Inrikes

Motståndet lever i Motala

Många noterar dem när de korsar torget, ett halvdussin personer med en megafon och en handvideokamera. Några hälsar glatt, andra följer dem tyst med blicken. Det är tredje dagen av Motstånd Motalas aktionskampanj (se Arbetaren 35/2006), som hittills besökt socialkontoret, arbetsförmedlingen, kommunhuset och, nu se-nast under förmiddagen, försäkringskassan. Nu är de åter på väg till […]

Många noterar dem när de korsar torget, ett halvdussin personer med en megafon och en handvideokamera. Några hälsar glatt, andra följer dem tyst med blicken.
Det är tredje dagen av Motstånd Motalas aktionskampanj (se Arbetaren 35/2006), som hittills besökt socialkontoret, arbetsförmedlingen, kommunhuset och, nu se-nast under förmiddagen, försäkringskassan.
Nu är de åter på väg till socialkontoret.

I lokala media har bevakningen av Motstånd Motala varit intensiv. Insändarna för och emot är många och reaktionerna från tjänstemän och politiker har blivit allt mer fientliga i takt med att gruppen inte nöjt sig med diskussion utan hållit fast vid sina radikala aktionsmetoder.
– Det är för att dialogen som vi haft inte har lett någonstans. De vill inte lyssna på oss för att de är intresserade av vad vi har att säga, det känns bara som om det har varit ett sätt att neutralisera oss alltihop. Nu kallar de oss odemokratiska, de försöker få oss att känna oss skyldiga genom att påstå att vi skrämt klienterna och att personalen mår dåligt. Men vi, som är på samhällets botten, mår dåligt som följd av deras beslut, säger Tom Svensson, 27-årig undersköterska och Motstånd Motalas ordförande.

Utanför Motalas socialkontor möter ytterligare några medlemmar upp, däribland Fidaie Mucici, säkerligen den medlem vars fall blivit mest omtalat och omskrivet, efter att det under 2005 skild-rats i TV3:s program Insider. Som tolv-åring kontaktade hon socialtjänsten på grund av problem inom familjen, men blev intagen för tvångsvård, och kom inte ut förrän fem år senare.
Nu 18-årige Fidaie Mucici är lågmäld och tystlåten. Hon talar en smula frånvarande, märkligt uttryckslöst med tanke på de dramatiska saker hon berättar.
– Jag blev intagen på rättspsyk som 15-åring med missbrukare och kriminella. Det strider mot FN:s barnkonvention. Jag har missat skolan. De har lagt ned tio miljoner på mig fast jag inte behövt någon vård, på varje ställe har jag bara blivit värre. Men när de försöker jävlas igen nu säger jag att jag har Motstånd Motala bakom mig. Jag ska få upprättelse, annars kan jag inte leva vidare, säger hon.
Socialnämnden i Motala har offentligt medgett att Fidaie Mucicis fall hanterats felaktigt, men ingen enskild person har tagit på sig ansvaret.

Gruppen går in på socialkontoret. Efter en stunds diskussioner slutar det här besöket likadant som de tidigare; två medlemmar lägger sig i dörren mellan väntrummet och socialsekreterarnas kontor. Tom Svensson lyfter megafonen.
– Nu är vi här igen. Folk är fortfarande hemlösa, folk är fortfarande hungriga. Vad gör ni?
Någon av receptionisterna på andra sidan plexiglasskärmen trycker på överfallslarmet. En tyst, storvuxen man kommer och ställer sig grensle över de två i dörren. Den liggande Jimmy Selvin tar över megafonen:
– Nu har jag väntat tre veckor på att få ansökningsblanketten för ekonomiskt bistånd… det är lång tid när man behöver pengar till mat. Det går alltså inte att komma upp här och hämta den, utan man måste ringa när de har telefontid och sitta i kö en halvtimme. Det blir dyrt om man bara har mobiltelefon. Jag fick veta att jag skulle få blanketten i vecka 34 och nu är det fredag, nu undrar jag vad som hänt med den?
Två poliser kommer in och ställer sig att beskåda scenen.
Medan socialtjänstens personal fortsätter att stirra i tysthet inifrån plexiglaset hamnar den ene av poliserna i en lätt förvirrad politisk diskussion med Jimmy Selvin och Tom Svensson.
Efter en stund lyfter poliserna i väg
de två liggande och lägger ned dem på golvet igen två meter längre bort. Sedan går polisen, bisarrt nog, och hämtar ut blanketten för ansökan om försörjningsstöd.
– Här ser ni, om man ropar högt får man det man har rätt till, säger Jimmy Selvin i megafonen.

