Om det inte var för att Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra så oförblommerat sätter lika med-tecken mellan ”kvinnor” och ”lever med män” skulle invändningarna mot densamma vara färre. För bakom den glättiga ytan är Liza Marklunds och Lotta Snickares bok ingenting annat än en bister bild av […]
Om det inte var för att Det finns
en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte
hjälper varandra så oförblommerat sätter
lika med-tecken mellan ”kvinnor” och ”lever
med män” skulle invändningarna mot densamma
vara färre.
För bakom den glättiga ytan
är Liza Marklunds och Lotta Snickares bok ingenting annat
än en bister bild av hur långt det är kvar
till verklig jämlikhet och ett försök till
handbok i hur man som kvinna tar sig förbi de värsta
grynnorna som underordnad.
Visserligen känns den verklighet
som författarna beskriver ganska långt borta från
slitiga pass i hemtjänsten och visst kan avsnitt som
kallas ”Mitt livs novell” kännas ? publikfriande
i överkant.
Men i fall som dessa är det trots
allt alldeles sant som det brukar sägas: ändamålet
helgar medlen.
