”En resa hit är som att öppna en sagobok som leder dig in i en annan värld än den vi är vana vid. Landet har inte så många sevärdheter, men tillräckligt med atmosfär för att förföra sina besökare.”Apollo presenterar det nya, fräscha resmålet Dubai på sin hemsida. På en veckas charter här hinner man med […]
”En resa hit är som att öppna en sagobok som leder dig in i en annan värld än den vi är vana vid. Landet har inte så många sevärdheter, men tillräckligt med atmosfär för att förföra sina besökare.”
Apollo presenterar det nya, fräscha resmålet Dubai på sin hemsida. På en veckas charter här hinner man med både guldshopping, ökensafari med jeep och en titt på shejkernas galopphästar. Och hela emiratet är ju som en enda stor härlig multikultifamilj: ”Dubai har en mycket internationell atmosfär. Över 85 procent av landets invånare kommer från andra länder. Här möts olika folkslag och kulturer i en miljö där alla tar hänsyn till den lokala kulturen utan att själva tappa sitt ursprung.”
Aftonbladet är ett av många medier som hyllar den orientaliska lyxen, dock utan att väja för problemen. När Aftonbladets resereporter testar skidåkning i inomhusanläggningen Ski Dubai är denne visserligen fascinerad, men det finns en plump i protokollet: ”Liften stannar ofta, och ibland blir man sittande länge för att bli rejält frusen.”
På ett av hotellen som svenskarna åker till i Dubai berättar en av de anställda
för oss att arbetsvillkoren är som på alla andra hotell – knappt uthärdliga. Indier och nepaleser tjänar 500–700 dirhams (1200–1400 svenska kronor) och filippiner omkring 1000 dirhams. De bor i förläggningar långt utanför stan, där de sover flera stycken i små rum utan toalett och kök. Om de klagar på sina arbetsvillkor kan de lätt få sparken. De har också fått sina pass beslagtagna av arbetsgivaren.
Sverige har redan närmare 200 företag representerade i Förenade Arabemiraten, men vill få in fler och framför allt göra mer affärer. I juli meddelade den svenska regeringen att man tänker satsa 3,5 miljoner på investerings- och exportfrämjande insatser i Gulf-regionen. Någon månad innan hade den stora dagstidningen Gulf News en arti-kelserie om det fantastiska landet Sverige.
– Vi är glada att meddela att flera stora svenska företag i Förenade Arabemiraten är extremt framgångsrika, meddelade den svenske ambassadören Bruno S Beijer i en av artiklarna.
Sveriges export till landet var förra året totalt 3 miljarder och importen 2,5 miljarder kronor.
Det är framför allt industriteknik, bilar, byggnadsutrustning och it- och telekommunikation som Sverige säljer. Åt andra hållet transporteras mest olja.
Emiratens shejker är också stora investerare på Stockholmsbörsen och har ett innehav på 8,4 miljarder kronor. Nyligen köpte självaste presidenten, Khalifa Bin Zayed Al Nahyan av Abu Dhabi, Sture-gallerian i Stockholm för fyra miljarder kronor.
Men även om det är rusch till Dubai, har de svenska företagen i Förenade Arabemiraten inte hunnit etablera sig lika väl som i Saudiarabien – Sveriges viktigaste handelsparter i arabvärlden. Att studera Saudiarabien är en teaser för vad som kan komma i Dubai. För det är guldgrävardagar i Saudiarabien också.
– Ekonomin växer utan dess like, det pågår en boom som inte setts på många år. Om man frågar företagen idag märks en förnyad optimism. Affärsmännen räknar med att detta ska hålla i sig, säger Sveriges ambassadör i Saudiarabien Åke Karlsson i en intervju med organisationen Swedwatch som förra året publicerade rapporten En vara bland andra? om migrantarbetare på svenska företag i Saudiarabien.
På tio år har exporten till Saudiarabien ökat med 70 procent. Bland annat tack vare storföretag som Volvo, ABB, Tetra Pak och Arla. I Swedwatchs rapport intervjuas dessa företag samt de mindre kända Abetong och Cardo Door. Tillsammans har de sju företagen nästan 4000 anställda i landet. En av dessa är kvinna.
De anställdas löner varierar mellan motsvarande 1500 och 6000 kronor i månaden (exklusive eventuellt boende, transport och mat).
Både Tetra Pak och ABB grundar lönerna på den anställdes nationalitet och ger systematiskt anställda från fattigare länder sämre betalt. Saudier tjänar alltid mer än migrantarbetare, även om de utför samma arbete. Företagen motiverar det med att de försöker attrahera flera saudier till sina arbetsplatser i linje med regeringens program för att få in fler saudier i arbetslivet.
De anställda kan inte byta jobb eller åka tillbaka till sina hemländer utan arbetsgivarens godkännande. Samtliga svenska företag beslagtar också migrantarbetarnas pass. Arla gör det dessutom i strid mot sin egen etikpolicy. Att ta sina anställdas pass är förbjudet i FN:s migrantarbetarkonvention, men de svenska företagen hävdar att det saudiska styret kräver att de tar passen.
– Det är ju som sagt ett speciellt land, man får ju ta seden dit man kommer, säger Abetongs produktchef Stig-Ola Wiklund i Swedwatchs rapport om varför hans företag inte bryr sig om att följa internationella konventioner om mänskliga rättigheter.
Företagen vill gärna framhäva att de själva är bättre än många andra arbetsgivare, men trots att det är vanligt att köpa in både arbetskraft och material från andra företag är det bara Volvo som ställer krav på sina kunder och leverantörer att respektera saudisk lag eller internationella mänskliga rättigheter.
För två år sedan trädde FN:s migrantarbetarkonvention i kraft. Den syftar till att ge migrantarbetare ett stärkt skydd, men hittills är det bara fattiga länder som skrivit under konventionen, varken Sverige eller något annat industriland stödjer den. De svenska partier som sett till att Sverige inte skrivit under motiverar beslutet med att migrantarbetarna har nog skydd i andra lagar och konventioner.
