinningar.

– Lyckliga slut av Susanna Alakoski (red) (Ordfront, 2007). En antologi som synliggör hur våld kan bli vardag – för precis vem som helst. Borde vara obligatorisk läsning för alla som går in i ett parförhållande.

– Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott, av Pedro Almodóvar, från 1988. Filmen ger inte bara nya färger till din egen vardag – den är dessutom en fantastisk gestaltning av hur en kvinna kan underkasta sig en man totalt i kärlek och ändå nå en definitiv vändpunkt då nog är nog. Komplext mästerverk – med humor!

Astrid Askberger, dokumentärfilmare:

– Peaches – för musik som är rå och rolig och ger en annan bild av ”kvinnligheten”.

– Missy Elliot – för skön, vulgär och ösig musik.

– Anna Vnuk – för sin självklarhet som konstnär och koreograf.

– Sara Stridsberg – för peppande artiklar i Bang och för Drömfakulteten.

– Bitterfittan – jobbig men hoppingivande läsning om den hetrosexuella tvåsamheten.

Lisa Gålmark, skribent och författare:

– Min egen lilla basicbok Vadå feminist? – till skamlöst pris på årets bokrea!

Sofia Johansson, journalistpraktikant:

– Roll On – förlöjligandet av mannen är det genomgående temat för Mia Skäringer och Klara Zimmergrens radioserie. De gör det så alldeles klockrent och framförallt roligt. De driver saker till sin spets och igenkänningskomiken är ett faktum. Repliker hänger sig kvar och man kan alltid dra ett Roll On-citat.

– Le tigre är ett amerikanskt electro-post-punkband med en uttalad feministisk åsiktsgrund. Funkar alltid, man kan inget annat än dansa när man hör dem! En mix av feministisk politik och riot grrrl-attityd.

– Nina Hemingsson är en serietecknare som får alla att dra på munnen. Jag är din flickvän nu ligger alltid framme. Jag kan inte få för mycket av hennes underbara serier om relationer och livet i sig.

– Gerd Brantenbergs Egalias Döttrar är en klassiker. Jag läste romanen som ung och den gav ett starkt intryck. Om hur Petronius bryter sig loss från de rådande kvinnonormerna, går med i en maskuliniströrelse och försöker skapa ett nytt samhälle där alla är lika värda.

– Femkul. Det var just den här tidningen jag hade väntat på. Rolig och samtidigt seriös med en fördjupning till feministisk analys av kultur.

Jonas Karlsson, journalistpraktikant:

– Under det rosa täcket, Nina Björk. En modern klassiker där särartsfeminismen skärskådas. Nina Björk slår hål på föreställningarna om vad som är ”manligt” och ”kvinnligt” och visar att de är sociala konstruktioner.

– Större än så här (2004), Teater Lacrimosa, Scen Gavelius. Fantastisk teater och en humoristisk uppgörelse med människornas förtvivlade kamp att hålla kärleken ”inom snäva ramar”, ”små burkar” och ”bakom taggtrådsstängsel”. Om hur könsroller och manlig överordning står i vägen för den underbara kärleken.

– Nalle-Maja. Tuff, orädd och snäll. Nalle-Maja är Bamse och Brummelisas tuffaste unge. Och hon tar för sig. En klar förebild som visar att tjejer kan vara tuffa.

– Rosa Luxemburg (1871–1919). Revolutionär verksam i Tyskland. En av få kvinnor i den tidiga arbetarrörelsen, men tveklöst ett av de skarpaste intellekten. Tillsammans med Karl Liebknecht ledare för Spartakistupproret i Berlin 1919. Motsatte sig intensivt tyska socialdemokraternas reformism och centralism, kritiserade Lenin och bolsjevikernas hierarkiska organisation. Framstående ekonom och ideolog.

Anna-Lena Lodenius, journalist och författare:

– En kvinna att bli stärkt och inspirerad av är Zarah Leander. Kanske ett oväntat val för den som har svårt att se bortom hennes agerande under naziståren. Dags att upptäcka en kvinnlig ikon som bryter tabuföreställningar om hur kvinnor får bete sig. I synnerhet då, på 1930-talet. Inga för små skor och trånga korsetter, ingen onödig blygsel och tillbakadragenhet, och med en röst som har ett manligt djup. Lyssna särskilt på återutgivningar av hennes tidiga inspelningar, gärna de med texter av Karl Gerhard. Magnifikt och allt som oftast med ett tydligt könsperspektiv för den som inte värjer sig mot det fåniga, överdrivna och känslosamma som ju delvis hör tiden till.

– Amy X Neuburg. Egensinnig elektronmusiker och röstekvilibrist från Oakland, nästan okänd i Sverige, kommer kanske på turné via Finland. Texter som dissekerar det amerikanska samhället, konsumtionskulturen och vår utsatthet. Svart och utlämnande, men också bisarrt och underhållande. Lyssna särskilt på ”My God” och ”Residue” från hennes senaste platta Residue från 2004. Hemsida: http://amyxneuburg.com/.

Gustav Fridolin, journalist:

– Tiina Rosenbergs Queerfeministisk agenda var en ögonöppnare. När vår samlade, patriarkala media genomförde en fullskalig häxjakt på professorn efter hennes intåg i politiken ringde väckarklockorna så huvudet skallrade.

– Fortfarande drabbas Pippi Långstrump när jordens censorer drar fram. Redan från början frammanade hon spott och spe bland dem som inte ville se starka flickor. Att författarinnans själva uppväxt och samliv var en kamp mot normerande föreställningar om äktenskap, sexualitet och barnaalstrande gör inte sprängkraften mindre.

Maria Jacobson, journalist:

– Den femte sanningen av Doris Lessing. Ett av mina främsta referensverk i den feministiska skolningen.

Kristina Lindquist, journalist:

– Nina Hemmingsson: Samlad serieproduktion. Hennes enrutingar kan med fördel intas dygnet runt för att drastiskt visa vägen bort från dumhet och vardagsförtryck.

– Marta Sandwall-Bergström: Kulla-Gulla. Bredvid den ljuva huvudpersonen finns stataren Viktoria som med blixtrande klasshat sätter djupa spår hos en läsande åttaåring.

– Lars von Trier: Dogville. När Nicole Kidmans Grace slutligen tar hämnd gör hon det inte bara för sig själv utan för en lång rad plågade kvinnor.

Daniel Andréasson, redigerare:
– This Film Is Not Yet Rated (regi Kirby Dick, 2006). Dokumentärfilm om den amerikanska filmbranschens lobbyorganisation MPAA och dess i många fall godtyckliga självcensurssystem. Intervjuer med filmarbetare ger flera exempel på de konservativa värderingarna som styr organisationens beslut. Särskilt vad gäller kvinnors sexlust: En tonårstjej som onanerar, en längre orgasmscen med fokus på kvinnans ansikte, en antydan till könshår. Eftersom den svenska biorepertoaren, med några få undantag, är identisk med den amerikanska känns det viktigt att veta vad vi inte får se.

