På måndagskvällen avslöjade TV4-programmet Kalla fakta häpnadsväckande uppgifter om hur Sverige agerat när det gäller två asylsökande egyptiska medborgare som skickades till Egypten den 18 december 2001. Den svenska regeringen beslöt då att Ahmed Agiza och Muhammed al Zery inte skulle få asyl. Det är ovanligt att Amnesty International utfärdar så kallade blixtaktioner riktade mot […]
På måndagskvällen
avslöjade TV4-programmet Kalla fakta häpnadsväckande
uppgifter om hur Sverige agerat när det gäller två
asylsökande egyptiska medborgare som skickades till Egypten
den 18 december 2001.
Den svenska regeringen beslöt då
att Ahmed Agiza och Muhammed al Zery inte skulle få asyl.
Det är ovanligt att Amnesty International utfärdar så
kallade blixtaktioner riktade mot Sverige, men i jultid 2001 bombarderas
Sverige med protester från hela världen. Att skicka personer
till länder där de riskerar tortyr eller dödsstraff
är nämligen inte förenligt med de internationella
konventioner som Sverige har ratificerat.
Kritiken mot utvisningen av de bägge
egyptierna har fortsatt och den 5 maj i år riktade Human Rights
Watch, HRW, svidande kritik mot Sverige. Agiza hade då i en
egyptisk militärdomstol dömts till livstids fängelse
anklagad för terrorism. I rätten uppgav Agiza att han
hade torterats.
Att Sverige i december 2001 struntade i
att regeringen själv, liksom organisationer som arbetar för
mänskliga rättigheter, ansåg att tortyr förekom
i Egypten kunde möjligen då förstås som ett
illa underbyggt beslut. Möjligen kunde det anses att svenska
regeringen var offer för en naiv syn när man litade på
försäkringar från den egyptiska regeringen att de
två männen skulle slippa tortyr.
”Vi hade vid den här tiden ingen
att tro att Egypten inte skulle leva upp till det åtagandet”,
sade Carl Henrik Ehrenkrona, rättschef vid UD till Dagens Nyheter
(6 maj) när HRW:s kritik kom.
Efter Kalla faktas avslöjande framstår
dock ett helt annat mönster, där händelserna den
18 december 2001 ingick i ett globalt mönster. Efter terrorattackerna
i USA den 11 september 2001 agerade USA på global nivå.
I Afghanistan genomfördes ett anfall där USA med sina
allierade i Norra alliansen drev bort talibanerna från makten
och berövade al-Qaida dess bas. Kort därefter började
USA skicka fångar från Afghanistan till sin bas på
Kuba, Guantánamo, där över 600 fångar fortfarande
finns kvar utan rättegång och dom. Andra fångar
sattes på de baser i Afghanistan som USA hade upprättat.
Sedan vintern 2002 har också USA kidnappat misstänkta
personer runt om i världen. Lokalt domstolsförfarande
och respektive lands lagsystem har satts ur spel i en rad länder,
bland annat Bosnien-Hercegovina, Pakistan, Gambia och Malawi när
människor fått en enkelbiljett till Guantánamo.
Samtidigt skickade USA iväg fångar
till länder där man vet att bryska metoder, däribland
tortyr, används för att mjuka upp fångar. På
så sätt ville USA få information för att kunna
vinna ”kriget mot terrorismen”.
Den 18 december 2001 körde svenska
Säpo de bägge egyptierna till Bromma flygplats. ”Det
var ett internationellt samarbete. Och det var billigt för
skattebetalarna”, sade Arne Andersson på Säpo till
Aftonbladet i tisdags. Samarbetet bestod i att utländska agenter
i rånarluvor tog hand om de avvisade egyptierna och under
förnedrande och brutala former slängde in dem i ett regeringsplan
från USA som lyfte med destination Kairo.
I veckans nummer av The New Yorker fortsätter
Seymour M Hersh, en av USA:s viktigaste undersökande journalister,
i artikeln ”The Gray Zone” sina avslöjanden om övergreppen
mot fångar i Abu Ghraib-fängelset utanför Bagdad
i det ockuperade Irak. Hersh visar på ett övertygande
sätt hur de bilder på grova sexuella övergrepp som
upprört hela världen inte var någon tillfällighet
eller enstaka överloppsgärningar.
Försvarsminister Donald Rumsfeld gav
förra året order om att Pentagon skulle expandera den
hemliga operation som bedrivits sedan hösten 2001 till Irak.
USA hade efter 11 september vid sidan av krigföringen i Afghanistan,
och sedan förra våren också ockupationen av Irak,
byggt upp hemliga förhörscentraler runt om i hela världen.
Nu kommer en ström av vittnesmål om de övergrepp
USA utsätter sina fångar för.
När bilder finns går det inte
längre att neka, däremot har Rumsfeld och hans chef, president
George W Bush, båda försökt hävda att det rör
sig om enstaka incidenter. Men de källor Hersh anger i sin
artikel talar om en medveten politik av tortyr och sadistiska övergrepp
som också skapade upprördhet hos en del amerikaner. ”Man
håller inte fångar nakna i sina celler för att
sedan låta hundar bita dem. Det är sjukt”, sade
en anonym Pentagon-rådgivare till Hersh. Enligt artikeln i
The New Yorker är inte heller de sexuella inslagen i övergreppen
någon tillfällighet. De neokonservativa kretsarna kring
Rumsfeld, som drev fram kriget mot Irak, hade läst boken The
Arab Mind, som gavs ut av Raphael Patai 1973 och fäst sig vid
kapitlet om araber och sex.
USA har de senaste åren gjort sig
själv till en global fångvaktare där all rättssäkerhet
satts ur spel. På godtyckliga grunder fängslas människor
och även Sverige deltar alltså i detta smutsiga spel.
Någonstans i Sverige håller
sig Hanan Attia och hennes fem barn gömda. Hon är maka
till Ahmed Agiza och den 18 december 2003 förklarade svenska
regeringen att hon och barnen inte löper någon fara om
de utvisas till Egypten.
Nu måste det städas upp i skandalen
kring Egypten-affären. Som en första åtgärd
måste Hanan Attia och hennes fem barn få stanna i Sverige.