– Tjugo-nollfyra mot Lvov! ropar kommendant Vasilij utanför Arkitektförbundets hus.
Med tågbiljetter i näven fördelar han generöst de villkorslösa gratistransporterna mellan huvudstaden och Lvov. Staden är sannerligen en vacker stad, full av arkitektur och kultur med rötter utanför det ryska imperiet. Lvov är numera också den väst-ukrainska radikalhögerns kulturella centrum. Det har kommit att bli ett slags utställningsfönster för nationalsocialistiska rörelser i hela Europa. Men samtidigt verkar de allra flesta Lvov-invånare som här kvitterar ut sina tågbiljetter bara ha kommit till Kiev för att kämpa mot ”moskali”, ryssarna, som man menar styr landets elit. Mer ideologiska än så blir inte samtalen, här bland tågresenärerna från Lvov.
I en källarlokal ett stenkast bort ligger den tatueringsstudio där en stor del av Kievs antifascistiska ultras, från miljön runt fotbollslaget Arsenal Kiev, tatuerat in sin tillhörighet.
– Vi har som princip att vägra alla former av nationalistiska symboler, säger Kolja som själv tillhör den autonoma studentrörelsen och är en av fyra tatuerare i den ljusskygga studion.
En stor del av de unga männen inom Arsenals supporterkultur har dock, sedan januari, anslutit sig till ultranationalistiska Högersektorn, tillsammans med resten av ”firmorna”
i huvudstaden.
– Ungefär varannan Arsenal-anhängare kämpade för Högersektorn på Majdan. Syftet var då att besegra MVD (inrikesministeriet, redaktörens anmärkning), säger Kolja.
I dag verkar den striden vara vunnen. Kravallpolisen Berkut har upplösts av det nya parlamentet. I den statsvetenskapliga expertpanel som kommenterar tisdagsmorgonens parlamentsdebatter för nyhetskanalen SOS 112, beskrivs den nya samlingsregeringen som ”Högersektorns gisslan”.
– Även om de tillämpar ett slags geografiskt självstyre inom sig så kan man säga att Högersektorn har två falanger. Det finns fortfarande en ideologisk kärna av nynazistiska veteraner inom rörelsen, inte minst i Lvov-regionen och i Karpaterna. Den större och yngre falangen, inte minst här i Kiev, är mer populistisk. Firmorna har stort inflytande här. Dmitrij Jarosh tillhör den senare, säger Kolja.
Ledargestalten Dmitrij Jarosh kräver enligt affärstidningen Ekonomitjeskie Izvestija att Högersektorn ska få tillsätta minst en vicechef på samtliga våldsutövande myndigheter, och säger sig själv vilja ha posten som vicechef på MVD.
– Samtidigt har många antifascister nu lämnat Kiev efter att säkerhetspolisen börjat anställa personal från Högersektorns led. Det är bara en tidsfråga innan kärnan av nynazister har tillgång till Janukovitj omfattande register över hela landets vänster, säger Kolja.
På vkontakte.ru (den ryskspråkiga världens Facebook, redaktörens anmärkning) länkar Högersektorns avdelningar fortfarande till nationalsocialistiska församlingar runtom i Ukrainas ickeryska områden. Dessa har alltjämt ”varghaken” som gemensam symbol.
– Det är ingen klasskamp, men visst fan finns det en social dimension i det hela. Högersektorn förgiftades aldrig av lakejer från partierna och deras oligarker. Hur många arbetarkillar har tidigare förhandlat med en ukrainsk president om hans avgång? Ingen! säger antifascisten Dima.
En offentliggjord besöksjournal ifrån presidentkansliet bekräftar att president Janukovitj hade Dmitrij Jarosh på besök så sent som den 20 februari, efter att oppositionspartierna misslyckats med att få styr på Högersektorns attacker mot landets parlament.
– Vi ingår inte i deras organisation, det stämmer inte det som medierna påstår, men visst stred vi tillsammans i förra veckan. När Berkut och krypskyttarna drog sig tillbaka efter det sista blodbadet på Majdan kramade vi om varandra, vi som överlevde. Det fanns inga känslomässiga avstånd där och då, om jag ska vara helt ärlig, säger Dima.
Som medlem av det ickenationalistiska Studenternas självförsvar ingår han numera i vaktstyrkan utanför det ukrainska utbildningsministeriet. Det ockuperade ministeriet har under den senaste veckan utgjort vänsterns och de partioberoende liberalernas sista utpost i huvudstaden. Ministern har gått under jorden. Viceministern har skrivit på ett avtal om att rörelsen får lov att stanna så länge ingen skadegörelse sker. Samtliga kontor har plomberats för att möjliggöra en oberoende granskning av transaktioner och annan dokumentation av korruptionen inom landets utbildningssystem.
– Allt ska ut på nätet är det tänkt. Men det är sjukt mycket dokument att gå igenom, det kommer att krävas en del resurser till detta. Vårt stormöte har i konsensus beslutat att den som vill bli ny minister är välkommen hit på en offentlig utfrågning, säger Nina Khodorivska efter att ha fungerat som ordförande under det sex timmar långa stormötet i ministeriets ståtliga auditorium på översta våningen.
I kontrast till den folkmassa som står kvar på Självständighetstorget och – ackompanjerade av prästers böneutrop – blott inväntar resultatet av den slutna kohandeln i landets parlament, är det självförvaltning som gäller här på det ockuperade utbildningsministeriet. Dock inte utan stor misstänksamhet.
– I lördags försökte ett stort gäng byråkrater ta sig in i kontorsbyggnaden. En efter en eskorterade vi dem till sin plomberade kontorsdörr. Det var inte alla som lugnades av att deras kontor nu ska stå orört fram tills en oberoende granskning kan inledas. I söndags försökte anhängare till Svoboda bryta sig in i egendomen med våld. In kom de inte, säger Dima och fortsätter:
– I måndags började partierna i stället sända hit en massa kostymklädda studenter med stor käft. En av de fem som lyckades bli representanter för stormötet visade sig senare vara anhängare av Tymosjenkos parti, kom direkt ifrån London och lyckades bli representant här. Janukovitj-regimens gamla ”studentkårsledare” har varit lättare att identifiera. Men majoriteten av studentmassan i Kiev står fortfarande bakom den allians av autonom vänster och partioberoende liberaler som inte vill blanda in de oligarkstyrda partierna i detta. Vi i vaktstyrkan kommer uteslutande att agera på mandat direkt ifrån stormötet och inget annat.
På onsdagens stormöte buades partikarriäristerna ut på löpande band, delvis på grund av deras oförmåga att respektera den direktdemokratiska mötesordningen. Vaktstyrkorna, som i motsats till Högersektorns vaktstyrkor inkluderar kvinnliga medlemmar, tvingades avvisa några av dem. Men det våld som förekommer i landets parlament har hittills kunnat undvikas i detta hus.
Parlamentet har avsatt alla Janukovitj ministrar, men några nya är ännu inte tillsatta. Enligt rykten ifrån regeringsförhandlingarna, som är några dagar försenade, var det tänkt att Svoboda skulle få utse samlingsregeringens utbildningsminister.
Men även bland studenterna, och de var ganska många inne på stormötet i det ockuperade utbildningsministeriets auditorium, finns en stor misstro mot de kandidater som tidigare har föreslagits av Svoboda. Misstron gäller både ideologi och partiets korrupta historik. Också de moderata nationalister som släpptes in på mötet ville ogärna ge en minister från Svoboda kontroll över de ukrainska skolornas historieböcker, vilket de tre tidigare ministrarna, från olika partier, ägnade mycket av sin tid till.
