Föll på eget grepp

Även om det var nödvändigt av Göran Persson att focka Freivalds i tisdags kan vi inte låta bli att oroas över hur detta kommer att påverka Sverige-demokraternas möjligheter i höstens val. Så här skrev ordföranden Jimmie Åkesson på partiets hemsida i tisdags: ”När jag vaknade i morse låg det redan ett antal grattis-SMS i mobilen. […]

Även om det var nödvändigt av Göran Persson att focka Freivalds i tisdags kan vi inte låta bli att oroas över hur detta kommer att påverka Sverige-demokraternas möjligheter i höstens val. Så här skrev ordföranden Jimmie Åkesson på partiets hemsida i tisdags:
”När jag vaknade i morse låg det redan ett antal grattis-SMS i mobilen. Gratulationerna framfördes med anledning av att ’Sverigedemokraterna fått utrikesministern sparkad’”.
Bortsett från en viss förvåning över partiledarens morgonvanor – presskonferensen där Persson och Freivalds framträdde inleddes faktiskt 8.30 – är det tydligt att Sverigedemokraterna nu fått sin främsta skalp och med visst fog kan argumentera för att de har inflytande över svensk politik. Måtte deras framgång ändas lika snabbt som den startade.

Men misstaget som nu kan gynna rasistpartiet begicks inte när Freivalds avgick, utan när hon skickade i väg sin närmaste medarbetare till webbhotellet Levonline och fick Sverigedemokraternas hemsida stängd – ett oanständigt och odemokratiskt beteende som denna ledarsida redan har fördömt (nr 7/2006). När hon dessutom hemlighöll sitt agerande för medierna och statsministern, som då kunde fördöma medarbetaren utan att kritisera Freivalds, gjorde hon bort även Göran Persson. Vilket naturligtvis inte kunde passera obemärkt.
Men statsministern sörjer nog inte – nu fick han en anledning att göra sig av med en impopulär minister innan KU:s granskning offentliggörs och ett eventuellt misstroendevotum ställs, och i god tid innan valet.
Freivalds, å sin sida, visade sin olämplighet genom att in i det sista vägra erkänna några egna misstag. Tvärtom var det nu mediernas fel, det var deras frågor som gjorde att hon inte kunde fortsätta arbeta ”seriöst”.

Leila Freivalds tid som utrikesminister var blek vad gäller politikens innehåll men desto mer sprakande sett till skandalerna. Om en liten facklig vänstertidning tillåts drömma finns det mycket en ny utrikesminister skulle kunna ta sig an. Sveriges krypande hållning inför vår tids imperialism i länder som Irak, Iran och Afghanistan, det skriande behovet av en ekonomisk utjämning mellan nord och syd, undfallenheten inför brott mot mänskliga – inklusive fackliga – rättigheter i några av våra viktigaste export- och importländer och den enorma utmaningen som växthuseffekten ställer på kraftfullt internationellt agerande är några frågor där Sveriges röst i världen har varit ytterligt svag under Leila Freivalds.
Självfallet beror inte utrikespolitiken enbart på vem som är ansvarig minister. Men en Carin Jämtin har åtminstone visat lite passion i sin gärning genom sina svordomar över Israels murbygge på Västbanken.