Först pajade axeln när Camilla Eriksson lyfte telefonkataloger dagarna i ända på Elanders tryckeri i Kungsbacka. Hon bet ihop, jobbade runt på de flesta maskinerna och blev tryckeriassistent.
Det gick åtta år. I augusti 2004 fastnade hon med handen mellan valsarna i tryckpressen. Hon hade änglavakt, och millimetrarna på sin sida.
Dagen det hände hade de stannat maskinen för att göra rent mellan två jobb.
– Sedan sätter man igång den och drar igenom pappret. Jag kan göra det i sömnen. Man hjälper in pappret mellan valsarna med händerna så att det inte viker sig. Smack sa det, så åkte handen med.
Camilla Eriksson skrek på hjälp, och efter den första förvirringen tryckte någon på nödstoppet.
– Jag var fastklämd rätt länge. Till slut började en tryckare dra i valsen, och då slet jag ut handen. Från att vara helt platt svullnade den upp. Det blev ambulans till Varberg. Jag låg bara och skrek för jag hade så ont. Jag visste ju att en del får kapa sina händer och fingrar. Läkarna sa att jag hade jättetur, att hade jag haft bara lite tjockare hand så hade den krossats.
Hon visar handen. Högra handens knogar är plattare än den vänstra, och känseln är borta på handens ovansida.
– Det är som att handen sover. Men man lär sig leva med det. Att jag kunde fastna med handen är för att någon hade tagit bort fingerskyddet. Det var aldrig någon som sa vem det var. Jag har hört att vissa tycker att det är i vägen och att det går fortare att göra rent utan. Maskinen har godkänts i alla skyddsronder. Men man kan ju inte säga att maskinen är okej när skyddet är borta. De visste om att det var brister men gjorde inget åt det. Olyckan hade hänt förr eller senare. Efteråt hittade de säkert åtta fel på maskinen, och på andra maskiner med.
Olyckan anmäldes, Arbetsmiljöstyrelsen kom och pratade och tittade och det blev polisförhör. Sedan ringde åklagaren till Camilla Eriksson och sa att fallet skulle läggas ner för att brott inte kunde styrkas.
– Då överklagade jag och enligt över-åklagaren Sven-Erik Alhem var det solklart att brott går att styrka. Så det kommer att bli rättegång. Det är väldigt sällan som företag överhuvudtaget får böta, polisen prioriterar inte arbetsmiljöbrott. Det är tråkigt att alla sådana här grejor ofta läggs ner.
Hon tycker att hon inte fått särskilt mycket stöd efter olyckan från Elanders eller från sitt fackförbund Grafiska.
– Några av de närmaste cheferna ringde i början. Men jag tycker inte att det har hänt så mycket överhuvudtaget. Jag har fått hålla i allt själv. Facket har inte hjälpt till eller hört av sig till mig för att kolla hur det går.
Camilla Eriksson var hemma fyra månader efter olyckan, och började sedan jobba 25 procent.
– Men jag blev rädd efter olyckan, tyckte det var jobbigt att vara där. Så kom mitt andra barn.
Olyckan i tryckpressen är Camilla Erikssons andra arbetsskada på Elanders. Just nu är hon sjukskriven för en skada hon fick när hon började jobba där för tio år sedan.
– Jag lastade telefonkataloger på pallar, det var väldigt enformiga vertikala lyft. Jag fick muskelinflammation i axeln. Den har aldrig blivit riktigt bra.
Den första mars i år blev hon uppsagd i samband med stora nedskärningar på företaget.
– Jag är inte ledsen att jag är uppsagd, hade jag inte blivit det hade jag ändå gjort något annat. Jag känner att jag skadat mig för mycket, aldrig i mitt liv att jag sätter min fot där igen. Man har ju bara en kropp och blir förbannad när man sitter och har problem. Nu ska jag börja läsa till sjuksköterska. Jag vill ha ett jobb där man gör skillnad i någon annans liv och kan känna att ”jag gjort nåt bra idag”. Det kände jag inte när jag kom hem från Elanders.