– Michelle Yeoh, skådespelare. I väst är hon kanske mest känd som en av de mer handlingskraftiga ”Bondbrudarna”, men i Hong kong och Kina har hon närmast ikonstatus. Superhjälte (The Heroic Trio, 1993), Indiana Jones-aktig äventyrare (Magnificient Warriors, 1987) eller stenhård polis (Yes Madam, 1985). Förundras över skillnaderna mellan de kvinnliga actionhjältarna från öst och (de få) från väst. Hong kong-filmen från den här perioden är uppfinningsrik och bryter inte sällan med våra invanda föreställningar om könsroller.

– Sent om våren (regi Yasujiro Ozu, 1949). Klassiskt drama från efterkrigstidens Japan. Noriko är 27 år och bor hemma tillsammans med sin ensamstående far. Omvärlden trycker på för att hon ska gifta sig och flytta hemifrån, men hon känner ingen större lust. Mycket engagerande om en period, som trots allt inte är så avlägsen, där traditioner och roller står över allt annat. Noriko kan upplevas provocerande med sin alltjämt leende artighet, men de små gesterna talar ett annat språk.

Amalthea Sandahl, barnskötare samt frilansreporter och -illustratör:

– Wanda Jackson. Rock’n’roll-drottning som började skriva låtar och spela och sjunga dem själv redan på 1950-talet i en minst sagt mansdominerad bransch. Dessutom handlade många av låtarna om sex, alkohol och att inte låta sig trampas på. 1957 års hit ”Fujiyama Mama” rekommenderas. Varning utfärdas dock för 1970- och 80-talens alster när hon blev kristen och bytte musikstil. Men sedan några år är Wanda tillbaka och rockar som förr.

– För deckarfrälsta kan det ibland vara trevligt med en som väcker fler tankar än bara ”vem är mördaren?” Ruth Rendell, alias Barbara Vine, lyckas ofta med det. Svavelbröllop (Gedin, 1996) är ett exempel på en väl berättad historia med insikt i klass, kön och människors psyken.

– Serien Tank Girl görs inte rättvisa av att beskrivas i ord, men jag gör ett försök: laglös, punkinfluerad, kåt och inte sällan berusad kvinna beväpnad med stridsvagn i post-apokalyptisk framtid. Kolla upp de tidigare serierna från 1980- och början av 90-talet.

Ann Ighe, ekonomihistoriker:

– Det bästa tecknade sällskap jag hade under min tonåriga utveckling från homosocialitet till heterosexualitet var Maggie och Hopey, två märkligt levande punktjejer som så småningom också de blir vuxna i ett alldeles platt och nära nog helt chicanskt Kalifornien, där de har precis så fantastiska liv som mediet tillåter – och som ändå känns verkligare än i mången realistisk roman. Deras skapare är Jaime Hernandez och de återkom i mängder av format, tillsammans med andra karaktärer under samlingsnamnet Love and Rockets. För den som bryr sig det minsta om brudar och deras relationer, 1980-talets punkscen och gärna vill se intersektionalitet gestaltad i serieform.

– Jag har två exemplar av Marilyn Frenchs roman Kvinnorummet i min bokhylla. Det kändes någon gång som om det var en försäkring jag behövde, så att jag aldrig skulle vara utan. Jag var nog inte över tolv år när jag läste den första gången. Det handlade mycket om problem jag ännu inte hade och om en generation jag inte tillhörde; men – det gick ju inte att släppa boken! Hemmafruångest, kvinnofällor i mängd, totalt kommunikationslös heterosexualitet, gemenskap vuxna kvinnor emellan, politiskt uppvaknade, lesbiska relationer. Och så ett par långdragna sexskildringar.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
Skyddsombud
Rasmus Hästbacka om varför skyddsombuden är så viktiga för en god arbetsmiljö. Foto: Pontus Lundahl/TT

Låt skyddsstopp och 6:6a-anmälningar hagla över landet!

När arbetsköpare skadar och sparkar anställda måste personalkollektivet sätta ned foten, skriver Rasmus Hästbacka, Facklig samordnare för SAC.

Då var det dags igen för smutsiga förhandlingar. Den här månaden har jag och lokala förhandlare äran att möta riktiga svinpälsar. Å ena sidan en kommunal arbetsköpare. Å andra sidan ett multinationellt bolag. Dessa arbetsköpare har försummat sitt arbetsmiljöansvar så till den milda grad att anställda har drabbats av arbetsskador och utbrändhet och blivit långtidssjukskrivna. 

Därefter har arbetsköparna vägrat ta sitt ansvar för rehabilitering, arbetsanpassningar och omplaceringar. I stället erbjuder de anställda att bli utköpta – alternativt bli uppsagda och därefter utköpta mot sin vilja. Utköp är mycket riktigt den tysta skandalen i offentlig sektor, vilket organisationskonsulterna Sofia Olsen och Katarina Ikonen belyser i en ny bok. Detsamma kan sägas om privat sektor.

Du behövs som skyddsombud!

Rasmus Hästbacka, facklig samordnare för SAC. Foto: Privat

När jag och lokala förhandlare sätter oss i förhandlingar om utköp, handlar det inte om att skapa en mänsklig arbetsmiljö och rädda anställdas jobb. Varför inte? Det är helt enkelt så att vi som inte jobbar på arbetsplatsen ifråga kommer in i bilden när allt är för sent.

En god arbetsmiljö förutsätter att personalen har valt driftiga skyddsombud. Det yttersta värnet mot uppsägningar är stridsåtgärder och personalens förmåga att vidta stridsåtgärder kan bara byggas upp genom tålmodig organisering. När både skyddsombud och organisering saknas – och vi externa jurister och förhandlare kallas in – rör förhandlingen bara prislappen för att kasta arbetares rättigheter och hälsa på soptippen. Vi syndikalister är vassa på att driva upp utköpsbeloppen, men i grunden är det bittra överenskommelser. 

Nu vill jag uppmuntra dig att ställa upp i val till skyddsombud. Har du inte orken eller viljan, uppmuntra dina arbetskamrater!

Er arbetsköpare är skyldig att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete tillsammans med skyddsombud och personal, förkortat SAM. Det brukar illustreras som ett SAM-hjul i fyra faser. (1) Undersöka brister i arbetsmiljön, (2) Bedöma risker för skador och ohälsa, (3) Åtgärda problem samt (4) Kontrollera resultaten.

Skyddsombudens verktyg: 6:6a och skyddstopp

Om arbetsköparen vägrar ta sitt arbetsmiljöansvar kan skyddsombuden sätta igång ett batteri av mekanismer för att tvinga arbetsköparen. Här ska jag bara nämna två verktyg. 

