Linda Häggström har arbetat som undersköterska i tolv år. Just nu arbetar hon inom hemtjänsten i Stockholm. Där märks ojämlikheten tydligt, enligt henne.
– Förutom löneglappet mot mansdominerade branscher finns det även stora skillnader inom yrket där män ofta prioriteras och belönas, säger hon.
Linda Häggström berättar att många på arbetsplatsen där hon jobbar diskuterar problemen. En av orsakerna är den individuella lönesättningen som sätter käppar i hjulet för utvecklingen.
– Det splittrar oss som arbetar och gör att man kanske vänder sig mot varandra i stället för mot chefen som har all makt. Därför är det viktigt att försöka se igenom systemet och lyfta diskussionen om en lönetrappa utifrån ålder, kunskap och erfarenhet. Det är viktigt att inte bli upprörd på någon ny som kommer in och kanske får en högre lön, säger hon.
Att lönegapet mellan män och kvinnor inom klassiska arbetaryrken ökar tror Linda Häggström beror på flera orsaker. En, säger hon, är att bilden av arbetet inom just vården ofta ses som ett kall.
– Många chefer ser det som en löneförmån för oss att vi känner oss behövda. Vi är en lågprioriterad grupp och det har säkert att göra med att kvinnor i alla tider haft en större del oavlönat arbete, säger hon.
– Sedan tror jag också att vi inte gjort tillräckliga anspråk på högre löner när vi faktiskt inte haft samma rättigheter.
I snitt ligger kvinnors löner ungefär 15 procent lägre än mäns. Det visar LO:s senaste lönerapport. En undersköterska med tre års utbildning tjänar i snitt 3 000 kronor mindre i månaden än vad en bilmekaniker med lika lång utbildning gör.
Men trots att Kommunal nu flaggat om att ta strid för höjda kvinnolöner tror Linda Häggström att det kommer att ta tid.
– Jag tror inte de är intresserade av den frågan egentligen. De har ju gått med på arbetsgivarens krav och funnit sig i de beslut som tagits, säger hon.
Du säger att ditt jobb är både fysiskt och psykiskt påfrestande. Hur länge orkar du om det inte sker några förändringar?
– I den här takten orkar jag nog inte så jättelänge till. Och det är synd, för egentligen trivs jag väldigt bra. Men utvecklingen de senaste åren har varit farlig. Om det inte händer något kommer mycket av den kompetens som finns inom exempelvis hemtjänsten att tappas och då kommer kvaliteten att försämras enormt. Jag har många äldre kollegor som snart inte orkar jobba längre.
