Ledare

Talande saxofon

Vid inledningen av den alternativa folkmordskonferensen ”En annan röst” på ABF-huset i Stockholm i söndags spelade den just nu så omdebatterade judiske musikern och konstnären Dror Feiler ett stilla stycke på sin saxofon i den slitna Z-salen. Ytterligare en konferens om folkmord senare är det fortfarande Dror Feilers ensamma, gränsöverskridande saxofon som ekar i det […]

Vid inledningen av den alternativa
folkmordskonferensen ”En annan röst” på ABF-huset
i Stockholm i söndags spelade den just nu så omdebatterade
judiske musikern och konstnären Dror Feiler ett stilla stycke
på sin saxofon i den slitna Z-salen.

Ytterligare en konferens om folkmord
senare är det fortfarande Dror Feilers ensamma, gränsöverskridande
saxofon som ekar i det politiska tomrummet.

Göran Perssons prestigeprojekt
Stockholm International Forum, som inleddes med en konferens om
Förintelsen (2001) och avslutades med årets tema Folkmord
(2004), gjorde det i ett hårdnat världsläge.

Konferensen hade på förhand
kritiserats för att inte ha bjudit några representanter
för de folkgrupper vi känner som förtryckta; kurder,
palestinier, tjetjener, västsaharier vilka lyckligvis fick
sina röster hörda på den mycket angelägna ”alternativkonferensen”
där de dock talade för redan ”upplysta”.

Thomas Hammarberg, generalsekreterare
vid Olof Palmes Internationella Center, fick den otacksamma uppgiften
att svara på kritiken och gjorde det i söndagens upplaga
av SVT:s Agenda. Han menade att folkmordskonferensen vände
sig enbart till nationer och deras respektive regeringar och att
kritikerna hade en poäng, men att det var en annan konferens.

Vidare att man inte hade för
avsikt att tala om några pågående konflikter för
att överhuvudtaget lyckas sammanföra och samtala med delegaterna.

I den välvilligaste av tolkningar
kan man kanske förstå det, även om just palestinierna
borde kunnat ha bjudits in med hänvisning till att de själva
utropade sig till stat redan 1988.

På utrikesdepartementet är
man dock snabba med att informera om att ”endast ett femtiotal
länder i öst” erkänt Palestina som stat och
att Sverige anser Palestina vara ”ockuperat” men inte
”en stat”.

Ok, att ens nämna Mellanöstern
är problematiskt om man vill utarbeta juridiska och internationella
styrdokument för att förhindra folkmord i framtiden. Därför
fanns en överenskommelse att inte nämna konflikten. Därför
desto konstigare att professor Yehuda Bauer vid sitt inledningsanförande
uppehöll sig en lång stund vid ”farorna med radikal
islam”, vilket dock föreföll moderat i jämförelse
med den israeliske representanten Nimrod Barkans hänvisning
till det radikala islams ”hatpropaganda” världen
över.

Man må tycka vad man vill i
frågan, Arbetaren tycker exempelvis att bland andra Yehuda
Bauers insatser för att sätta tryck bakom kravet på
en revision av den svenska historieskrivningens andra världskrig
är mycket angeläget, men såväl representanter
från Palestina som för islam i allmänhet borde ha
fått svara på attacken och samtidsbeskrivningen som
den kom att låta på Stockholm International Forum under
måndagen. Nu blev det inte så.

I den välvilligaste av tolkningar
blev i stället den ”neutrala” folkmordskonferensen
ett ställningstagande i Mellanösternkonflikten vilket
kommer att eka långt utanför Sveriges gränser.

Journalister från exempelvis
den arabiska satellitkanalen Al Arabia ställde också
under en presskonferens frågor till ordförande Per Nuder
om hur han trodde att arabvärlden skulle reagera på att
Israel men inte Palestina fanns representerade. Nuder svarade avfärdande
som om det fortfarande inte fanns en poäng att klargöra
konferensens upplägg.

Outgrundliga äro diplomatins
vägar. Hur ska man exempelvis tolka att Göran Persson
aviserade den judiske författaren och nobelpristagaren Elie
Wiesel som huvudtalare under kvällens buffé redan i
sitt inledningsanförande under måndagen, men sedan inte
kommenterade att Wiesel uteblev under kvällen?

Vad ägde egentligen rum i turerna
runt Folkmordskonferensen?

Kärnfullt då att lyssna
på den gränsöverskridande judiske konstnären
och musikern Dror Feiler som återigen spelade saxofon vid
den manifestation som ägde rum vid Sergels torg under måndagseftermiddagen.

Lyssna, och påminnas om att
han såväl som alternativkonferensens huvudtalare Tariq
Ali varit mycket noga med att peka på behovet av att skilja
på det judiska folket och den israeliska staten.

En distinktion närmast ingen
brydde sig om att göra på den officiella folkmordskonferensen.
Allra helst inte Israels representant.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984