För det första kan skyddsombud göra en så kallad 6:6a-anmälan. Skyddsombudet begär då att arbetsköparen undersöker och åtgärdar brister i arbetsmiljön. Det kan vara exempelvis att undersöka och åtgärda personalens stress. Om arbetsköparen inte beaktar skyddsombudets krav, kan 6:6a- anmälan föras vidare till Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljöverket kan då beordra arbetsköparen att vidta åtgärder. Vad gäller just stress så är det inget att leka med. Varje år dör drygt 700 personer av stress.

Det andra verktyget är skyddsstopp. Skyddsombud har rätt att stoppa arbete som innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa. Skyddsombud kan även stoppa ensamarbete utan att det finns någon överhängande fara i arbetet. Skyddsombud får också stoppa arbete om arbetsköparen inte följer Arbetsmiljöverkets förbud. Det kan vara exempelvis mögelskadade lokaler som omfattas av myndighetens förbud.

För att skyddsombuden ska lyckas och inte bli utbrända på kuppen behöver deras engagemang vara förankrat i personalgruppen. Skyddsombud ska agera tillsammans med arbetskamraterna och skyddas av kamraterna mot cheferna. Kort sagt, skyddsombudet bör vara en organisatör.

Låt skyddsstopp och 6:6a-anmälningar hagla över landet! Må alltfler personalkollektiv göra sig redo att möta uppsägningar med stridsåtgärder.

Rasmus Hästbacka, Facklig samordnare för SAC

Linköpings ls av SAC Syndikalisterna genomförde en blockad av den indiska restaurangen Yogi i centrala Linköping

Facket attackerat efter blockad mot populär Linköpings­restaurang

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
3 days sedan
Carina Hellström är en av grundarna till BB-ockupationen på Sollefteå sjukhus. Foto: Izabelle Nordfjell/TT, Babbi.se

Från Ådalen 1931 till ockupationen för Sollefteå sjukhus

”Den fortfarande pågående ockupationen för Sollefteå sjukhus är vår tids demonstrationståg. Vi kommer att fortsätta kämpa för en trygg och jämlik vård för hela länet och Sverige. Ådalens befolkning ger aldrig upp!” Det skriver Carina Hellström, en av grundarna till BB-ockupationen, på årsdagen för Ådalenhändelserna.

Den 14 maj 1931 blev en viktig dag i Sveriges historia – en dag då motsättningarna i samhället ledde till en tragedi. Under Ådalen 1931 sköt militär mot demonstrerande arbetare som protesterade mot strejkbrytare. Fem människor dog och flera skadades. Händelsen skakade hela landet och ledde till en politisk kris som förändrade Sverige.

95 år senare, år 2026, känns historien på vissa sätt igen – men också annorlunda. I dag är bilden att militären går tillsammans med demonstranter i tågen. Samtidigt upplever många att det nu är politiska beslut – inte vapen – som drabbar människor. Nedskärningar och prioriteringar kan kännas som en slags “eld” mot dem som försöker göra sina röster hörda.

Det här är en varningssignal. När avståndet mellan makthavare och medborgare blir för stort riskerar förtroendet att försvinna. Historien visar att när människor inte blir lyssnade på kan följderna bli allvarliga och långvariga.

Samma kamp nu som då

Ai-bild gjord av Carina Hellström.

Region Västernorrland har för många blivit ett bevis på att demokratin inte fungerar som den ska. När politiker från kusten väljer att bortse från stämmobeslut för egna och kustens intressen upplever många människor att deras röster saknar betydelse. Sakfrågan, sjukvårdspersonalens kunskap och varningar om risker för människors liv väger då lättare än politiska och ekonomiska prioriteringar.

Trots att regering och riksdag har uppmärksammat Sollefteå sjukhus och pekat ut sjukhuset som viktigt för beredskapen upplever många att kustpolitiker fortfarande inte ser det som en tillgång. I en tid där Sveriges motståndskraft diskuteras allt mer riskerar sådana beslut att försvaga både länets trygghet och landets beredskap.

Tillsammans är vi starkare än de politiska krafter som vill montera ner livsviktig verksamhet. Det är samma kamp nu som då – förr användes gevär, i dag politiska beslut. Den fortfarande pågående ockupationen för Sollefteå sjukhus är vår tids demonstrationståg. Vi kommer att fortsätta kämpa för en trygg och jämlik vård för hela länet och Sverige. Ådalens befolkning ger aldrig upp! 

Carina Hellström, en av grundarna till BB-ockupationen

Ådalen 1931 – en tragedi i kampen för rättvisa och bröd

Stigande kostnader sedan Sollefteå BB stängde

Publicerad
Läs hela artikeln
1 week sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) har gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att utreda en åldergräns för smarta telefoner. Foto: Erik Nylander/TT

Ålderskontroller skyddar inte barn, de övervakar dem

Att söka enkla lösningar på komplexa problem kan vara frestande för politiker som vill plocka poäng och visa att ”man gör något”.

Men att ta långtgående beslut om tillgång till information och teknik baserad på magkänsla skapar inte en bra grund ett fortsatt fritt och öppet internet med jämlik tillgång till information och teknik, skriver debattörerna Jonathan Lange och Samuel Skånberg från Kamratdataföreningen Konstellationen.

Big tech-bolagens plattformar, som Facebook, Tiktok, Snapchat, X, är utformade för att hålla användaren kvar på plattformen för att kunna visa mer reklam. Algoritmer utvecklas och finjusteras för detta enda syfte, även om effekten blir att polariserande, extremt och skadligt innehåll premieras.

Att unga tjejer utsätts för en ständig ström av uppmaningar att de måste sminka sig för att bli snyggare och får sämre självkänsla bryr sig big tech-bolagen inte sig om. Att unga killar får lära sig av sina manliga influerare att de bara ska bry sig om sig själva och att visa sårbarhet är svaghet är inget som tas i beaktning när algoritmerna finjusteras för vinstmaximering.

Barnens skärmtid är en klassfråga

Lösningen som politikerna har erbjudit har varit ovanligt simpel och kortsiktig: förbud på allt som har problem i stället för att försöka lösa problemen i grunden. Socialdemokraterna gick ut tidigt med att vilja införa åldersgräns och id-krav på sociala medier. Även högern springer efter. Nu går Kristdemokraterna steget längre. Socialminister Jakob Forssmed (KD) ger Folkhälsomyndigheten i uppdrag att utreda en åldergräns för smarta telefoner.

Få politiker utmanar big tech-bolagen

Men sociala medier och teknik måste inte skapa polarisering och driva unga till skadligt innehåll. Forskare har visat att testanvändare upplevde mindre polarisering bara genom att ändra ordning på de poster användarna såg i sitt flöde. Men att göra detta ligger inte nödvändigtvis i big tech-bolagens intresse. Dessvärre vill få politiker utmana makten hos big tech-bolagen genom att förbjuda företagen att utveckla algoritmer som skapar problem för unga. I stället förbjuder politikerna barnen att använda plattformarna.

