Kultur

Kränkningar som förevigas

”8 mars 2006. Protesterna mot pornografiska bilder som sprids i massupplagor på internet, i tidningar och på film tog ny fart på Internationella kvinnodagen Enligt polis i ett flertal länder stormade uppretade kvinnor butiker där pornografiskt material saluförs och krävde säljstopp. Webhotell för pornografiska sajter attackerades av mejlbombmattor och producenter av pornografiskt material polisanmäldes för […]

”8 mars 2006. Protesterna mot pornografiska bilder som sprids i massupplagor på internet, i tidningar och på film tog ny fart på Internationella kvinnodagen Enligt polis i ett flertal länder stormade uppretade kvinnor butiker där pornografiskt material saluförs och krävde säljstopp. Webhotell för pornografiska sajter attackerades av mejlbombmattor och producenter av pornografiskt material polisanmäldes för hatbrott, rapporterar AP.”

Känns tongångarna igen? Ungefär så har nyhetsrapporteringen sett ut med anledning av nidbilderna av profeten Muhammed.
Tryckfrihetsfrågan är komplicerad. Jag anser att tryckfriheten ska vara given i varje fritt samhälle samtidigt som jag också anser att den systematiskt används för att legitimera kränkningar och diskriminering. Dessutom är det ofta kommersiella intressen, läs reklam och porrindustri, som skyddas i tryckfrihetens namn. Alltså missbrukas tryckfriheten. Intentionen är inte att den ska användas till kränkningar, sexism och rasism.
Jag anser också att det är den som tycker sig utsatt som har tolkningsföreträde i känslan av att vara kränkt. Alltför många gånger har jag hört ”men lite humor får du väl ändå ha”, eller ”visst är det hemskt med porr men för att värna yttrandefriheten får man tåla lite sexism och könsdiskriminering”. Vem är det som ska tåla? Och ha humor? I regel en underordnad eller diskriminerad grupp.

Det vilar en patriarkal, kolonial unkenhet över en del argument i debatten kring yttrande- och tryckfriheten. Man får minnas att dessa friheter till en början formulerades av män för män i ett västerland präglat av en djupt förtryckande syn på människor i andra delar av världen, såväl som på kvinnor. Man kan inte heller bortse från att det symboliska rummet har resonans i den materiella världen. Symbolers makt ska därför inte underskattas. Det betyder någonting i ett manssamhälle att kulturens dominerande kvinnobild är sexualiserad och obejktifierad.
Det är vanligt att personer som begår sexualbrott eller på annat sätt kränker en annan människa dokumenterar det i bild. Ta exempelvis fångarna i Abu Ghraib-fängelset. Eller de vidriga bilder av dödade irakier, tagna av ameikanska soldater, som nu finns på en porr/chocksajt (som för övrigt pushade särskilt för sexkontakter i Göteborg förra veckan). Bilderna tas givetvis inte i syfte att bli trevliga minnen – utan för att manifestera kränkningen i ytterligare en nivå, den symboliska.

8 mars 2006. Då är det upptaktsmöte för att bilda en svensk avdelning av det internationella journalistnätverk som bildats för ett mer jämställt utbud. Internationella nätverket för journalister med en genusvision heter det och förstås har det grundats i Latinamerika – det är där det rockar. Uppretade kvinnor – sök er till Journalistförbundet i Stockholm 8 mars kl 18.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984