Söndagen den 18 maj hölls en lokalt initierad folkomröstning i Grekland näst största stad Thessaloniki. Omröstningen, som organiserades av lokala aktivister tillsammans med facken, gällde myndigheternas planer på att privatisera stadens vatten. Sammanlagt valde över 218 000 personer att rösta, trots de grekiska myndigheternas inledande hot om fängslande av valorganisatörerna.
När lokalerna stängts hade mer än 98 procent röstat mot privatiseringen av Thessalonikibornas vatten, något som åtminstone tillfälligt skjutit upp beslutet om utförsäljningen. Nu har den grekiska dokumentärfilmaren Nelly Psarrou, som även är utbildad statsvetare, gjort filmen WA(te)Rdrops om privatiseringen av vattnet och motståndet mot den.
– Jag ville berätta en djupare historia om vattnets betydelse, inte bara för den enskilda människans existens, utan även för en stor del av produktionen i samhället. Vattnet är fundamentalt viktigt och detta vet naturligtvis de företag som äger det, gör vinst på det och i många fall förorenar det, säger hon till Arbetaren.
Privatiseringen av vattentjänsterna i Grekland är en del i den pågående vågen av privatiseringar som påbörjades 2009. Det var då som den så kallade trojkan, bestående av EU, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden IMF, som villkor för utfärdandet av nödlån, påtvingade landet en mängd så kallade ”strukturreformer” i spåren av den ekonomiska krisen.
Sedan dess har regeringen inlett omfattande ekonomiska åtstramningar. Man har i rask takt kraftigt skurit ned på den offentliga sektorn och bland annat börjat sälja ut järnvägar, lokaltrafik, elnät och vattenförsörjning, ofta till stora multinationella företag.
– Men det första beslutet som regeringen tog 2009 när IMF klev in i bilden var att anställa tusentals nya poliser. Då förstod många av oss att stora och impopulära åtstramningar var att vänta, liksom att makthavarna väntade sig en ilsken folklig reaktion mot de kommande besluten, säger hon.
Trots åtstramningarna har motståndet mot privatiseringarna varit fortsatt starkt i ett land där stora delar av befolkningen av tradition ansett att vissa samhällstjänster, däribland tillgången till rent vatten, bör vara i allmän ägo. Filmen, som utgår från fyra grekiska exempel av vattenprivatisering, berör därför även det sociala motstånd som fötts ur denna privatisering och som är del i en bredare och pågående social process i det hårt prövade landet.
Myndigheterna har hittills svarat med en ofta hårdhänt kompromisslöshet och strax innan vår intervju har Nelly Psarrou fått rapporter om att grekisk polis under dagen skjutit mot gymnasieungdomar vid olika lärosäten som eleverna ockuperat. Dessutom riskerar föräldrarna till ungdomarna åtal för att de enligt myndigheterna ”inte ser efter barnen”, allt i ett försök att stävja fortsatta motståndsyttringar.
– De som i dag sitter vid makten och säljer ut allt är folk som samarbetar med högerextremister och nazister och som själva tror på visionen om den starka staten. Samma människor säger till omvärlden att saker och ting går åt rätt håll i Grekland. Men det är en lögn, och många greker har börjat få nog av situationen, de klarar inte så mycket mer, säger hon.
Liknande folklig kamp mot privatiseringen av vattnet sker även på andra håll i Europa. Som Arbetaren tidigare rapporterat om, protesterade 100 000 människor nyligen i Irlands huvudstad Dublin mot regeringens planer på att ta betalt för dricksvattnet. Många irländare ser planerna som det första steget mot en privatisering av vattenförsörjningen. Nelly Psarrou tror att mobiliseringen kring vattenfrågan är ofrånkomlig, oavsett var på jorden den sker.
– Kampen om vattnet är den yttersta fronten. Även om vi skulle leva i en auktoritär science-fiction tillvaro, där vattnet kontrolleras av en ond regim, så skulle folk fortsätta kämpa för rätten till rent vatten. Vi består av vatten och utan vatten finns vi inte längre.
Fotnot: WA(te)Rdrops går att se med engelsk text på följande sajt:
http://www.stagonesdoc.gr/en/
