EU är en arena för klasskamp

”Jag gillar varken EU:s beslutsstruktur eller dess politik” skrev jag i mitt förra debattinlägg om Junilistan. Det hindrar inte att Lasse Morin – bland mycket annat – kallar mig för ”EU-kramare” (i nr 33/04). Även på andra sätt tycker jag att Morin är ute i ogjort väder. Mitt ”EU-kramande” består förmodligen i att jag anser […]

”Jag gillar varken EU:s beslutsstruktur
eller dess politik” skrev jag i mitt förra debattinlägg
om Junilistan. Det hindrar inte att Lasse Morin – bland mycket annat
– kallar mig för ”EU-kramare” (i nr 33/04).

Även på
andra sätt tycker jag att Morin är ute i ogjort väder.
Mitt ”EU-kramande” består förmodligen i att
jag anser att vänstern bör se EU som en arena för
klasskamp, likaväl som världen och nationalstaten, och
självfallet arbetsplatser, grannskap och gator. Jag kan inte
se att det med nödvändighet gör mig till reformist
eller elitist. Det är alltid människors gemenskap jag
ställer mitt hopp till, ytterst sällan parlament.

Vidare anser
jag att man även i Arbetaren ska kunna använda ord som
”borgerlig” som de används dagligdags, utan att Morin
behöver oroa sig för min omdömesförmåga.

På en
annan punkt har Morin alldeles rätt: de Vylder har i sina tidigare
inlägg inte förnekat att Junilistan är borgerligt,
utan snarare underkänt mina argument för varför så
är fallet. Jag ber om ursäkt för den slarviga formuleringen.

Det mest allvarliga
i såväl Lasse Morins som Stefan de Vylders inlägg
är att de tar så lättvindigt – så tolkar jag
det faktiskt – på Junilistans samarbete med extremhögern.
”Formaliteter”, tycker Morin, som inte har med partiets
handlingar att göra. Jag håller inte med. Vilka samarbetspartner
ett parti väljer säger ganska mycket om partiet. När
jag sedan argumenterar för att den plattform som Junilistan
har undertecknat innehåller inskränkt nationalism och
snudd på rasism?beskyller Morin mig för att höja
rösten i avsaknad av argument. Jo, det var ju ett storstilat
motargument, dristas jag att svara.