Samuel Skånberg är ordförande i Kamratdataföreningen Konstellationen. Foto: privat

Det behövs ett öppet och kritiskt samtal om våra liv på internet. Ålderskontroller och förbud är dock inget fungerande och enkelt svar. Försöken att införa ålderskontroller i Australien och Storbritannien visar hur svårt det är att bygga system som både skyddar användarnas integritet och nekar barn tillgång till digitala tjänster.

Tjänster för åldersverifiering har hackats och användares personliga uppgifter har läckt och gjort dem sårbara. I Kalifornien har en ny lag klubbats som kräver att ett operativsystem ska kunna veta åldern på användaren. Electronic Frontier Foundation, EFF, har varnat för ökad och godtycklig censur och hur det riskerar att drabba utvecklare av öppen källkod.

Integritet på nätet är nödvändigt

Det offentliga samtalet så här långt väcker mer frågor än svar.

Vad definieras som en smartphone? Vad har jag för juridiskt ansvar om barnen använder min telefon? Vart går gränsen för vad som räknas som ett socialt medium? Ska Spejset, Kamratdataföreningen Konstellationens väl modererade lilla instans av Mastodon regleras likadant som Metas sönderförskitligade plattformar? Eller appen X, där Jacob Forssmed har ett konto och där även ministrar exponeras för skadligt och olämpligt innehåll? När blir en gruppchatt ett socialt medium? Ska unga kunna skicka privata sms eller ska hela deras digitala liv övervakas?

Jonathan Lange är kassör i Kamratdataföreningen Konstellationen. Foto: privat

Det finns en anledning till att vi har hemliga val. Barn behöver kunna läsa information från Bris eller Rfsu utan att deras föräldrar kan spåra deras online-aktivitet. Alla bör vi kunna kontakta journalister utan att skola, föräldrar eller myndigheter får kännedom om det. Integritet och anonymitet på nätet är legitima och nödvändiga medborgerliga intressen.

I stället för ogenomtänkta snabblösningar bör stat och kommuner satsa på att öka kunskapen hos medborgarna. Utbilda lärare, föräldrar och tillsätta resurser för att hjälpa trygga vuxna att vägleda barns användning av digital teknik.

Rusta barnen för framtiden

Förr eller senare kommer alla barn att behöva möta vuxenvärlden fullt ut. I stället för att förse dem med skygglappar behöver vi rusta dem för att förstå och navigera i en tillvaro som kan vara både komplex och obehaglig.

Se till att ge barn verktygen för att göra det i stället för att införa ogenomtänkta förbud och begränsningar som i förlängningen riskerar att beröva oss vinsterna med ett demokratiskt och öppet samhälle.

Kungen, Mattias Karlsson, Johan Apel Röstlund

Bli inte förvånad när över­klassen polar med SD

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
2 weeks sedan
Grovsnusmumriken betraktar världen.

Grov mumrik vill ha rätt visa

Grovsnusmumriken om alla som mimar med i Internationalen: ”Förena er!”

Bild: Kattis M, text: Crille M

Grovsnusmumriken spelar Kjell Höglund "Från alla håll så manar man till krig och kamp och utanför mitt fönster hör jag ofta stöveltramp", bredvid sig en gitarr med "This machine kills fascists"

Grovsnusmumriken säger … desertera!

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
2 weeks sedan
Anarchist front Iran och Afganistan i ett uttalande inför 1 maj.

Leve anarkismen!

”Anarkismen menar att arbetarnas befrielse från kapitalismens ok inte uppnås genom parlamentarisk representation, utan genom horisontell självorganisering och direktdemokrati.” Anarchist front Iran och Afghanistan i ett uttalande inför 1 maj där de utvecklar sin kritik av den nuvarande ekonomiska ordningen.

Den 1 maj är inte enbart ett historiskt minnesdatum, utan en påminnelse om en levande tradition av klasskamp, global solidaritet, omprövning av arbetets natur och strävan efter befrielse från kapitalismens auktoritet och dominans samt från alla former av stat och parlament. För arbetare är denna dag en möjlighet att reflektera över organisationsformer, kollektiv makt och alternativa horisonter bortom den ”rådande ordningen”.

Den 1 maj är mer än ett symboliskt tillfälle; den speglar vardagen för miljontals arbetare som lever under trycket av inflation, otrygga anställningar och begränsningar i rätten att organisera sig. Frågan handlar inte enbart om ”löneförbättringar” utan den centrala frågan är: Vem bestämmer över arbete, produktion och liv?

Om det kapitalistiska systemet

Dagens värld präglas av sammanflätade och återkommande kriser. Däribland brist på frihet, jämlikhet och rättvisa, trygghet i arbete och miljöförstöring, krig, auktoritarianism och växande dominanssträvanden.

Den samtida kapitalismen, med stöd i finansialisering, plattformisering av arbete och globala leveranskedjor, har befäst nya former av exploatering. ”Arbete” har blivit allt mer fragmenterat, tillfälligt och instabilt, samtidigt som kontrollen och övervakningen av arbetare har intensifierats.

Under dessa förhållanden är byråkratiska fackföreningar, tillsammans med hierarkiska och representativa institutioner, ofta oförmögna att svara mot arbetarklassens verkliga behov och intressen. Många av dessa institutioner har antingen integrerats i statligt-kapitalistiska strukturer eller nöjer sig med begränsade förhandlingar inom den rådande ordningen.

Strävan efter det anarkistiska samhället

Anarkismen menar att arbetarnas befrielse från kapitalismens ok inte uppnås genom parlamentarisk representation, utan genom horisontell självorganisering och direktdemokrati. Råd, allmänna församlingar och oberoende fackföreningar kan bli verkliga krafter endast när de växer fram underifrån, är ansvariga och hålls fria från alla former av hierarki och byråkrati.

Under de senaste decennierna har kapitalets globalisering, tillsammans med privatisering, avreglering och flexibilisering av arbetsmarknaden, lett till ökad otrygghet och försvagning av arbetarnas organisationer. Tillfälligt, plattformsbaserat och informellt arbete har blivit norm, och klassklyftorna har fördjupats i många länder. Dessa processer är inte ”avvikelser” utan systemets naturliga funktion, där vinst prioriteras över allmän välfärd.

I motsats till reformistiska perspektiv som ser staten som en reglerande och skyddande kraft för arbetare, betraktar anarkismen staten som en institution som i slutändan upprätthåller den kapitalistiska ordningen, även när den talar i välfärdens språk. Arbetslagar, minimilöner och försäkringar kan lindra lidande på kort sikt, men verkar ofta inom ramar som reproducerar ojämlikhet.

