Radar

Generell välfärdspolitik?

Om halva befolkningen försvann genom ett hål i marken skulle det inte ens märkas i medierna, skrev Åke Olsson en gång här i Arbetaren. Det är mer sant än någonsin. Inför skatteomläggningen i slutet av åttiotalet gällde det att övertyga svenska folket om att progressiva skatter är av ondo. Marginalskatterna måste sänkas så att det […]

Om halva befolkningen försvann
genom ett hål i marken skulle det inte ens märkas i medierna,
skrev Åke Olsson en gång här i Arbetaren. Det är
mer sant än någonsin.

Inför skatteomläggningen i slutet
av åttiotalet gällde det att övertyga svenska folket
om att progressiva skatter är av ondo. Marginalskatterna måste
sänkas så att det lönade sig att tjäna pengar.
Fast så skrev man förstås inte. ”Det måste
löna sig att arbeta” låter ju bättre. En av
medias favoritfigurer den gången var den vedhuggande läkaren,
avbildad med sin yxa i en snöig skog. Det var så synd
om honom, fick vi veta. Han hade nämligen så hög
lön att det lönade sig bättre för honom att
hugga den egna veden än att arbeta extra i sitt yrke.

Det var nog den mannens yngre bror som figurerade
i snyftkampanjen om den uteblivna höjningen av taket i föräldraförsäkringen
förra året. Skillnaden var att lillebror inte stod i
skogen utan i barnvagnsbutiken framför en 7000-kronorskärra.

Den oupplyste kunde förledas tro att
denne blivande fader borde vara nöjd med livet. Han hörde
till dem som fått ta del av de senaste årens höga
reala löneökningar, och tack vare skatteomläggningen
fick han behålla mycket mer av sin lön än en tidigare
generation höginkomsttagare. Snart skulle han dessutom bli
en av vinnarna på maxtaxan i barnomsorgen. Grattis! ville
man säga.

Men se det var fel. Han var inte en vinnare
utan en förlorare. Det som gjorde att det var så synd
om honom var att han hade så hög lön. Och enligt
den paradoxala logik som präglat debatten om föräldrabidraget,
ursäkta ”försäkringen”, gjorde detta att
han inte hade råd att vara pappaledig. Han förlorade
nämligen så mycket. Om taket inte höjdes måste
han nöja sig med drygt 19000 i månaden för att ta
hand om sitt eget barn. Det är visserligen 14000 mer än
vad den som inte hunnit in i eller råkat ramla ur vårt
”generella” välfärdssystem får för
samma arbete, och betydligt mer än vad en barnskötare
får för att ta hand om andras barn, men vem i det mediesverige
som räknas tittar neråt, när det är så
mycket lönsammare att titta uppåt?

Följaktligen kunde man våren
2003 knappast öppna en tidning eller sätta på teven
utan att matas med de katastrofala följderna av en utebliven
höjning av den högsta föräldrapenningen. Om
vår missgynnade hjälte och hans bröder inte fick
de utlovade pengarna för att med glorian på huvudet vara
pappalediga drabbades nämligen inte bara Papporna utan också
Barnfamiljerna och Jämställdheten.

Det egendomligaste i denna kampanj var att
det framställdes som ett jämställdhetskrav att män
måste få mer betalt än kvinnor även när
de inte förvärvsarbetar. Och att ingen ställde den
självklara frågan: Om det är så omöjligt
för en del människor att leva några månader
på drygt 19000 i månaden, hur klarar andra att leva
hela livet på mycket mindre?

Nu kan förkämparna för rättvisa
och jämställdhet andas ut, eftersom regeringen och stödpartierna
kommit överens om att lagom till valet 2006 höja taket
till 33000 i månaden. Lägg er i startgroparna, gossar!

Den högsta föräldrapenningen
blir då 26400 i månaden, en höjning med 7000. Valåret
2006 höjs även barnbidraget med 100 kronor i månaden.
Föräldrabidraget till dem som har de högsta inkomsterna
höjs alltså 70 gånger mer än barnbidraget
och blir 10000 kronor högre än en barnskötarlön.

Det är detta som kallas ”generell
välfärdspolitik”.

Okej, jag erkänner att jämförelsen
haltar. Barnbidraget utgår till alla barn i 16 eller 18 år,
föräldrabidraget bara under 13 månader per barn.
Men nog är det intressant att skillnaden mellan högsta
och lägsta föräldrapenning per barn motsvarar mer
än 20 års barnbidrag.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984