Grekisk miljökamp i skuggan av krisen

Vi har lämnat Ierissos och är på väg upp i bergen. Bilens fönsterrutor är nedvevade och en frisk vind slår mot ansiktet. Vägen bär till Skouries och berget Kakavos som ligger i Halkidiki i nordöstra Grekland. Jag får frågan om jag har med mig mitt pass, det är så vanligt med poliskontroller här uppe, och när jag skakar på huvudet får jag en lätt tillrättavisande blick av föraren. Utanför är himlen klarblå och när jag frågar vilken sorts träd det är som passerar längs med vägen får jag veta att det är bokar. 

För några år sedan fanns inte den här motorvägen. Niki som sitter bredvid mig berättar att på bara ett år har de återstående träden kommit allt längre bort från diket. 

– För ett år sedan skulle du ha kunnat sträcka ut handen här och röra vid dem. Nu finns de inte längre. Det räckte inte med att de byggde en motorväg, också marken runtomkring den har skövlats. 

De urgröpta motorvägarna i bergen är konsekvensen av att det kanadensiska gruvbolaget Eldorado Gold tillsammans med ett av Greklands största byggföretag, Aktem, köpt upp skogsmarken i Halkidiki. Här ska nu byggas guldgruvor och två fabriker för utvinning av mineraler. Dessutom planerar Eldorado att tömma bergen på färskvatten för att utveckla den underjordiska gruvverksamheten. Detta får förödande konsekvenser på miljön. Planerna är inte begränsade till enbart Halkidiki, utan berör även andra delar av regionerna Makedonien och Trakien.  

Metoden för utvinningen av guldet, som på engelska kallas flashmelting, är farlig. Dricksvattnet förorenas och den alltmer utbredda skogsskövlingen ökar risken för översvämningar i området. Forskare från Aristotelesuniversitetet i Thessaloniki varnar för att guldutvinningen kommer att orsaka permanenta skador på det känsliga ekosystemet och påverka såväl fiske som jordbruk i Halkidiki. Projektet att bygga guldgruvor i Skouries innebär en ekologisk social katastrof ifall det i sin helhet genomförs. Just nu är det under konstruktion och senast år 2018 beräknar Hellas Gold, som är Eldorados dotterbolag, att fabrikerna ska vara klara. 

Allt sedan 2006, då Hellas Golds planer blev offentliga, har lokalbefolkningen i Halkidiki organiserat sig och kämpat för att stoppa gruvbygget. Det är en kamp som pågått i nästan tio års tid och som varje dag fortsätter att mobilisera ett växande motstånd. Det är i anslutning till en demonstration som det transnationella nätverket Beyond Europe valt att lägga sitt sommarläger på stranden intill Ierissos. Här samlas hundratals aktivister från hela Europa för att under några dagar diskutera och dela erfarenheter. Demonstrationen som aktivisterna tillsammans med lokalbefolkningen genomför är den första på flera månader – och den har redan gett resultat.

Dagen innan vi åker upp i bergen får vi veta att Syrizas miljöminister Panos Skourletis under morgonen beslutat att dra in licensen för Hellas Gold. Villkoret för att de ska få tillbaka den är att de efter ett år ska kunna redovisa för hur guldutvinningen går till. Testerna företaget tidigare använt för att auktorisera projektet har gjorts i Finland och inte i marken i Halkidiki, något som gör det möjligt för Syriza att på legal väg ogiltigförklara licensen.

Trots beskedet om byggförbud har arbetet fortsatt som vanligt under dagen.

Bilen stannar till och vi går den sista biten till fots. Polisbilar står parkerade strax intill ingången och det gröna stängslet höjer sig högt över våra huvuden. Här finns säkerhetskameror som följer förbipasserandes minsta rörelser och överallt sitter skyltar uppsatta som varnar utomstående för att beträda området.

Senare på kvällen i den intilliggande byn Megali Penagia träffar jag Thanasis, Dimitris och Steven. De går alla på gymnasiet och två av dem är från Polygyros, en stad som ligger några mil bort från byn där vi befinner oss. De berättar om hur lokalorganiseringen i Halkidiki fungerar. I ett tiotal byar finns kommittéer som varje vecka håller möte. Varje månad sker också ett större koordineringsmöte där folk från alla kommittéerna samlas och platsen för detta skiftar. Men kommittéer finns även i storstaden Thessaloniki några timmar därifrån. När jag frågar dem vad de tänker om Syrizas besked skakar Thanasis på huvudet och suckar.

