Vi hoppas på Ayesha

Svensk reggae är med några få undantag mördande tråkig – sunkiga snubbar som gör sunkiga versioner av gammal sunkig rootsreggae. Men för ett år sedan dök Hässelby-rapparen Ayesha upp på Reclaimfesten vid Stureplan i Stockholm och brände av sin revolutionära raggahit ”Push Push”. Det var en frisk fläkt som nu tilltar i styrka när Ayesha […]

Svensk reggae är med några
få undantag mördande tråkig – sunkiga snubbar som
gör sunkiga versioner av gammal sunkig rootsreggae. Men för
ett år sedan dök Hässelby-rapparen Ayesha upp på
Reclaimfesten vid Stureplan i Stockholm och brände av sin revolutionära
raggahit ”Push Push”. Det var en frisk fläkt som
nu tilltar i styrka när Ayesha släpper sitt debutalbum
Jade Fever.

Hon har haft Bob Marley som förebild,
men det märks tack och lov inte i musiken. Här är
det inga kompromisser eller möglig gubbreggae. Över samplad
Bollywood-musik och elektroniska beats rappar Ayesha med tryck och
pondus. Två låtar gör hon med det svenska bandet
Tristes Tigres som tagit den ettriga latinamerikanska reggaevarianten
reggaeton till Sverige.

Det är ett kul samarbete, men i stort
är Ayeshas debut rätt ojämn. Det är inte alltid
det svänger och ibland blir musiken bara steril och trist.
När det funkar däremot är det oerhört hoppingivande.

Bäst är Ayesha fortfarande live,
men mixarna på tidigare singlar visar att hennes låtar,
med rätt person bakom spakarna, kan bli till svensk ragga i
toppklass.