I senaste numret av Bon (37) slår redaktionen på stora sex-trumman. Inte nog med att de vill slå ett slag för bra sexjournalistik som ”riktar sig till dem som är seriöst intresserade av mode, konst och populärkultur”, numrets mest omtalade pjäs är då författaren och före detta bloggkungen Sigge Eklund samlat ett gäng mediekändisar för […]
I senaste numret av Bon (37) slår redaktionen på stora sex-trumman. Inte nog med att de vill slå ett slag för bra sexjournalistik som ”riktar sig till dem som är seriöst intresserade av mode, konst och populärkultur”, numrets mest omtalade pjäs är då författaren och före detta bloggkungen Sigge Eklund samlat ett gäng mediekändisar för att tala fritt och ocensurerat om sex, inspirerade av ett gäng franska 1920-talssurrealister.
Resultatet är förvånansvärt trist. Dissar av fladdriga fittor, våldsfantasier och Sigges ständiga inbrytningar där han helst av allt tycks vilja visa hur fin och fri han är i sin sexualitet (”När kuken åker fram kan jag känna att jag äntligen är i kontakt med något i mig som inte är präglat av samhället”).
Allt är självklart, med några pytteundantag, centrerat kring benfast heterosexualitet och inte så lite präglat av deltagarnas illa dolda postitioneringsiver som den coolaste katten i sex-Stockholm.
Men för den som är nyfiken på en blixtbelysning av exakt hur långa patriarkatets armar är i den mest ”frigjorda” av världar: sätt i gång och läs.