– Syriza stödde rörelsen innan valet i januari, men också för att få röster. Efter valet försökte Syriza till viss del manipulera rörelsen, de ville institutionalisera motståndet och göra det legalt. Den 15 februari, när den första demonstrationen skedde under den nya regeringen, blockerade polisen alla vägar i bergen på en gång och var oerhört våldsam. 

Gruvverksamhet har förekommit i Kassandragruvorna i liten skala i hundratals år. Genom åren har ägandet av gruvorna skiftat. 

I december 2003 överlät det dåvarande gruvbolaget TVX Gold gruvorna för 11 miljarder euro till den grekiska staten. Samma dag såldes de vidare till det nybildade företaget Hellas Gold, ett dotterbolag till kanadensiska Eldorado Gold, utan vare sig någon som helst föregående bedömning eller offentlig upphandling. Lagen säger att om ett gruvbolag äger ett område har det äganderätt också till dess mineraler – dessutom är någon som helst aktivitet som stör gruvdriften förbjuden. Skouries urskogar har på några få år förvandlats till ett månlandskap. 

Guldutvinningen i Skouries är ett av de projekt som eskalerat i samband med att Grekland undergått hårda nedskärningar till följd av Trojkans åtstramningspaket. År 2011 såldes en mängd offentliga resurser ut och privatiserades; stränder, hamnar, järnvägar och vatten. Som med många andra företag kommer inga av Hellas Gold intäkter att återinvesteras i den grekiska staten. Enligt en färsk rapport från den nederländska icke-statliga organisationen SOMO (Centrum för forskning om multinationella företag) kan Eldorado Gold med hjälp av tolv nederländska brevlådeföretag komma undan med en svindlande skatteflykt till Barbados och Caymanöarna. Men företaget säger att de erbjuder nya jobb. I nuvarande stund arbetar cirka 2 000 personer på Hellas Gold och med att bygga fabrikerna i Skouries. I ett krisdrabbat Grekland är många oroliga för att förlora sina jobb ifall gruvprojektet avbryts. Motdemonstrationer har gjorts av arbetare på Hellas Gold och stämningen mellan grannarna i byarna är spänd.

Thanasis berättar att repressionen varit svår och att rörelsen undergår en ständig kriminalisering i media. Under årens gång har 350 personer blivit anklagade i rätten och många av rubriceringarna går under terrorism. År 2012 efter en av de största demonstrationerna i Skouries gjorde polisen masshusrannsakningar i Ierissos, många blev godtyckligt frihetsberövade och satta i förhör.

I demonstrationer har polisen använt tårgas och skjutvapen med plastkulor. Dessutom har många som bor här numera kraftigt begränsad rörelsefrihet och får inte besöka bergen längre.

– Men vi försöker med hjälp av organisering upplysa om vad det är som pågår här och knyta band till andra liknande kamper i världen, till exempel NO-TAV rörelsen i Italien. Stödkonserter för S.O.S Halkidiki har gjorts i många grekiska städer, säger Thanasis.

Den här torsdagskvällen är stämningen upprymd på torget i Megali Panagia. I samband med Beyond Europes läger pågår här en workshop om självorganisering och allmänningar. En av deltagarna som sitter i panelen är Ianis Deligiovas. Han är biolog, uppväxt i Megali Panagia och har varit verksam i rörelsen alltsedan den första lokala kommittén bildades. I Halkidiki finns hoppet om att utveckla en ekologisk energiförsörjning genom självorganisering. Tanken är att genom ett skogskooperativ tillverka pellets, för att täcka basbehovet av energi i området. Ianis förklarar närmare om projektet.

– Det är tänkt att vara en fabrik bortom marknadens logik, utan chefer. Projektet hade hunnit gå långt men nu har Eldorado omöjliggjort all alternativ verksamhet. Ett av våra största misstag var att vi litade på en borgmästare som sagt sig kandidera för rörelsen, men sedan efter valet inte gjorde vad han lovade.

Så blir det till sist söndag. På motorvägen i Skouries står bussar parkerade och hela tiden anländer nya bilar. Omkring 2 000 personer deltar i demonstrationen. För första gången på månader har arbetet på Hellas Gold avbrutits. Men hundratals tungt uniformerade poliser är också på plats i bergen. De använder sig av tårgas och chockgranater och under sammandrabbningarna skadas flera demonstranter. I slutskedet av demonstrationen stannar polisen en buss och griper i ett slag 78 personer.  Alla utom fyra släpps senare under natten, och utanför polisstationen i Polygiros samlas hundratals personer i solidaritet.