Situationen för och lärdomar av Irans arbetarklass

I Iran möter arbetare en kombination av strukturella kriser och politiskt förtryck: kronisk inflation, löner under fattigdomsgränsen, klientelistisk privatisering, otrygga anställningar och hårda begränsningar av fri och oberoende organisering. Försök att bilda syndikalistiska fack eller organisera strejker möts av säkerhets- och rättsliga påtryckningar samt hårt och brutalt förtryck.

Trots detta har, under senare år, olika former av arbetarmotstånd vuxit fram, såsom strejker bland industriarbetare, protester från chaufförer, sjuksköterskor, lärare och pensionärer. Utöver det har solidaritets- och ömsesidiga hjälpnätverk mellan arbetare, kvinnor, etniska grupper, miljörörelser, studenter och hbtqia+-personer med flera bildats. Dessa rörelser, även om de är splittrade och under press, visar att möjligheter till självorganisering och självförvaltning gradvis växer fram.

Strejker — särskilt generalstrejker — är i denna tradition inte bara verktyg för krav, utan övningar i social självförvaltning. Genom kamp lär sig arbetare att kollektivt organisera produktion och livets reproduktion — en kapacitet som kan lägga grunden för en ny libertär samhällsordning.

Spridda erfarenheter av arbetarråd, självstyrande kooperativ och lokala solidaritetsinitiativ runt om i världen, inklusive Iran, visar att möjligheter till horisontell organisering finns även under svåra förhållanden.

Att återta kontroll över livet

Utvidgningen av tillfälliga kontrakt och entreprenadföretag har placerat arbetare i en situation där de i praktiken saknar anställningstrygghet och förhandlingsstyrka. Inom sektorer som petrokemi, vägbyggen och kommunala tjänster möter entreprenadarbetare försenade löner, långa arbetsdagar och brist på skyddsnät. Detta är inte ett fel, utan ett medel för kontroll och försvagning av organisering.

Exempel som Haft Tappeh sockerkomplex i Iran, och vissa privatiserade industrienheter, visar att privatisering i praktiken leder till lönesänkningar, försenade utbetalningar och minskad produktion. Som svar har arbetare organiserat protester, strejker och till och med föreslagit idéer om ”rådsstyrning” för att återta kontrollen.

Vi befinner oss nu i många avseenden i ett känsligt historiskt ögonblick, men klasskampen mellan arbetare och kapitalister har alltid pågått. Att uppmärksamma den 1 maj får mening när det kopplas till bred kollektiv handling genom allmänna församlingar, gemensamma krav, solidaritetsfonder och stärkta horisontella nätverk.

I detta sammanhang betonar den anarkistiskt-syndikalistiska ansatsen direkt självorganisering:

  • arbetsplats- och bostadsråd som horisontella beslutsenheter,
  • arbetarkontroll över produktionen i stället för byråkratisk eller statlig-privat styrning,
  • kooperativa solidaritetsnätverk för att minska beroendet av marknad och stat,
  • strejker och direkt aktion som påtryckningsmedel underifrån.

Målet är inte bara att ”reformera” arbetsvillkor, utan att omvandla sociala relationer kring produktion och makt. Arbetarnas befrielse sker inte genom statens och parlamentets löften, utan genom horisontell självorganisering och återtagande av kontrollen över livet.

Leve anarkismen!

Den 1 maj i Iran påminner också om att arbetare inte bara står inför ekonomiska problem, utan även begränsningar i att bestämma över sina arbetsvillkor. Samtidigt visar strejker, informella nätverk och solidaritetspraktiker på möjligheten till horisontell organisering. Frågan kvarstår: hur kan dessa erfarenheter utvecklas till breda och hållbara strukturer?

Leve den globala arbetarsolidariteten!
Leve anarkismen!
Nej till Mullah! Nej till Shah! Nej till krig!
Kvinna–Liv–Frihet!

Anarchist Front Iran och Afghanistan

Amalthea Frantz:
Techbolagen får elrabatt – arbetarna betalar

Mattias Karlsson, Sverigedemokraterna

SD:s chefsideolog bjuden till hov­kopplad herrklubb

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren.   Foto: Arkiv / TT Montage: Arbetaren

Veckovers: Vart vi ska får vi lära oss på vägen

Det är lätt att vara kritisk.
Svårt att säga vad som är bra.
Det är lätt att vara negativ.
Svårt att säga vad man vill ha.

Vi känner vad som skaver,
det som gör ont och är svårt.
Lidande kan, om det enda vi känner,
bli det enda som riktigt är vårt.

Allt annat är ännu det främmande,
kräver av dig en obekant insats.
Det krävs mod att börja formulera
ett namn på en okänd plats.

Att börja gå mot ett okänt mål,
det är svårt, men kan vara det rätta.
Och vem vet? När väl du gått några steg
blir det svåraste kanske det lätta.

Så låt dig inte skrämmas från början
av att inte se slutet på din färd.
Vart vi ska får vi lära oss på vägen.
I ditt hjärta bor en ny värld.

Veckovers: Ensam pappa

Jesper Lundby: ”Livet i sig är ganska politiskt”

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
2 weeks sedan
Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz om hur Socialdemokraterna lockade hit techbolagsjättar med elrabatt – medan de utlovade jobben blev till usla villkor hos utländska bolag. Foto: Ylva Bergman, Johan Apel Röstlund

Amalthea Frantz:
Techbolagen får elrabatt – arbetarna betalar

”Politiska och ekonomiska makthavare agerar globalt i sina egna intressen. Internationell solidaritet mellan arbetare är inte bara ett gammalt slagord – det är en av få saker som kan utmana världsordningen på riktigt”, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

Den senaste tiden har vi rapporterat hur byggarbetare vid Microsofts enorma serverhallar enligt dem själva ”blir behandlade som slavar”. Och hur syndikalister är på plats för att sprida information och värva arbetare till facket. 

De flesta av byggarbetarna kommer från andra länder. Situationen hade setts som extrem med svenska mått för ett par decennier sedan. Men nu har det blivit vardagsmat.

Sossarna lockade techjättar till Sverige – med billig el

Här är det läge för en kort påminnelse om de här enorma byggprojekten. S-regeringen Löfven lade för snart tio år sedan stor prestige i att få techjättar som Microsoft, Amazon, Google och Facebook till Sverige. Man bokstavligen bönade dem om att komma hit. 

Dessa företags skatt på el reducerades med 97 procent. Elkostnaderna för vanliga invånare sköt i höjden under åren som följde. 

Regeringen ställde heller inga miljökrav alls på serverhallarna, enligt en granskning av Riksrevisionen. Anläggningarna drar enorma mängder energi. Ofta lika mycket som närliggande hela städer. Det bidrar i sin tur till överbelastning av elnäten – och värre lär det bli. Redan 2020 varnade Svenska kraftnäts förre generaldirektör Mikael Odenberg för detta och kallade det för ”idioti att etablera serverhallar i Mälardalen”. Ändå fortsätter etableringarna.

