Närmare 2 000 människor har dödats i våldet som brutit ut mellan muslimska och kristna grupper i Centralafrikanska republiken. Analytiker påpekar att landets naturtillgångar måste fördelas rättvist om varaktig fred ska kunna byggas.
I över ett år har våldsamheter präglat Centralafrikanska republiken. Våldet mellan den muslimska rebellgruppen Séléka, som genomförde en statskupp i mars förra året, och den främst kristna milisen anti-balaka har kostat 2 000 människor livet medan en fjärdedel av landets fyra miljoner invånare har tvingats på flykt.
– Konflikten är mångsidig och ett uttryck för spänningarna mellan olika grupper som kämpar om att kontrollera marker och naturresurser. Ingen av sidorna slåss i Guds namn, även om det finns en religiös komponent som förvärrat krisen, säger Comfort Ero, Afrikaexpert vid International Crisis Group.
Hon menar att även om konflikten har religiösa förtecken så är grundorsaken en annan – en politisk strid mellan olika etniska grupper som vill kontrollera landets naturrikedomar, däribland de stora diamantfyndigheterna.
– Det är till stora delar en strid om makt och kontroll till förmån för vissa folkgrupper, i synnerhet de som historiskt har känt sig marginaliserade, säger Comfort Ero.
Sedan självständigheten från Frankrike 1960 har Centralafrikanska republiken upplevt flera statskupper och mängder av uppror. Även om landet är rikt på diamanter, timmer, guld, uran och olja så har det förblivit ett av de fattigaste i Afrika.
Séléka, som betyder ”allians”, inledde år 2012 ett uppror, vilket ledde till att dess ledare kunde överta makten från president Francis Bozizé i mars förra året. Bozizé anklagades bland annat för att ha berikat sin egen familj och sin etniska grupp med allmänna medel, vilket hade skapat ett stort missnöje i hela landet.
– Alla landets etniska grupper var upprörda över att Bozizé sett till att rikedomar från bland annat diamanter bara gick till hans egen familj och folkgrupp. Det var denna diskriminering som underblåste Sélékas uppror, säger Paul Handy, expert på Centralafrikanska republiken vid Institute of Security Studies.
Under president Francis Bozizés tid vid makten satt elva av hans familjemedlemmar i landets parlament.
– Det var en familjeklan, säger Paul Handy.
Den orättvisa fördelningspolitiken skapade, enligt Comfort Ero, en särskild ilska i landets norra delar, vilket skapade en grogrund för ett väpnat uppror. Även grannlandet Tchad bidrog till utvecklingen i landet. Till en början stödde Tchads president Idriss Déby Itno den militärkupp som 2003 ledde till att Francis Bozizé kom till makten. Men strax därpå försämrades relationen då Francis Bozizé i stället började fördjupa landets relationer till Sydafrika.
– År 2012 stöttade Tchad öppet Séléka, säger Peter Pham, chef för Afrikaavdelningen vid forskningsinstitutet Atlantic Council.
Catherine Samba-Panza, borgmästare i huvudstaden Bangui, har utsetts som ledare för den övergångsregering som tills vidare ska styra landet. Detta har ökat förhoppningarna om en återgång till en politisk process som kanske ska kunna sätta stopp för våldet. Hon utsågs till posten efter att Séléka-ledaren Michel Djotodia och hans premiärminister avgått i mitten av januari efter hårda internationella påtryckningar.
Samtidigt menar Alexandra Pardal vid organisationen Global Witness, som bekämpar korruption, att diamantindustrin i Centralafrikanska republiken måste kontrolleras hårdare. Detta eftersom det finns en risk för att inkomster från ädelstenarna finansierar våldsamma grupperingar.
– Vi måste försäkra oss om att inga diamanter smugglas ut ur landet, vilket skulle kunna bidra till att finansiera den pågående konflikten, säger Alexandra Pardal.
Upp emot 100 000 människor är engagerade i utvinningen av diamanter. Stenarna säljs sedan vidare till mellanhänder som säljer dessa vidare till smugglare.
Comfort Ero menar att en starkare statlig styrning och kontroll över landets naturrikedomar skulle kunna bidra till att minska de väpnade konflikterna i landet – och dessutom leda till en jämnare fördelning av de inkomster de genererar.
– Det är akut prioritering att se till att landets ekonomi återuppbyggs, inklusive kontrollen över diamanterna – landets främsta exportprodukt, säger hon.