Den som någon gång råkat ut för ett läckande tak vet att om man inte gör något kan man vara säker på en sak: det blir värre. Det droppar in, du ställer dit en hink, det rinner in, och du går upp på taket och lagar det tillfälligt med Ica-kasse och silvertejp. Man sitter inte […]
Den som någon gång råkat ut för ett läckande tak vet att om man inte gör något kan man vara säker på en sak: det blir värre.
Det droppar in, du ställer dit en hink, det rinner in, och du går upp på taket och lagar det tillfälligt med Ica-kasse och silvertejp.
Man sitter inte snusförnuftigt i vardagsrummet med smältande snö på taket och hävdar att det är “takläggarns ansvar”. Hur det ser ut i mitt vardagsrum är givetvis mitt eget jävla ansvar.
Jag tror inte att vår demokratiminister Åsa Regnér är dum. Därför förutsätter jag att hon lika väl som jag begriper att man lägger stöttor och presenning över taket om det regnar in och takläggaren förväntas vara tillgänglig möjligtvis först efter vintern.
Därför kan vi inte heller säga att det är ”Rumäniens ansvar” att vi har romska barn i tältläger i landet, som inte får gå i skola. Barnen är här, så om de får gå
i skola eller inte är givetvis vårt ansvar.
Att som till exempel Umeå kommun hänvisa till en tolkning av SKL:s luddiga riktlinjer, och därefter välja sämsta möjliga utgång, är att bara att säga att de gör så lite som möjligt ”för att de kan”. Det är att döma barn till en framtid utan jobb, utan att kunna läsa. Det är att döma barn till utanförskap.
Jag kan se hur Astrid Lindgren bitchslappar Åsa Regnér från sin grav för bristen på barnperspektiv, och den bristande respekten för Barnkonventionen.
Hela diskussionen Åsa Regnér tidigare fört om att inte ge pengar i koppen till fattiga människor och i stället ge till organisationer är bara byråkratiskt nonsens.
Ge mig gärna argument, men låt dem vara baserade på evidens. Verklighet. Inte sagor ihopspunna i riksdagshuset där enda syftet med sagan är att slutet ska vara ”det är Rumäniens ansvar” eller ”låt oss hellre stötta organisationer som hjälper på plats än dessa enskilda människor”.
Hur i helvete hamnade vi på den nivån?
Pengarna i koppen gör större skillnad för fattiga utsatta EU-medborgare än pengar till biståndsorganisationer. I byarna där folk tigger i Sverige fanns ibland rent vatten, bilar, och elektricitet.
I de andra byarna fanns ingenting. Förutom t-shirtar där det stod ”Skellefteå black metal”. Kläderna vi ger verkar nå fram.
Att säga som Åsa Regnér, att vi inte ska ge pengar i koppen, och att barnen som bor i Sverige inte ska få gå i skola när de bor här, är att både ta ifrån familjerna möjligheten till ett bra liv och barnen deras framtid.
Rumäniens romska byar byggs just nu upp av varje liten krona du kan lägga i deras framsträckta muggar. Det är allt de har.
En barnminister som tycker att barnkonventionen är att ta med en klackspark är inte värd titeln. Åsa Regnérs utspel om sin önskan om att hålla romska barn utanför skolan är en antiziganistisk praktik.
Det handlar om vissa barn. Det handlar inte om alla barn. Det handlar om riktlinjer. Inte om människor.