Greenhouse Development Rights

Den modell som mest konsekvent sätter rätten till utveckling i centrum heter Greenhouse Development Rights, GDR, och har utvecklats av den amerikanska organisationen Ecoequity. Den bygger på att en ”utvecklingströskel” definieras. Endast människor som ligger över den tröskeln inkomstmässigt anses behöva minska sina utsläpp och betala för nödvändiga anpassningsåtgärder. De som ligger under tröskeln har rätt att använda såväl sina inkomster som utsläpp till ekonomisk och social utveckling.

Det enda sättet att i praktiken lösa kraven på stora negativa utsläpp är enligt upphovsmännen att i-länder ”köper” den största delen av sina utsläppsminskningar från u-länder, som därmed får tillgång till bra teknologi och pengar att fortsätta utvecklas ekonomiskt och socialt.

Det mesta tyder på att nästa ramavtal för utsläppsminskningar bygger vidare på Kyotoprotokollet, med bindande åtaganden endast för i-länder och med flexibla mekanismer. Eventuellt kommer de större utvecklingsländerna att engageras på andra sätt än genom direkta utsläppsbegränsningar, exempelvis genom att de förbinder sig till energieffektivisteringar.