Radar

Världens oordning

Hur skapar vi global rättvisa och ekonomisk stabilitet i världen? Hur utrotar vi fattigdomen och hur gör vi för att skapa hög sysselsättning? Frågorna är inte nya, men knappast besvarade. Redan för 60 år sedan, i slutet av andra världskriget, försökte segrarsidan få ordning på världsekonomin genom att skapa institutioner som på olika sätt skulle […]

Hur skapar vi global rättvisa
och ekonomisk stabilitet i världen? Hur utrotar vi fattigdomen
och hur gör vi för att skapa hög sysselsättning?
Frågorna är inte nya, men knappast besvarade.

Redan för 60 år sedan, i slutet
av andra världskriget, försökte segrarsidan få
ordning på världsekonomin genom att skapa

institutioner som på olika sätt
skulle stödja fattiga länder i deras utveckling: Världsbanken
(Internationella återuppbyggnadsbanken) och IMF (Internationella
valutafonden). Men som Kenneth Hermele visar i boken Världens
oordning. 60 år med Världsbanken och IMF (2004) har åtgärderna
knappast fått den effekt som var tänkt.

Initiativet till mötet i Bretton Woods,
USA, kom från en amerikansk och en brittisk ekonom i syfte
att motverka den ekonomiska osäkerhet och höga arbetslöshet
som rått under mellankrigstiden. Man var orolig för att
världsekonomin åter skulle krisa när det andra världskriget
tog slut. John Maynard Keynes, en av initiativtagarna, menade att
mellankrigstidens kris bland annat förorsakats av en efterfrågekris.
Därför skulle man efter andra världskriget se till
att hålla efterfrågan uppe under fredstid, bland annat
genom lån och växelkurspolitik.

Av stadgarna framgår tydligt att IMF:s
uppgift är ekonomisk stabilitet. Bland annat ska den främja
internationella samarbeten i valutafrågor, främja handel
för att upprätthålla efterfrågan, främja
växelkursstabilitet och hjälpa till att upprätta
multilaterala betalningssystem. Världsbankens uppgifter är
mer inriktade på att bidra till medlemsländernas återuppbyggnad
och ekonomiska utveckling. Men Världsbanken ska också
stödja utländska kapitalinvesteringar och främja
den internationella handelns tillväxt. Samtidigt som man ville
kunna påverka världsekonomin fanns det en stark oro för
att institutionerna skulle kunna påverka enskilda länders
ekonomiska politik alltför mycket.

60 år senare är arbetslösheten
fortfarande hög, ekonomin krisar med jämna mellanrum och
trots medvetenheten påverkar institutionerna enskilda länders
politik.

Hermele beskriver processen och visar hur
de trots goda idéer handlar på andra sätt, till
och med på sätt som inte finns i stadgarna. Dessutom
verkar de producera ”recept” för utveckling som inte
håller, och samma recept upprepas gång efter annan.
I boken får man inget enkelt svar på frågan om
varför institutionerna fortsätter i samma spår trots
misslyckandena. Förklaringarna är flera: det finns informella
institutioner som är starkare än stadgarna, handlingsmönster
som man är van vid och personer som är så starka
att de kan driva igenom sin linje oavsett effekt. Det gäller
både Världsbanken och IMF och verkar vara svåra
att förändra.

Kritik gentemot både Världsbanken
och IMF har hela tiden funnits. Sverige var mer kritiskt för
40 år sedan än i dag, när regeringen stödjer
verksamheten ganska förbehållslöst. Den starkaste
kritiken kommer i dag från helt andra håll, vilket blev
tydligt under protesterna i Seattle och Cancún. Samtidigt
är det förstås svårt att komma med alternativ.

Hermele har dock flera idéer: Inflytande
över ekonomisk och social politik borde återföras
till FN i syfte att stabilisera världsekonomin, hjälpa
länder i beråd och bromsa klimatförändringarna.
FN skulle dessutom demokratiseras med ett nytt säkerhetsråd.
Världsbanken och IMF borde kopplas bort från skuldhanteringen.
IMF skulle i stället gå tillbaka till sina ursprungliga
mål, stabilitet och hög sysselsättning samt krisöverbryggning;
Världsbanken skulle bli en förmedlare av gåvobistånd.

Hermeles idéer är bra. Men hur
gör vi? Vi vill inte vänta längre!

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984