Sandra arbetar måndag till lördag på en skönhetssalong i södra delen av Mexico City, där hon tjänar något mer än landets minimilön på 1 100 kronor i månaden. Hon är kosmetolog och erbjuder skönhetsbehandlingar och säljer produkter som hudkräm och lotion. Pressen att nå försäljningsmålet på motsvarande 22 000 kronor i månaden innebär en stor stress, säger hon.
– Ägaren sade att eftersom hon nyligen startat företaget kunde hon endast betala minimilön, men om jag säljer bra så skulle jag få en högre inkomst, säger Sandra, som inte vill uppge sitt fullständiga namn.
Sandra berättar att hon och hennes man, som är ingenjör, klarar sig ekonomiskt, men att de inte har råd med några utsvävningar.
– Min man var arbetslös i några månader och det var riktigt tufft. Han fick sedan arbete och det gav oss andrum. Men möjligheterna att tjäna ihop pengar är små eftersom lönerna är så låga i förhållande till levnadsomkostnaderna.
Sandras erfarenhet är inte unik utan belyser den ojämlikhet som råder i Mexiko, ett land med en befolkning på 118 miljoner människor. En höjd minimilön har diskuterats i landet på senare tid.
– Förändrade löner kan minska ojämlikheten, säger Miguel López vid Löneobservatoriet vid Iberoamerikanska universitetet i staden Puebla i centrala Mexiko.
De pressade lönekostnaderna leder till försämringar för landets arbetare med otrygga arbetsförhållanden, försämrade bostäder och sämre allmänna levnadsvillkor, konstaterade observatoriet i årets rapport. Den slår fast att minimilönen i landet är den lägsta i Latinamerika.
Mexikos enorma löneklyftor lyftes fram i en studie gjord av konsultgruppen Hay Group 2013. Enligt den rapporten är grundlönen för en chef i Mexico City motsvarande 74 000 kronor i månaden. Det är nästan lika mycket som en chef i New York på ett motsvarande företag tjänar. Men i USA är den federala minimilönen motsvarande 54 kronor i timmen, medan den i Mexico City bara ligger på motsvarande mellan 4 och 5 kronor i timmen.
En studie gjord av konsultfirman Mercer visade att en vd för ett stort företag i Mexiko tjänar 121 gånger minimilönen, vilket är
den största löneskillnaden i
Latinamerika.
Artikel 123 i den mexikanska konstitutionen slår fast att minimilönen ska täcka familjeförsörjarens behov i materiella, sociala och kulturella avseenden och ge familjens barn möjlighet till utbildning.
Enligt officiell statistik uppgår Mexikos ekonomiskt aktiva befolkning till 52 miljoner, varav 29 miljoner arbetar inom den informella sektorn, medan arbetslösheten ligger på 4,8 procent och undersysselsättningen på 7 procent.
Ernesto tjänar 37 000 kronor i månaden, cirka 1 200 kronor om dagen, plus en bonus. Han arbetar vid en av de största bankerna i Mexiko.
– Lönen är bra, den ligger på samma nivå som lönen för bankkollegor i USA, säger den 34-årige bankmannen, som inte vill uppge sitt efternamn och som bor i ett exklusivt bostadsområde i västra Mexico City.
Han berättar att det händer att han lägger motsvarande 2200 kronor på en kväll ute. Det är omkring dubbelt så mycket som en månadslön för Sandra i södra Mexico City.
Den 25 september i år presenterade Mexico Citys borgmästare Miguel Mancera ett förslag om att höja minimilönen för statsanställda till motsvarande 45 kronor per dag från och med juni 2015, med ambitionen att det senare även ska omfatta den privata sektorn. En expertstudie som ligger till grund för förslaget visar att minimilönerna påverkar hela inkomststrukturen.
– Det har förr inte gjorts några djupare insatser för att ta itu med orsakerna till fattigdomen till följd av inkomstfördelningen och koncentrationen av välstånd och kapital, säger Alicia Puyana vid Latinamerikanska fakulteten för samhällsstudier i Mexiko.
Omkring 53 miljoner människor i Mexiko räknas som fattiga enligt Nationella rådet för utvärdering av social utvecklingspolitik. Samtidigt ökade antalet miljardärer från 22 till 27 personer under förra året, enligt den schweiziska banken UBS och företaget Wealth-x i Singapore.