Det är tydligt att demonstrationen i Skouries inträffar vid en tidpunkt då det är viktigare än någonsin med självorganisering och social kamp underifrån. När det gäller frågan om Skouries har Syriza länge varit i opposition till projektet, men inte lyckats infria sina löften. Många är besvikna, men samtidigt fortsätter lokalorganiseringen i Halkidiki varje dag. Här finns en beslutsamhet att projektet en gång för alla ska avbrytas, men också genom att skapa alternativ i form av allmänningar och självorganisering på plats. Det internationella deltagandet i demonstrationen sätter andra liknande konflikter i ljuset. Kraften består i att sociala rörelser kommer samman för att tillsammans kämpa underifrån bortom gränser.  

När jag åker från Polygiros på väg mot flygplatsen i Thessaloniki har det hunnit bli mörkt. Jag får veta att 14 regionala flygplatser i Grekland några dagar tidigare sålts till ett tyskt företag. Det är en affär som tillfälligt stoppades när Syriza kom till makten i början av 2015, men som nu ändå genomförs i en våg av kommande privatiseringar.

Jag lutar huvudet tillbaka och känner farten i magen. Det är närapå natt nu och inte längre möjligt att se skogen utanför fönstret. Nej jag ser den inte just nu, men jag vet att den finns där.

Publicerad Uppdaterad
2 days sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
7 days sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad
3 weeks sedan

Stefan, 70 i Örebro: ”Egoismen är farlig”

Här kommer en liten tillbakablick till tidigare i våras, när Greta och jag gick omkring i centrala Örebro för att träffa väljare. Det första som hände var att vi stötte på lokala representanter för Moderaterna, som stod och bjöd på kaffe på gågatan – och delade ut smörknivar som give aways. 

“Framtiden börjar vid frukostbordet”, stod det på dem.

Vi gick fram och pratade med dem en stund. Högsta prioritet för deras del inför valet var bland annat framkomlighetsfrågor i staden, berättade de. Det var viktigt med cykelvägar och bussar men “bilen har också sin plats” och därför behövdes fler parkeringsplatser.

Det här mötet ägde rum i mars, just efter att Iran hade svarat på Israels och USA:s folkrättsvidriga bombningar av landet genom att attackera andra länder i Mellanöstern. En av representanterna, som inte ville vara med på bild, berättade att “man förstås är medveten om alla krig och allting som händer i världen just nu” och förklarade sedan hur hen själv var berörd:

– Mina föräldrar är fast i Malaysia. De skulle flyga hem via Dubai men flygen går inte.

Vi talade om röda linjer. Har ni några sådana i ert politiska engagemang? Bara en av representanterna hade ett tydligt svar: Hon hade två pappor, berättade hon. Så HBTQI-frågorna var avgörande för henne.

Ingen tyckte att det egna partiet hade passerat några röda linjer dittills.

Vi tackade för samtalet och hann bara en kort bit innan vi passerade en ICA-butik och blev stoppade av en man som presenterade sig som Stefan. Han var 70 år och särskilt intresserad av miljö och klimat, berättade han. Han ställde upp på en intervju men ville inte vara med på bild.

Greta frågade:

 Vad är dina spontana tankar kring inför valrörelsen nu, det politiska läget i Sverige?

Ja, eftersom jag står med dig då… Jag är ju väldigt intresserad av det här med klimatet och sånt. Det är ju något som man ser ut att nedvärdera fullständigt på alla plan. Om man lyssnar på till exempel Johan Rockström eller andra så är det rätt uppenbart vad som sker, sa Stefan.

– Jag är inte jätteengagerad. Men för mig är det viktigt. Jag har barn… Vi kan göra vårt. Alla har ett ansvar. 

Egoismen är ett stort problem, både i politiken och i samhället i stort, menade Stefan.

– Alla tänker på sig, ingen tänker på mig… Det är lite oroande, tycker jag. Det är pengar och pengar och pengar och makt. 

Ser du några ljusglimtar, något hopp någonstans? 

– Ja, det är ju oss, det är vi människor som måste göra någonting. Det finns många som gör. Jag tror ju på människan generellt. Politiken, jag vet inte.

Har du varit engagerad politiskt?

– Nej, inte alls. 

Finns det någon särskild anledning till varför? 

– Nej, det har nog bara inte blivit så. Jag är intresserad, men jag har inte haft någon anledning att… Det har inte blivit av. 

Men om dina vänner sa: “Nu går vi på en demonstration”, så skulle du ha följt med…? 

