Ockupation. Det var någon som bara slängde ur sig idén. Men den blev verklighet när syndikalisterna i Sektionen för social- och vårdanställda, LSOV av SAC, tog över driften av fritidshemmet Romano Trajo i Lund efter strejk och fruktlösa förhandlingar. Åsa Henriksson var en av dem som var drivande. Hon ser en klar koppling mellan SAC:s fackliga reorganisering som genomfördes för ungefär fem år sedan, och valet av stridsåtgärder i konflikten kring Romano Trajo:
– Frågan är om man ens kommit på tanken för fem år sedan.

Kampviljan inom SAC har fått genomslag i statistiken. Åren 2002–2004 registrerade Medlingsinstitutet i genomsnitt sex varsel om stridsåtgärder från SAC per år, 2005 var siffran 15 och förra året registrerades 36. Hittills i år har 35 kommit in. Medan andra fack varslar för tecknandet av kollektivavtal varslar SAC om tvister som gäller lönesättning och andra arbetsvillkor. Av stridsåtgärderna har blockaden fått ett ökat utrymme och SAC har varit inblandat i en rad uppmärksammade konflikter där företag satts i blockad. Samtidigt finns frågetecken kring vad som egentligen är tillåtet i en facklig blockad. Vid en rad blockader har polisen ingripit eftersom de ansett att blockaderna varit ordningsstörningar och vid vissa tillfällen hävdat att det inte är tillåtet att hindra folk från att gå in och ut från en arbetsplats.
Åsa Henriksson menar att blockaden blir ett viktigt medel framför allt när det gäller en arbetsplats där det bara finns en eller ett par medlemmar.
– Medlemmarna får ta de medel som står till buds. Blockader gör förhållandena på arbetsmarknaden tydligare. Fler kan delta, oberoende av facktillhörighet. En blockad kan vara mer anonym än en strejk och det kan vara viktigt när folk har osäkra anställningar eller när det rör sig om papperslösa, säger hon.

Även om hon menar att blockader är mest effektiva när det finns kunder, som till exempel inom handeln, tror hon att metoden också skulle kunna användas mer inom vård- och omsorgssektorn:
– Man skulle kunna ta till blockader mot vård- och omsorgsnämnder och förvaltningar, eller Kommunförbundet. Ofta pågår konflikterna för långt ifrån dem som tar beslut.
Åsa Henriksson var länge aktiv på vänsterkanten. Men det var när hon hamnade i konflikt på sin egen arbetsplats som hon blev fackligt aktiv fullt ut. Hon tror att det är något hon delar med många.
– De flesta som är aktiva nu tror jag har blivit det av nödtvång snarare än av aktivism eller ideologi. Folk kommer på fötter när de känner sig tvingade.
Tvånget handlar om en hårdare arbetsmarknad där de osäkra anställningarna bildar regel snarare än undantag, framför allt för unga och för kvinnor. Enligt SCB har endast 39 procent av de unga som har jobb en fast anställning, resten är visstidsanställda.
– Det är lättare för arbetsköparen att bete sig godtyckligt. De skär ner och kickar långtidssjukskrivna på ett sätt som de inte skulle kunnat göra för tio, femton år sedan. De kommer undan med mer och det beror mycket på de osäkra anställningarna. För att det ska vara värt att ta striden krävs ofta att man har någon slags trygghet.

Mer fackligt och synligt arbete innebär att fler blir manade att göra något åt sin egen situation, tror Åsa Henriksson.
– Jag tror att det var för att det hade varit så mycket aktivitet som gjorde att jag tyckte det var lönt att blanda in LS när jag själv fick problem på jobbet. Det måste vara lönt att vara med för sin egen situation, det går inte att bygga bara på ideologiskt engagemang.
Med erfarenheter från tidigare strider i Lund har LSOV i konflikten kring Romano Trajo valt att trappa upp stridsåtgärderna allt eftersom. Gruppen som samordnat arbetet har varit relativt stor vilket gjort att ansvaret har kunnat spridas på fler personer än vid tidigare blockader.
En tuffare facklig attityd är bra, menar hon, och är inte orolig över negativ mediebevakning av blockaderna.
– Tuffheten visar på vad som är möjligt och bryter samförståndsandan som råder. Att tidningar skriver skit om blockader är en naturlig och oundviklig följd av att man flyttar fram sina positioner. Frågan är uppe och folk kan dra sina egna slutsatser. Men det är viktigt att man är inkluderande och att nya medlemmar känner sig välkomna.