Linda Svensson är arbetslös behandlingsassistent och en av Motstånd Motalas grundare.
– Vi har verkligen fått alla sorters reaktioner. Många fler ringer upp oss och berättar om sina fall och vill bli medlemmar. Men färre vågar demonstrera öppet nu än vid våra första aktioner. De har skrämts av bilderna med polisingripanden i tidningen, anmälningarna mot oss och alla uppgifter som kommunen spridit ut om att vi har hotat folk med mera. När någon sticker upp här blir det ett jävla liv, jantelagen… men jag tror att våra aktioner kan få även de som är kritiska nu att börja fundera, och så småningom väcka en insikt även hos dem, säger hon.
– Jag är beredd att driva det här hur långt som helst. Jag har flytt i hela mitt liv, på något sätt, och nu måste jag stanna, stå kvar och ta striden. Om jag skulle bli åtalad för någonting jag gör med Motstånd Motala så kan jag ta det. Jag sitter hellre inne för att jag kämpat för något jag tror på, än åker in för att ha snattat mat på Ica, säger Poyan Aslanian, Lindas pojkvän och en annan av de mest aktiva medlemmarna.

Sedan han flyttade till Motala har Poyan Aslanian haft socialbidrag omväxlande med tillfälliga jobb – inget tillräckligt långvarigt för att berättiga till a-kassa. Bland annat har han, liksom flera andra av medlemmarna, arbetat på ett av de många telemarketingföretag som på senare tid etablerat sig i kommunen.
– Ibland kunde man tjäna 700–1000 kronor om dagen, men om man inte sålde någonting tjänade man inte en krona, och det är mycket psykiskt påfrestande. Väldigt få orkar stanna kvar på ett sådant arbete någon längre tid, berättar han.

Hans problem med socialen började när han förlorade en månads bidrag för att ha sökt för få jobb.
– Det fattades ett eller två jobb från det antal man var tvungen att söka. Jag förstod inte att man borde söka fullständigt hopplösa jobb för att ha något att fylla i på listan. Så jag kom efter med hyran. När jag frågade hur jag skulle lösa min situation, uppmanade socialsekreteraren mig att låna ihop det, vilket jag lyckades med. Nästa månad, drog de av för att de hade sett
att det hade satts in pengar på mitt bankkonto. Jag förklarade att det var lånen till hyran, men de vägrade acceptera det utan bankkvitton från alla insättningar. Skrivna intyg från personerna räckte inte. Jag hade inte fått någon information alls om det innan.
Sambon Linda Svensson säger att hon helt slutat att söka bidrag efter alla konflikter hon haft med socialtjänsten. Familjen lever nu på ett socialbidrag samt barnbidragen för de två barnen.

Åke Vännman, Motalas socialchef, har som främsta invändning mot Motstånd Motala dels gruppens metoder, dels dess fokus på enskilda fall.

Men anställda kan ju ha fackföreningar som företräder enskilda medlemmars intressen, är det inte legitimt även för socialbidragstagare att ha det?
– Jo, självklart, men här kräver organisationen särbehandling för vissa av sina medlemmar, det strider mot exempelvis Förvaltningslagen om vi skulle göra så, säger han.
– Jag anser att många av våra medlemmar inte behandlats i enlighet med vad lagen säger. Vi måste ta upp enskilda fall för att visa på ett mönster och försöka ändra på det. Idag ger socialen så många avslag de kan, för att få dem prövade i tingsrätten, det har de själva erkänt. Men många orkar inte överklaga, säger Tom Svensson.