– Det skulle jag kunna göra och det har jag gjort. Gått i demonstrationer. Men sen att engagera sig politiskt i en kommun eller något sånt där. Om det var så du tänkte… 

Att engagera sig politiskt behöver inte vara att man är i politiska partier eller direkt i politiken.

– Nej, det vet jag. Men jag trodde det var så du menade, sa Stefan.

– Men nog går jag ju och talar om vad jag tycker och skriver vad jag tycker, det gör jag. 

Ja, och det kanske på något sätt är mer värt… 

– Det är väl kanske det som jag jag menar med att människorna… Att man en och en kan påverka.

En reflektion från mig (det är Alexandra som skriver): 

Det här är något som har återkommit i våra intervjuer. Inställningen till politiskt engagemang. Vid sidan av den mycket frekventa kommentaren “jag kan inget om politik” eller “jag är inte insatt” så är det också många som spontant ser på politiskt engagemang som att det per definition innebär att vara partipolitiskt aktiv. På samma sätt verkar många se demokrati som något som man ägnar sig åt vart fjärde år, i samband med allmänna val.

Samtidigt vet vi ju från historien att i princip alla stora samhällsomvandlingar har krävt andra former av demokratiskt engagemang. Ofta i form av civil olydnad. 

För några år sedan stod jag på en motorväg tillsammans med aktivister från Återställ våtmarker. Jag gjorde ett större reportage om dem för Dagens Nyheters Lördagsmagasin och i artikeln intervjuade jag Stellan Vinthagen, professor i fredligt motstånd vid University of Massachusetts Amherst. Han kallade sig ”aktivistforskare” och var själv aktivist men inte i de rörelser han forskade på.

– Jag skulle vilja hävda att nästan varenda fri- och rättighet vi har i den svenska grundlagen är kopplad till historiska folkrörelsers arbete. Man har inte kallat det civil olydnad, men man har utmanat lagar och huvudsakligen fredligt och öppet brutit mot dem. Och sen har makten anpassat sig till detta efterhand – för att undvika någon form av social revolt eller revolution rentav, sa han till mig då.

En utmaning, trodde Stefan utanför ICA i Örebro, är att människor har så lite tid över i sin vardag. Det blir svårt att hinna med motståndet.

– Folk känns så upptagna med sitt. Det är mycket jobb, det ska tjänas pengar och man ska ha det ena och det andra. 

I valet kommer det bli något av partierna han röstat på tidigare, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, sa han. Men ännu hade han inte bestämt sig. Och det är svårt att känna att det spelar så jättestor roll – det finns ju ingen riktig opposition, menade Stefan.

Den här diskussionen, att inget parti har en politik som svarar mot de massiva utmaningarna vi står inför, har för övrigt just lyfts av SVT, som berättar om Arbetarens satsning och den här bloggen i samband med en intervju med MP:s Amanda Lind.

Sista frågan från Greta till Stefan i Örebro:

Finns det något som skulle kunna få dig att bli mer engagerad?

– Jag har själv en allvarlig sjukdom. Så jag mår inte alltid så bra och har varken ork eller energi. Men övergripande tror jag att det som behövs är starka ledare som kan motivera andra att vara med i kampen, sa han.

Det var allt från Örebro för denna gång. En annan sak: 

Några som inte ger sig är alla människor som kämpar för att Bella Aksoy ska få stanna i Sverige. Efter demonstrationen på förvaret för ett par veckor sedan (som jag skrev om här) har det hållits en massa demonstrationer till stöd för henne och det har skrivits väldigt mycket om hennes fall – både i tidningar och på sociala medier. På savebella.org har över 8 600 personer skrivit på ett upprop.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Foto: Joakim Ståhl SVD / TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Bill Gates pyramid

Jag är en av tusen slavar som bygger åt Microsoft
utanför Gävle, Nordens största serverhall.
Vi kom från elva länder hit, för lönsamhetens skull,
driften blir billig där luften är kall.

Men kallare är människohjärtat som jagar oss
att likna människor mindre än maskiner.
Kropparna går sönder och psykena de knäcks.
Vi svettas fastän nordanvinden viner.

Vi får ingen sjuklön, jobbar sex dagar av sju,
en som stod på sig fick gå samma dag.
Vinden bortom grinden bär dock på löftet om vad
många kan bli, om ensam är svag.

Bakom varje mjukvara, varje moln och app
finns år av slit och slitna människohänder.
Du bakom din skärm, kom ihåg vad jag har sagt.
Tänk ibland på oss som kom från elva länder.

Publicerad Uppdaterad