Just nu utgörs en stor del av de nya medlemmarna av papperslösa latinamerikaner i Stockholmsområdet. Där är det en annan nygammal metod som på samma gång både rönt stora framgångar och kritiserats hårt – registret. Registret går i korthet ut på att arbetarna och facket själva mäter arbetet och sätter pris på det. Genom att mäta hur mycket tid ett arbete tar sätter facket pris på varan arbetskraft. I förlängningen strävar registerverksamheten också till att ta ifrån arbetsgivarna makten att fördela arbetet och i stället själva stå för det.
Kritiken mot registret har förts fram av bland andra LO och vänsterpartiet som anser att registret legitimerar en tudelad arbetsmarknad med olika lönesättningar. Syndikalisterna hänvisar till att tudelningen är ett faktum och att registret är ett sätt att komma åt det. Och pekar på att man kan nå framgångar som ligger över kollektivavtalsnivå. Bland syndikalister finns vissa framför allt organisatoriska frågor kring registret, men reaktionerna har varit positiva.

Registret användes flitigt av syndikalisterna under 1900-talets första hälft, men också av andra fack. Historikern Anders R Johansson har i böcker om den gotländska arbetarrörelsen uppmärksammat att rallare tillämpade registret flera år innan SAC:s bildande 1910. Kristian Falk, ekonomihistoriker vid Stockholms universitet som skrivit en licentiatuppsats om registermetoden, berättar att rallarna förde med sig registermetoden när de började organisera sig i SAC. Drivande av registertanken på 1920-talet var bland andra Arbetarens första chefredaktör Frans Severin och SAC:s generalsekreterare Rudolf Holme. Registret utgjorde i deras tankegångar basen i en ny revolutionssyn:
– Den framväxande registerpraktiken blev en stark impuls till att ändra synen på revolutionen från pannkaksvändning till mer av en process. Registret var rörelsesocialismens fackliga projekt, och ett alternativ till kollektivavtalsstrategin, säger Kristian Falk.
Under 1920-talet var registret också populärt bland LO:s metallarbetare. Men SAC trängdes tillbaka mot slutet av decenniet samtidigt som kollektivavtalstanken lagstadgades 1928 och fredsplikt infördes för parter som ingått kollektivavtal.

Kristian Falk menar att ett skäl till varför registermetoden tappade mark gentemot kollektivavtalstanken var att man bland anläggningsarbetarna, en annan grupp som också använde sig av registret, hade en alltför rigid hållning:
– Det fanns en chans att legitimera registret i form av formella avtalsuppgörelser men man sade nej till det. De syndikalistiska skogsarbetarna lärde sig av den erfarenheten och när registret fick fäste hos dem under 1930-talet förde man sedan in registermetoden i det moderna kollektivavtalssystemet.
Ordning och reda. Utbildningsverksamhet och bokföringskunskap. Det är några formler Kristian Falk pekar ut som förutsättning för en fungerande registerverksamhet.
– Det är aldrig fel med registermetoden. Men den kräver en fungerande organisation och det finns inte i dag. Den riskerar att bli en dagslända på spontanistiska bevekelsegrunder, säger han.

Innebär registermetoden ett hot mot kollektivavtalet?

– Nej, kollektivavtalen är hotade av andra skäl, snarare skulle en förnyelse av kollektivavtalet kunna ske med registerstrategins återkomst. Det är bra att man försöker komma igång. Men för att bli ett reellt alternativ måste det upp på den bredare fackliga dagordningen. Det är inget som SAC löser ensamt, det är en för saftig uppgift. Men detta fackliga perspektiv finns även hos exempelvis hamnarbetare och grafiker. De har en lång facklig praktik som ifrågasatt paragraf 32, säger han och hänvisar till den beryktade paragraf enligt vilken arbetsgivarna äger rätten att leda och fördela arbete.
Den delen av registerverksamheten, arbetsfördelningen, kräver också ett stort mått av struktur och en genomskinlig organisering för att nå framgång och legitimitet. Om det kommer an på facket att fördela jobbet måste det stå klart enligt vilka kriterier detta sker för att undvika maktmissbruk:
– Ingen ska gå före i kön. Man måste bestämma vilka kriterier som ska gälla.

– Vi arbetare säljer vår arbetskraft, då måste vi också sätta priset på den, säger Ruben Tastas-Duque från Västerorts LS som tillsammans med Skärholmens LS dragit igång registerverksamheten. I första hand vänder den sig till papperslösa, men även folk med osäkra anställningar. I andra hand resten av arbetsstyrkan.
Mätning av arbete, att räkna ut hur lång tid ett arbete tar att utföra, det har arbetarna själva kunskap om, menar han.

