Guldstjärna i kanten

Mediavärlden är full av manliga redaktörer. Män besitter alltså många av mediavärldens maktpositioner och utan förebilder är det svårt att tro att man som kvinna klarar av samma uppgifter. När jag blev tipsad om att söka tjänsten som XX-redaktör i slutet av förra sommaren tvekade jag länge. Jag är ju ung, kvinna och svenskan är […]

Mediavärlden är full av manliga redaktörer. Män besitter alltså många av mediavärldens maktpositioner och utan förebilder är det svårt att tro att man som kvinna klarar av samma uppgifter.

När jag blev tipsad om att söka tjänsten som XX-redaktör i slutet av förra sommaren tvekade jag länge. Jag är ju ung, kvinna och svenskan är inte mitt hemspråk. När jag skulle skriva min arbetsansökan med idéer som jag hade för XX drabbades jag av rejäl prestationsångest. Jag glodde in i det tomma dokumentet, hjärnan var alldeles blank. Jag gick därifrån, rökte en cigarett, satte mig igen. Så höll jag på i flera timmar tills jag brast ut i gråt. Jag var sämst i världen och kunde väl inte klara av att arbeta som redaktör om jag inte ens kunde skriva en vettig ansökan? Men med ett enormt stöd hemifrån skrev jag till slut tre sidor med tankar och idéer och arbetsintervjun gick som smort. Sedan i september har jag vikarierat som XX-redaktör.

Arbetaren har sedan tiden då Anna-Klara Bratt var chefredaktör ständigt strävat efter att vara en könsbalanserad tidning. Men det är lätt att glömma – precis som alla andra ingår vi i och är präglade av en större struktur, nämligen den patriarkala. Med jämna mellanrum könsbalans-räknar vi hela tidningen: hur många kvinnor respektive män som har skrivit, hur många som intervjuas, hur många som är med på bild. XX-sidorna tar alltid hem segern, vilket inte är så konstigt, men alla tidningens avdelningar behöver om och om igen påminnas om det faktum att män får mer utrymme än kvinnor, även i Arbetaren.

XX-sidorna har blivit mitt skötebarn och med all pepp från mina arbetskamrater, främst de kvinnliga, har jag varje vecka fyllt sidorna med intressant material. Genom detta jobb har jag också insett hur viktigt det är att föra fram den feministiska debatten i alla medier. Arbetande kvinnors perspektiv och kvinnors frihetskamp i andra delar av världen har för mig varit angelägna teman och såhär mot slutet av mitt vikariat har jag just fått en guldstjärna i kanten. För är det inte toppbetyg att Arbetarens åttonde-marsnummer flera gånger dissas av Karolina Ramqvist i senaste numret av Arena, där hon sparkar vilt omkring sig mot Sveriges vänsterfeminister och upprörs över att det talas alldeles för mycket om klass?

Även om jag föll rakt ner i en av de vanligaste och djupaste kvinnofällorna när jag minst sagt tvekade att söka jobbet så visade det sig i slutändan jag klarade av det! Ibland måste man slåss mot flera förtryck samtidigt, vilket jag gjorde, för att nå sina mål.

Så alla ni kvinnor som tvivlar på att ni klarar av arbetet, plugget eller andra utmaningar – kom ihåg att det inte är ni som är okunniga eller osmarta. Det finns strukturer som hävdar det, strukturer som måste bekämpas.