Ledare

En skopa genusanalys!

Så skakas Metall av en sprit- och porr-skandal: Tre porrklubbsbesök sedan 1995 har det blivit för de ledande i Metalls avdelning 112 i Trollhättan och spriten har flödat närmast fritt, till en kostnad av flera hundra tusen kronor. Eftersom utredningen runt skandalen beräknas ta en månad finns ännu inga exakta siffror, men förre klubbkassören Tommy […]

Så skakas Metall av en sprit- och
porr-skandal: Tre porrklubbsbesök sedan 1995 har det blivit
för de ledande i Metalls avdelning 112 i Trollhättan och
spriten har flödat närmast fritt, till en kostnad av flera
hundra tusen kronor. Eftersom utredningen runt skandalen beräknas
ta en månad finns ännu inga exakta siffror, men förre
klubbkassören Tommy Larsson sade på måndagen till
Göteborgs-Posten att Metall kommer att kräva tillbaka
omkring 370000 kronor av 14 personer som deltagit i spritfester
och nattklubbsbesök. Själv säger sig Larsson kunna
räkna med en återbetalningsfaktura på runt 65 000
kronor. Inga små summor alltså, även om de ännu
inte är exakta. Förbundsledningen varken bekräftar
eller dementerar dem i nuläget.

Att lokala fackpampar på detta sätt
visar total respektlöshet inför medlemmarnas pengar är
upprörande, och att de dessutom gärna konsumerar kvinnokroppar
lika lättvindigt som sprit vittnar samtidigt om en kvinnosyn
– säkerligen betydligt mer utbredd i LO-leden än hos bara
en ynka avdelning i Trollhättan – som försämrar det
fackliga arbetet. Det är ingen slump att facken ännu inte
lyckats göra tillräckligt åt kvinnors lägre
löner eller de pågående sexuella trakasserierna
i arbetslivet. I sexskandalens kölvatten ringde tidningen Expressen
90 av Metalls 109 avdelningar för att inventera kunskaperna
om den lokala policyn mot sexuella trakasserier. Granskningen visar
att ett stort antal av Metalls lokala toppar helt saknar kunskap
om hur sextrakasserier ska bekämpas på deras egen arbetsplats:
Bara var sjätte kan redogöra för innehållet
i arbetsplatsens policy och var tionde vet inte om någon policy
ens existerar. Inget högprioriterat område alltså,
vilket ska tolkas som en direkt konsekvens av en bristande genusanalys
inom LO. Det var samma bristande genusanalys som gjorde att när
de lågavlönade kvinnorna i Kommunal gick ut i strejk
förra året – och mötte ett enormt stöd av allmänheten
– fick de kalla handen av LO-ledningen. Rutinerna för förbundens
möjlighet att agera på egen hand kom till och med att
ändras efter detta, för att inget förbund skulle
kunna agera mer offensivt än något annat så som
Kommunal (och även Elektrikerförbundet) gjort.

Att Kommunals ordförande Ylva Thörn
vägrar kommentera sexskandalen i Trollhättan, när
Arbetaren ringer henne under måndagen, är beklämmande.
Hon företräder, liksom alla de andra topparna, LO:s linje
att förbunden till varje pris ska hålla samman. Hur väl
företräder hon egentligen kvinnors rättmätiga
vrede?

Det är ytterst sällan LO är
offensiv i sina fackliga krav. Först när det gäller
ett strejkvarsel som nyligen det inom flyget – när det gällde
föreslagna försämringar på en manligt dominerad
arbetsplats – kan hela LO-styrelsen enhälligt ställa sig
bakom varslet.

Svaret på varför det är
så illa går tillbaka till Saltsjöbadsavtalet från
1938, då LO och Saf uttryckte en önskan om att samarbeta
för att fred på arbetsmarknaden ska leda till ökad
tillväxt. Sedan dess har vi sett samförståndsandan
impregnera LO så till den grad att ordförande Wanja Lundby-Wedin
kunnat göra klassiska uttalanden som att ”LO strejkar
inte” och ”LO demonstrerar inte” utan att massorna
knappt ens höjer på ögonbrynen (enskilda dalauppror
och budkavlar mot skenande chefslöner har visserligen blossat
upp men så småningom runnit ut i sanden). Eftersom det
inte finns ambition att kapa åt sig en större del av
mervärdet i produktionen har glappen mellan hög och låg
i det svenska samhället kunnat öka närmast ostört
(se Arbetaren 40/04). För vad gör facket, det mansdominerade?
De har fullt upp med att dricka sprit och roa sig på strippklubbar!

Nu räcker det inte att huta åt
några enskilda sprit- och kvinnomissbrukare som visat sig
gå över gränserna – det krävs mer.

En rejäl skopa genusanalys är,
inte minst, vad som krävs för att skaka liv i klasskampen
inom denna sorgligt bleka fackliga rörelse.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984