Ledare

I fattiglapparnas väntrum

Så kom förslaget om utförsäljning av sjukhus. Frågan har legat på socialminister Göran Hägglunds bord. Att frågan låg hos kristdemokraterna var väl inte direkt betryggande, men kanske … mindre oroande än om den legat hos moderaterna. Jag hade fel. Hägglunds förslag skulle kunna vara formulerat av en sextonårig högeranarkist med Ayn Rand under kudden och […]

Så kom förslaget om utförsäljning av sjukhus. Frågan har legat på socialminister Göran Hägglunds bord. Att frågan låg hos kristdemokraterna var väl inte direkt betryggande, men kanske … mindre oroande än om den legat hos moderaterna.
Jag hade fel. Hägglunds förslag skulle kunna vara formulerat av en sextonårig högeranarkist med Ayn Rand under kudden och ett långfinger i luften. Det andas en ”Spräng hela skiten”-attityd som ligger långt från de vitsippsbackar, storögda bebisar och varmt vårdande händer i närbild som får representera partiet på dess hemsida. Det vore riktigt kul om det inte samtidigt vore allvar.

Förslaget i korthet: Landstingen ska vara fria att göra det de vill. Sälja sjukhusen? Jajamensan! Även regionsjukhusen? Japp! Till och med universitetssjukhusen? Javisst, varför inte! Kan landstingen sälja sina sjukhus till företag med vinstsyfte? Yes, box! Finns det några som helst begränsningar för hur stora vinster företagen kan ta ut? Hägglunds kryptiska svar: ”Nej, i formell mening så kan naturligtvis företag göra vilka vinster som helst, men det handlar ju om att landstingspolitikerna är kloka när de gör sina upphandlingar”. Kan samma sjukhus ta emot både ”vanliga”, landstingsfinansierade patienter och privatfinansierade patienter, det vill säga, kommer så kallade gräddfiler att tillåtas? Mais oui, mon ami!
Förslaget innehåller heller ingen begränsning för hur många sjukhus ett och samma landsting kan lägga ut till privata bolag. Det är alltså inte säkert att det kommer att finnas ett landstingsdrivet sjukhus i varje landsting, medger Hägglund.
Inom kort är det alltså fullt möjligt att bo i ett landsting där man är helt hänvisad till ett Capioägt sjukhus som har två väntrum: ett för privatpatienter och ett för resten av oss fattiglappar.

Vinst inom den offentligfinansierade vården måste rimligtvis komma från antingen ökade intäkter eller minskade kostnader. Ökade intäkter betyder i detta fall inte annat än att det privata företagets jurister förhandlar sig till fler skattekronor per åtgärd. Minskade kostnader,
i sin tur, består rimligen av personalnedskärningar, lägre löner eller försämrad vård. Det är möjligt att hitta argument för varför man skulle tjäna på fler aktörer inom den offentligfinansierade vården. I den bästa av världar skulle fler aktörer kunna leda just till personalstyrda och patientnära lösningar för till exempel vårdcentraler. Men det går helt enkelt inte, om man är intellektuellt hederlig, att hitta argument för att införa ett vinstelement inom sjukhusvården.
Hur man än väljer att beskriva ett sådant system är slutresultatet detsamma: man styr om skattemedel för gemensam vård till privata vinster för vårdföretagens aktieägare.

Den röd-gröna oppositionen har haft svårt att samla sig till något reellt motstånd mot regeringsreformerna. Om inte denna obekymrade slakt på sjukhusvården kan dra igång en motkampanj kommer kanske inget att göra det. Frågan är inte körd; det är inte omöjligt att det finns en och annan överlevande socialliberal folkpartist därute, samt någon humanistiskt lagd kristdemokrat med ryggrad, som faktiskt kan förmås att lägga ned sina röster. Protester kan mejlas till: [email protected]

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984