Åke Vännman tror inte att socialtjänsten blivit mer restriktiv i sina bedömningar.
– Det vi har gjort är att föra över medel till sysselsättningsskapande åtgärder som Ung resurs [ett jobbsökarcenter, reds. anm.]. Vi har blivit tydligare i att hänvisa de sökande till sådana verksamheter, som vi vet leder till arbete.
Men enligt kommunens egen kartläggning var det, av 452 hushåll som ”varaktigt avslutat” att ta emot socialbidrag under första halvåret 2006, bara lite över 80 hushåll som gjorde det av anledningen ”egenförsörjning arbete”. Fler gjorde det av anledningen ”egenförsörjning socialförsäkring”, och nästan dubbelt så många, runt 140, för att de ”ej ansökt”, en rubricering som bland andra Linda Svensson torde återfinnas under.
Någon statistik på hur stor andel av alla ansökningar som avslås har inte kommunen, och inte heller går det att få ut siffror från kommunledningskontoret på hur stor andel av medborgarna som överhuvudtaget har någon typ av försörjning.

Åke Vännman säger också att han inte känner till att det skulle finnas några generella riktlinjer som kräver att bidragstagarna söker ett visst antal jobb per månad. Ams instruerade tidigare i år arbetsförmedlingarna att upphöra med den sortens krav, eftersom det inte gett resultat (se Arbetaren 14/2006).
– Alla får kravet att lämna in en lista på 20–30 sökta arbeten i månaden. Det spelar ingen roll om man exempelvis befinner sig mellan två jobb, man måste fylla listan eller få avslag, säger Linda Svensson.

Lördag förmiddag återvänder ett tiotal personer från Motstånd Motala till cent-rum för att lägga sig i valrörelsen. Framför kristdemokraternas valmöte slår de upp en banderoll med texten ”Vi har rätt till…” och håller upp var sin skylt med texter som ”bostad”, ”arbete” och ”trygghet”. De bryter in i kandidatens anförande med talkören ”sluta ljug, sluta ljug”.
Den handfull personer som lyssnat till torgmötet växer snabbt till en folksamling. Det är svårt att avgöra om massan är uppskattande eller fientlig eller bara vill se vad som kommer att hända.

Rebecca Isacsson följer varje aktion med sin videokamera.
– Jag har varit intresserad av socialt arbete sedan jag gick ut gymnasiet, efter att jag sett flera av mina vänner gå under i missbruk. Jag funderade över
varför de inte fick någon hjälp som fungerade. Och sedan råkade jag själv ut för det, säger hon.
Rebecca Isacsson är undersköterska. Hon jobbade i Norge, kom tillbaka, fick socialbidrag, hittade så småningom ett telefonförsäljarjobb.
– Jag förklarade för socialen att min första lön dröjde två månader, men de ville inte betala ut något under tiden. Jag blev efter med elräkningen och…
Redogörelsen blir allt snårigare att
följa med i. Och det är lite hennes poäng också.
– Alla vet att det alltid blir krångel med socialen på ett eller annat sätt om man har hittat ett jobb och sedan behöver gå tillbaka till bidrag. Därför vågar många inte ta ett jobb, om det är tillfälligt och inte ger a-kassa.

Men den avgörande händelsen inträffade när hon blivit gravid och ringde upp sin socialsekreterare för stöd.
– Hon sade till mig att hon var så trött på klienter som blir gravida och drar på sig extra kostnader. Att jag borde tänkt på konsekvenserna innan jag gick ut för att få mig ett skjut. Hon använde det ordet.

Den 30 augusti beslutade socialnämnden att bryta alla kontakter med Motstånd Motala, och motiverade beslutet med ”förakt för demokratins villkor och spelregler”, ”förakt och kränkningar av socialtjänstens personal” och ”hindrar/saboterar socialtjänstens stöd för andra”.
– Jag är inte förvånad över hur de svartmålar oss. Inte alls. Det är precis de drag som vi väntat oss att makten skulle möta oss med för att slippa förändras. Men vi planerar också nya drag, säger Rebecca Isaksson.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984