Usla villkor för migrantarbetare

Mellan raderna i S-regeringens fjäskande är det lätt att läsa in: Vi ska ha hit riktigt coola amerikanska storföretag. Det måste vara framtiden. Titta bara hur vi tvättar bort den tråkiga sossestämpeln! Jobb ska det bli också.

Så hur blev det med arbetstillfällena? Ganska snart stod det klart att expertis ofta flögs in från utlandet. I exempelvis Luleå skulle Facebook skapa runt 30 000 nya jobb, påstod organisationen Business Sweden, som ägs gemensamt av staten och kapitalet. När man senare räknade visade det sig vara under 100 jobb, enligt bland andra Tillväxtverket.

Och så är det själva byggena. Generellt har 80 procent av arbetskraften varit utstationerad från utländska bolag. I somras skrev LO en debattartikel i Aftonbladet som känns rätt yrvaken. Om usla villkor och Microsofts antifacklighet. 

Sådant har syndikalister länge arbetat hårt med att uppmärksamma, för det mesta i medieskugga. Det har ju som sagt blivit vardagsmat i Sverige: migrantarbetare med dåliga villkor. 

En påminnelse på 1 maj

Techjättarnas etablering är extra belysande. Politikens, och inte minst just Socialdemokraternas, försök att leka näringsliv blir en förlustaffär. För lokalsamhällen, för arbetares rättigheter, för skatteintäkter, för miljön och energiförsörjningen. 

Kapitalet får 97 procents skatterabatt. Som tack får skattebetalarna inte ens chans till jobb. Företagen ser det som helt självklart att lägga ut det på underbetalande underleverantörer som dessutom försöker motarbeta facklig organisering.

Låt det bli en påminnelse inför arbetarrörelsens högtidsdag 1 maj. Politiska och ekonomiska makthavare agerar globalt i sina egna intressen. Internationell solidaritet mellan arbetare är inte bara ett gammalt slagord – det är en av få saker som kan utmana världsordningen på riktigt. 

Microsoft i Gävle: ”De behandlar oss som slavar”

Framgång i Gävle: Microsoft­arbetare går med i facket

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
3 weeks sedan
Nino Come har tecknat ett syndikalistiskt 1 majtåg.
Vad händer på 1 maj runt om i landet?   Foto: Nino Come

Det händer på 1 maj 2026

Vill du tåga, mötas eller festa med kamrater på 1 maj? Kanske alltihop? Arbetaren listar demonstrationer och evenemang runt om i landet.

Gävle

Syndikalistisk 1 maj på Joe Hill-gården
Klockan 12.00, Nedre Bergsgatan 28
”Joe Hill-gården slår upp portarna i år igen för ett Syndikalistiskt 1 maj!. Det kommer i vanlig ordning bjudas på mat och fika, allt veganskt. Och på scenen blir det livemusik och tal, allt i Joe Hills anda! Klockan 12.00 öppnar portarna och grillen, 13:00 öppnar scenen.”

Göteborg

Svenska Spanien frivilliga
Klockan 11:00, Masthuggstorget
”Gemensam manifestation för arbetarrörelsen på 1 maj kl 11.00 på Masthuggstorget till minne av de svenska frivilliga under spanska inbördeskriget 1936-1939.”

Syndikalistisk 1 maj
Klockan 12:30, Masthuggstorget
”Ingen är fri förrän alla är fria.

Vi lever i oroliga tider där demokrati inte längre respekteras, både i världen som här i Sverige. Vi måste nu därför mer än någonsin göra kampen gemensam, att både politiskt som socialt ta vårat ansvar för att tillsammans säkra den rättvisa framtid som vi vill se. Tillsammans är vi starka och vi uppmanar er åter igen att gå med oss på 1a maj!

Ta också tillfälle i akt då det även infaller på en fredag att då vi tågat färdigt stanna och häng med kamrater. Vår vänskap och de band som vi har till varandra är något av det viktigaste som vi måste ta vara på för vi är alla syskon i den gemenskap som vi bildat och livet är vårat att ta vara på och värna om därefter.

Parti- och nationalstatssymboler undanbedes.”

Årets enda första maj-fest
Klockan 18.00, Skeppet

Syndikalistiskt Forum presenterar stolt Klubb Klasslös, årets enda 1 maj fest.
Nu kan vi inte hålla oss längre utan här kommer både akterna och biljetterna för årets 1 maj fest! Bjud in alla du känner!

Dörrar öppnar kl. 18 på Skeppet och vi håller igång till stängning vid 01. Kom och dansa, sjung, släpp loss med goda kamrater. Kan knappast bli bättre än så här! Vi ses på Skeppet. Köp din biljett här:

Norrköping

Första maj-firande med Norrköpings LS
Norrköpings LS bjuder på fika vid lokalen kl 11.00
Klockan 12.00, Samling Tyska Torget
Den 1 maj är det dags att fira arbetarrörelsens internationella högtidsdag och vi samlas klockan 12.00 på tyska torget. Tåget avgår sedan mot Norrköpings konstmuseum klockan 12.30. Efteråt träffas vi vid lokalen för att umgås och grilla tillsammans.

Varmt välkomna och vi hoppas att vi ses där!

Nyköping

1 maj-tåg
Klockan 11.30, Teaterparken
Första maj närmar sig och det blir en fullspäckad dag: Vi samlas kl 11.30 i Teaterparken för att tåga tillsammans till Gripsholmsparken där tal och musik väntar, därefter blir det soppa och filmvisning kl 15 i Propellerteaterns lokal på Behmbogratan 16.

Fest (inställd)
Kulturhuset Magasinets 1 maj-fest i Nyköping är tyvärr inställd, skriver arrangörerna på Facebook

Malmö

Revolutionär 1 maj 
Klockan 15.00, Möllevångstorget

”Vi lever i en tid där mycket känns mörkt. Fascismen härjar allt friare varje dag, såväl på gatan som i finrummen. Övervakningen ökar och sprids genom de institutioner människor lärt sig lita på. Möjligheterna att protestera begränsas. Det som generationer av arbetare har kämpat fram monteras ned bit för bit. Samtidigt ser vi hur de rikaste blir rikare medan fler människor får det svårare att klara vardagen.

Kamrater – sörj inte. Organisera er. Ge inte upp. Prata med varandra. Bygg gemenskap. Fyll inte bara mötesplatserna. Bygg nya. För varje gång vi organiserar oss så får vi mer makt. För varje gång vi står tillsammans blir vi starkare.”

Stockholm

Högtidlighållandet av de spanienfrivilliga
Klockan 9.30, La Mano
Till minne av de svenskar som reste som frivilliga till Spanien under inbördeskriget. LO Stockholms län arrangerar, talare från bland andra Stockholms LS av SAC.

Anarkistisk 1 maj
Klockan 10.30, La Mano
140 år sedan massakern på Haymarket. 140 år av klasskamp.

