Nu är det sagt: ”… vid en objektiv bedömning handlar det om mindre kvalificerade uppgifter”. Det är IF Metalls ordförande, Stefan Löfven, som värderar Handels- och Kommunalanställdas arbetsinsatser, i Svenska Dagbladet Näringsliv, en knapp vecka före 8 mars. Ett medföljande hot om att mäktiga IF Metall lämnar LO om de tvingas dras med de så […]
Nu är det sagt: ”… vid en objektiv bedömning handlar det om mindre kvalificerade uppgifter”. Det är IF Metalls ordförande, Stefan Löfven, som värderar Handels- och Kommunalanställdas arbetsinsatser, i Svenska Dagbladet Näringsliv, en knapp vecka före 8 mars.
Ett medföljande hot om att mäktiga IF Metall lämnar LO om de tvingas dras med de så kallade ”kvinnopotterna”, hänger över den stundande LO-kongressen. Radar man upp Löfvens kommentarer i SvD kan man hålla en grundkurs i härskarteknikernas formulär 1A. Här kommer, så att säga, alla känslorna på en och samma gång.
I rapporten IF Metalls lönepolitiska vägval förklarar man ogenerat varför industriarbetarna vill prioritera samarbetet med de hetare industritjänstemännen före kvinnorna i omsorgs- eller handelssektorn. Löneskillnadernas bestående motiveras vidare med att arbetsuppgifter för industriarbetarna som finns kvar i landet blir ”allt mer komplicerade och kräver allt högre kompetens”. Inga jämförelser med de allt mer komplicerade vårdfall som blir kvar i äldreomsorgen i takt med att vi blir allt äldre.
Vidare skyller Löfven ogenerat sin bristande solidaritet med de kvinnodominerade förbunden på minoriteten kvinnor inom det egna förbundet. De har, vilket varit känt sedan urminnes tider, lägre löner än sina manliga kollegor inom samma sektor och gynnas inte av ”kvinnopotterna” heller.
Jämställdheten ska i stället lösas i hemmet – ett område som industriarbetarna inte ägnat något särskilt intresse någonsin tidigare. Tvärtom anses individualiserad föräldraförsäkring, till exempel, som en ickefråga bland de mansdominerade förbunden.
Wanja Lundby-Wedin sitter för dagen ordförande i Europafacket, och det är pampigt värre, men det uteblivna svaret på IF Metalls utagerande hot är illavarslande. Däremot ges ett seminarium som ställer frågan ”Finns det plats för feminism i dagens politik – ett samtal om facklig feminism och regeringens jämställdhetspolitik” senare i veckan.
Kommunal och Ylva Thörn är beredda till strid för jämställdhetspotten, vilket hittills varit den enda framkomliga vägen för att peta upp lägstalönerna en aning, men de vet också exakt hur löst solidariteten över könsgränserna sitter inom LO.
Man väljer sina strider och IF Metall har valt sin: den mot kvinnor i låglöneyrken. Därmed har man också lämnat den fackliga grundidén. Med sådana vänner behövs inga fiender. Maken till antifeministiskt utspel får man leta efter. Regeringen framstår som progressiva i jämförelse.
De har i alla fall idéer. IF Metall vill inte jämställdhet. För denna ståndpunkt är de beredda att offra den fackliga grundidén, den redan vikande fackliga anslutningsgraden, arbetarrörelsens position i jämställdhetsfrågor, kvinnors hälsa, Landsorganisationen och möjligen nästa valutgång.
IF Metall kan vandra på röda mattan rakt in i Svenskt näringsliv. Där slipper de också feministiska seminarier på internationella kvinnodagen. I år uppvaktar vi en man på 8 mars. Helst vit och hetero.