Finns den administrativa kunskapen som krävs för att få registerverksamheten att fungera?

– Vi måste bygga upp den kunskapen och den håller på att bildas. Vi håller nu på att diskutera stadgar och regler för hur registret ska fungera. Det kan inte vara exakt som på 1920-talet, utan måste anpassas till förhållandena i dag, säger han och tror inte att det finns några problem att få registret att fungera även långsiktigt.
Enligt Ruben Tastas-Duque är det inte bara facklig reorganisering inom SAC eller det hårda arbetsklimatet som lett till den ökade fackliga aktiviteten.
– Det är återupptagandet av direkt aktion som kampmetod och ändring av fokus från en juridisk-legalistisk kamp till mer offensiva metoder. Det juridiska utrymmet minskar hela tiden. Vid tidigare blockader ingrep polisen inte – nu pepparsprejar de, säger han och berättar att ytterligare en blockad, denna gång i Stockholm, pepparsprejats helt nyligen.
– Det är inte heller självklart att klimatet på arbetsmarknaden tvingar fram mer offensiva metoder, det borde i så fall tvinga fram mer aktivism från LO.
Enligt Ruben Tastas-Duque är fördelarna med blockader att man inte förlitar sig på rättsapparaten och att arbetsgivarna inte har något att sätta emot. Han menar att det till slut blir för besvärligt för arbetsgivarna, som måste ge upp.

Fungerar det på mindre orter där det finns färre fackliga medlemmar? Kan inte blockad upplevas för konfrontativt i ett samhälle där alla känner alla?

– På mindre orter finns ofta två sorters arbetsköpare, dels större nationella dels multinationella arbetsköpare, då kan man ha solidaritetsaktioner från hela landet. Om det rör sig om lokala arbetsköpare är de kanske mer intresserade av att ha bra förbindelser.
– Det är inget krav att alla måste blockera. Men jag tycker att innan man tar till Arbetsdomstolen ska man se om man kan få samma resultat genom direkt aktion.
För Ruben Tastas-Duque finns det ett egenvärde i en tuffare attityd:
– Vi får resultat fortare. Men ofta har man inte en tuff framtoning från början utan det sker när de inte svarar oss eller hotar en medlem. Arbetsköparna har börjat aggressionen genom att exploatera våra medlemmar. Hela den fackliga kampen är arbetarnas försvarsmekanism mot exploatering.

Nyligen dömde Arbetsdomstolen, AD, till arbetsgivarens fördel och avslog Malmö Social- och vårdsyndikats yrkande i konflikten med Fosie stadsdelsförvaltning. Trots detta och flera andra fall där man förlorat strider där blockad varit ett av vapnen anser Liv Marend, medlem i Hotell- och restaurangsyndikatet av Malmö LS och SAC:s arbetsutskott att blockaderna gett resultat. Arbetsgivarna har blivit medvetna om att blockader är en del av syndikalisternas stridsarsenal. Detta, menar hon, har lett till en bättre förhandlingsposition. Malmö LS upplever att det blivit lättare att få igenom sina krav.

Liv Marend anser inte att det finns
några oklarheter kring vad som är tillåtet i en facklig blockad. En ordentligt varslad blockad är en facklig stridsåtgärd och inte en ordningsstörning, menar hon:
– Det har inte handlat om egenmäktigt förfarande, som polisen hävdat vid några tillfällen, för vi har inte lagt ner kraft på att täppa till garageingångar eller fönster till exempel, så folk har kunnat ta sig in eller ut.
Även polisen har vid flera tillfällen gått på den fackliga linjen, säger hon:
– Vid flera blockader, bland annat mot Fortum, kom polisen men valde att inte ingripa. Varslar vi som vi ska är det inget snack om saken, då är det en facklig stridsåtgärd och ingen ordningsstörning.

Finns det stöd för en bred användning av blockader bland arbetare och folk i gemen?

Liv Marend tror att det inte främst är valet av stridsåtgärd som är avgörande för huruvida en konflikt får stöd:
– Det vi kablar ut är att vi agerar kollektivt och disciplinerat i alla situationer. När vi tar strider som folk är upprörda över får vi mycket sympatier. Som till exempel i fallet med Izakaya Koi, där vår medlem misshandlades, som nyligen var uppe i Arbetsdomstolen. I samband med det kom många anställda från restauranger runt omkring ut och visade sympati med oss.
– Vi kan aldrig luta oss tillbaka och förlita oss på en metod. Men jag tror inte att vi kommer att behöva använda oss av blockader i samma omfattning. Jag tror att vi kommer att vara kreativa och hitta på andra sätt att arbeta på, säger Liv Marend.