Syndikalistisk 1 maj
Klockan 11:00, Sergels torg
”Välkomna att fira syndikalistisk 1a maj med Stockholms LS, SUF Stockholm och Allt åt Alla Stockholm.
Vi ses som vanligt på Sergels Torg, 11:00, för att gå till Stortorget.
Avtåg från Sergels Torg 12:00.
Beräknad ankomst till Stortorget ca 13.00.
Partisymboler och nationsflaggor undanbedes”

Arbetarens 1 maj-fest: Äkta party – utan partier

Det blir dryck, mat, musik, bokbord, sång och hålligång natten lång! Klockan 13.30 öppnar vi dörrarna – direkt efter Stockholms LS 1 maj-tåg.

När: 1 maj 2026. Klockan 13.30–01.00.
Var: Bacchi Syre, Järntorgsgatan 5, Gamla stan, Stockholm.
Frivilligt inträde, fullständiga rättigheter

Fest på Cyklopen
Tid: 17.00 Cyklopen.
”Vi firar kollektivets styrka med livemusik inne och ute, djs, dans, folkkök, livepodd, kampsånger, gemenskap, solidaritetstorg, brinnande brasor och den där stämningen som bara kan uppbringas på årets finaste dag.

Dörrarna öppnas 17.00 Föranmälan krävs! Skriv upp dig här. Rekommenderat inträde: 150 kr (utan Brand) eller 200 kr (med Brand) 18+, men barn är välkomna med sin målsman. Mat finns, så det går bra att komma hungrig. Barnaktiviteter i trädgården mellan 15.00 och 17.00!”

Uddebo

1 maj-firande
16:00 Bröt (Uddebo gamla vävfabrik)
Samling kl. 16:00 vid Bröt (Uddebo gamla vävfabrik). Marsch till Gula Huset i Uddebo. Ukuleleorkestern värmer upp innan Johan Johansson äntrar scenen vid 18:30. Samarrangemang tillsammans med Miljöpartiet, Rebellmammorna och Sjuhärad för Palestina.

Umeå

Frihetlig första maj
Klockan 11:30, Vänortsparken
”Frihetligt Första Maj 2026 i Umeå fortsätter bygga på samarbetet med Bokkafe Angbett.
Samlig 11:30. Vänortsparken.

I år:
– Mer fika i parken (hoppas på soligt väder) med intäkterna vikta åt Ingen Människa är Illegal.
– Längre demonstrationsrutt. Alla klagomål har lyssnats på: det blir mer demonstration!
– Fler talare! Inte alltid det som framkallar jubel: men när ambitionen är att fler röster som spränger gränser ska höras, snarare än samma gamla röster om och om igen, så måste man ändå säga att det är nåt positivt!

Vi ses på första maj!”

Uppsala

Revolutionär Brunch.
Klockan 10–14 Kafé Mumrik, Kungsgatan 61
”Ingen vill demonstrera på tom mage. Se därför till att starta arbetarklassens dag på bästa möjliga vis: med lyx, bröd och socialism. Alla intäkter under dagen går oavkortat till Ingen Människa är Illegals arbete.

En sådan viktig och festlig dag inleds självklart med revolutionär frukostbuffé för fjortonde gången. Även i år fixar Ingen Människa är Illegal Uppsala frukosten i samarbete med Bokkafé Projektil.

Kören Röda Lågan kommer att uppträda under förmiddagen, tid kommer. Denna gång på Kafé Mumrik vid Uppsala centralstation!

Öppet 10-14, frukostbuffé med nygräddade scones och mycket mer serveras hela dagen. 50-500 kr, du betalar efter förmåga. Allt är veganskt.”

13:30 Syndikalistisk 1 maj
Klockan 13:30, Carolina Rediviva
”Med vårens vindar så nalkas första maj och vi förbereder oss nu för att åter ta gatorna och höja den syndikalistiska andan. Vi samlas vid Carolina Rediviva kl. 13:30 och har en gemensam picknick. Vi kommer ha med enkelt fika, ta gärna med eget som kan delas runt. Därefter börjar vi marschera kl. 14:30 och går ner emot Stadshuset. Tillsammans ska vi få gatorna att eka med en glödande arbetarklass-kör. Vi har ett tydligt krav, en socialism i frihet!”

Visby

1 maj-fest
Klockan 16–20, Langska huset (Kopparsviksgatan 7, Visby)
”Live musik. Fritt inträde! Gött häng, billig mat, fika och dryck.
Alkohol- och drogfritt! Festen är inomhus i Langska huset.

Välkomna på en 1 maj fest efter dagens demonstrationer och firande. Kom och njut av live musik och trevligt umgänge i den mysiga miljön av Langska huset.

På scen: Smell the tulips, Jocke och Nellie, Hedvig Hellgren

Arrangeras av SAC Syndikalisterna (Gotland) och Ung vänster”

Har du tips på något som händer i din stad? Mejla [email protected] så lägger vi till!

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
3 weeks sedan
Filip Hallbäck menar att S borde fokusera på arbetstidsförkortning i stället för språkkrav i välfärden. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Låt arbetstids­förkortning bli den stora valfrågan!

Socialdemokraterna meddelade i början av april att de vill införa nationella språkkrav i välfärden. Tågvärden Filip Hallbäck frågar sig varför ett parti med rötter i arbetarrörelsen inte fokuserar på att förbättra de anställdas arbetsvillkor och rättigheter i stället.

Till vardags arbetar jag som tågvärd och det innebär oregelbundna scheman då man jobbar vid olika avgångar. Det är ett givande yrke, eftersom man får en ansvarsfull roll med fokus på trygghetsskapande och serviceinriktade insatser. Ofta upplever vi tågvärdar att vi gör skillnad för resenärer genom att synas och förmedla information.

Det finns egentligen ingen ”vanlig dag” på jobbet, eftersom varje resa innebär möte med nya passagerare. Sedan finns självfallet också mindre roliga inslag, oväntade händelser med trasiga tågfordon och konflikthantering med arga resenärer.

Jag följer dagligen den politiska debatten och häpnade över ett av Socialdemokraternas mediala utspel inför valrörelsen. Partiets integrationspolitiska talesperson Lawen Redar meddelade på en pressträff i riksdagen den 7 april att man vill införa nationella språkkrav i välfärden.

Nyliberalismen skadar välfärden mer än dålig svenska

Filip Hallbäck arbetar till vardags som tågvärd. Foto: privat.

Bakgrunden är att många saknar tillräckliga kunskaper i svenska språket för att jobba, samtidigt som Sverige står inför enorma rekryteringsbehov de kommande åren. Avsikten med åtgärden sägs vara att stärka trygghet och kvalitet.

Allvarligt talat, är det verkligen språkfrågan som är det stora problemet gällande arbetsmarknadspolitiken? Jag känner inte alls igen mig i den problembeskrivning som Socialdemokraterna formulerar, åtminstone inte i mitt vardagliga arbete.

