Vedeldning, och kunskapen om densamma, är något som mer och mer försvinner. Det har hållit Sverige levande, genom att se till att vi inte fryser ihjäl. Att såga, klyva och stapla ved är en stor del av mångas barndom, och historia.
Mormor berättar ibland för mig om ”när veden tog slut innan vintern gjorde det”, vilket innebar en stor katastrof. Då fick hon och hennes syskon springa ut i skogen och hämta pinnar, för att inte minusgraderna skulle nå in i stugan. Blev det för få pinnar lade sig hennes mamma i fotänden av sängen, för att alla kalla små barnfötter skulle få värme från hennes kropp.
Jag tänker på det när jag staplar ved. Vilken rikedom det är. Och hur kunskapen om ved och eld är en del av vårt kulturarv som helt håller på att glömmas bort. Förmodligen för att det är en kunskap som tillhör arbetarklassen. Särskilt erfarenheten om vådan av att veden inte räckte torde vara klassbetingad.
Folk i Sverige kan inte ens göra upp eld längre, eller laga mat med hjälp av ved. Det är en kunskap som på väldigt kort tid har försvunnit. När människor går ut för att grilla i de miljöer runt storstäderna som simulerar natur (parker och andra stadsplanteringar) så är det ofta den processade grillkolen som används, tillsammans med tändvätska. Doften av sprakande björkved ersätts av bittra kemikalier, ofta förpackat i en folieform för engångsbruk.
Allt medan människor träter om vilken dag nationalsången skall sjungas eller inte, faller livsviktiga kunskaper i glömska utan att någon protesterar. Kunskaper som faktiskt är viktiga och användbara.
Jag skiter i vilken dag du sjöng eller inte sjöng nationalsången som barn. Skulle du överleva i svensk natur en dag?
En bra eld arbetar i tre steg. Först behövs tändmaterial, bestående av småpinnar, papper, näver, torrt gräs, eller vad du har tillgängligt. Det är ingen skam att använda mycket tändmaterial, det kan tvärtom bespara dig både tid och energi att ha en god grund att starta med. Sedan behövs det lättantändliga mindre bitar ved, som slutligen tänder eld på de större vedträna.
Vill du göra en klassisk brasa tar du en dagstidning av prassligt papper. Glansiga tidskrifter innehåller upp till 50 procent sten, och går därför inte att tända så lätt. Elda alltså Arbetaren hellre än Hänt i Veckan, hur märkligt det än kan låta. Knyckla ihop den, och lägg tunna granflisor ovanpå. Torr gran går lätt att dela, även med kniv, och värmen den sedan avger när den brinner är tillräcklig för att få fyr på den grövre veden.
Att kunna göra upp en eld är en av de saker jag tycker är värda att bevara och föra vidare kunskapen om. Det är en viktig faktor i nästan alla kulturer, och religioner, och en av de saker du kan lära dina barn som de faktiskt kommer att ha nytta och glädje av.