Ett parti med historiska rötter i arbetarrörelsen borde rimligen kämpa för att förbättra de anställdas arbetsvillkor och stärka våra rättigheter.

Ja, det är viktigt att kunna det svenska språket om man ska ha ett socialt orienterat yrke, men det finns betydligt mer graverande problem i välfärdssystemet. Det råder massarbetslöshet, social nedrustning och ökade klassklyftor i de heliga privatiseringarnas spår. I egenskap av tågvärd märker jag dagligen hur avregleringarna av järnvägssystemet påverkar min arbetsmiljö och jag märker hur de växande socioekonomiska skillnaderna i samhället, liksom nedskärningar på sociala insatser, påverkar ett flertal resenärer som är beroende av kollektivtrafiken.

Att det största oppositionspartiet då väljer att upphöja språkfrågan till ett paradnummer blir bara patetiskt.

Bättre att fler jobbar sex timmar än att färre jobba åtta

Jag önskar att arbetstidsförkortning blev den centrala arbetsmarknadspolitiska frågan.

Där finns två tydliga ställningstaganden: Antingen vill man befästa arbetsgivarnas makt och låtsas som att 40 timmars arbetsvecka är hugget i sten (som högern förespråkar) eller så vill man frigöra mer tid åt anställda utifrån insikten att tid är en resurs (som vänstern gör). Flera fackförbund, särskilt inom LO-kollektivet och vissa akademikerförbund, väljer att driva den frågan – vissa med krav på lagförändringar. 

Utgångspunkten är samhällsekonomisk: Det är bättre att fler jobbar sex timmar än att färre fortsätter jobba åtta timmar medan många står utanför arbetsmarknaden. Personligen skulle jag gärna vilja ha fler kollegor och slippa den ständiga frågan om jag kan jobba extra de dagar när det saknas personal. Men framför allt behöver jag bättre balans mellan jobb och privatliv, vilket en 30 timmars arbetsvecka kan erbjuda.

Som det ser ut i dag känns det som att all min vakna tid tillbringas på min arbetsplats och jag hinner inte alltid återhämta mig. Jag vill tro att många andra yrkesgrupper befinner sig i en liknande sits på sina arbetsplatser.

Vems fel är splittringen inom vänstern?

Amalthea Frantz:
Håll inte andan i väntan på LO:s arbetstids­förkortning

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
3 weeks sedan
– Det här är en attack på strejkrätten, säger Martino Puppo från det italienska facket SI Cobas. Foto: SI Cobas

Italien attackerar fackliga aktivister med nytt säkerhets­dekret

Fyra fackmedlemmar inom logistikbranschen är de första att anklagas för brott enligt Italiens nya säkerhetsdekret. De fackliga aktivisterna riskerar upp till 10 000 euro i böter efter att ha organiserat oanmälda demonstrationer. ”Det är sensationellt att det första fallet som det nya säkerhetsdekretet riktar in sig på är en facklig strejk bland arbetare”, säger Martino Puppo, en av de utpekade fackmedlemmarna till Arbetaren.

Gräsrotsfacket SI Cobas anordnade den första av flera demonstrationer den 27 februari 2026, bara tre dagar efter att Italiens säkerhetsdekret skärpts ytterligare sedan det trädde i kraft förra året. En ny artikel i säkerhetslagen riktar sig mot just organisatörer av icke aviserade manifestationer.

Nu anklagas fyra fackmedlemmar, som pekades ut som organisatörer av manifestationerna, vilka ägde rum utanför logistik- och transportföretaget Arceses grindar i provinsen Alessandria – en i landet växande hub för logistik cirka en timme norr om hamnstaden Genua i norra Italien.

– Det här är en attack på strejkrätten och de väljer att rikta den mot landet strategiska logistiksektor, säger den fackliga aktivisten Martino Puppo till Arbetaren.

Det ironiska i det hela, menar han, är att anklagelserna handlar om att de fackliga protesterna har ”orsakat betydande ekonomisk skada för företaget” samt har ”möjliggjort att facket har tillskansat sig en bättre förhandlingsposition”. 

– Det var ju precis vad vi alltid har för avsikt att göra med våra strejker, säger Martino Puppo.

SI Cobas om Melonis säkerhetslagar: ”Väljer att attackera prekära arbetare”

Han beskriver hur facket SI Cobas varit mycket aktiva inom logistikbranschen den senaste tiden för att uppmärksamma de prekära arbetsförhållanden som råder där. Fackmedlemmarna vittnar om långa arbetsdagar, övertid som regel snarare än undantag, men framför allt osäkra anställningsvillkor.

– Vi har tagit den fackliga kampen för bättre arbetsvillkor och mot de korta kontrakten och osäkra anställningsvillkoren, som bidrar till att arbetarna hela tiden pressas till ännu sämre villkor med rädsla för att annars förlora jobbet, säger Martino Puppo och fortsätter:

– Samtidigt vet vi att logistiksektorn, särskilt i området runt Alessandria, är strategiskt viktig för Italien, och det finns starka politiska- och företagsintressen som önskar dämpa protesterna.

Den 29 maj planeras en landsomfattande manifestation i protest mot regeringen Melonis fackfientliga politik. Foto: SI Cobas

Martino Puppo och de andra utpekade fackmedlemmarna riskerar böter på mellan 1 000 och 10 000 euro. De får heller inte komma tillbaka till kommunen de närmaste tre åren, efter att de delgivits ett så kallat ”utvisningsbeslut. Detta för att förhindra deras fackliga aktivitet i området. Utvisningsbeslutet från kommunen, som på italienska kallas ”foglio di via” och ges till personer som anses ”socialt farliga”.

– Melonis regering argumenterar för sina nya säkerhetslagar genom att hävda att det innebär större säkerhet för italienarna, men de väljer att attackera prekära arbetare när säkerhetsdekretet används första gången, konstaterar Martino Puppo och är orolig för den fortsatta utvecklingen. 

Begränsningar i strejkrätten kan utökas

I Italien finns begränsningar i strejkrätten när det kommer till så kallade kritiska branscher, såsom hälso- och sjukvården och skolan. Dessa har nyligen kritiserats från Europeiska kommittén för sociala rättigheter (ECSR) för att vara alltför inskränkande. Nu vill Melonis extremhögerregering ändå gå fram med tillägg till de bestämmelserna och bland annat inkludera logistiksektorn.

– Vi lever i en tid av så kallad krigsekonomi, där logistiken har en central roll, och just nu pågår även diskussioner om att inskränka strejkrätten ytterligare inom denna sektor, säger Martino Puppo.

I lördags anordnades en lokal stödmanifestation för de fyra fackmedlemmarna där ett par hundra personer deltog. Den 29 maj planeras en större landsomfattande manifestation i protest mot regeringen Melonis fackfientliga politik.

Italien vill kriminalisera arbetarprotester och civil olydnad

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln