Inför valet 2010 sattes både Ametist Azordegan, då programledare för SR Metropol och Mikael Tornving, programledare på Svt i karantän. Detta för att de medverkat i dokumentären Osvenskt, vilken varnade för ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Men praktiken är betydligt äldre än så, redan på 1980-talet sattes hallåmannen och programledaren Henrik Järrel i karantän när han kandiderade för Moderaterna i landstingsvalen 1985 och 1988.
Enligt Kent Asp, professor i journalistik vid Göteborgs universitet, har diskussionen kring karantänsförfarandet inför valår pågått länge.
– Programföretaget har som riktlinje att vara opartiska och sakliga i sin rapportering om valrörelser. Nu stundar val och då har man infört karantänsbestämmelser. Den diskussionen har funnits sedan tv:ns barndom, säger han.
Han upplever inte att public service-bolagen agerat mer ängsligt under denna valrörelse än tidigare.
– Det är möjligtvis något nytt att riktlinjerna har kommit i konflikt med varandra, demokratiparagrafen och opartiskhetskravet, säger Kent Asp.
Men även om han inte betraktar den här valrörelsen som åtskild från tidigare så kan han tycka att public service har en generell tendens till överdriven ängslighet. Detta gäller särskilt användandet av karantänsbestämmelserna.
– I allmänhet när det gäller karantänsbestämmelser är de lite för ängsliga och oroliga i överkant. Man underskattar publiken, lyssnarna och tittarna.
Till skillnad från Kent Asp tycker sig medieforskaren Anja Hirdman, vid Stockholms universitet, se en ökad oro hos public service under den här valrörelsen. Något som enligt henne beror på ett förändrat medieklimat.
– Dels är sociala mediers enorma genomslagskraft en stor bidragande orsak till räddhågsenheten, men också den ökade proble-
matiseringen av objektiviteten, säger Anja Hirdman.
Hon håller med om mycket av den kritik som riktats mot Sveriges Radio för Soran Ismails karantän, men även den uppskjutna visningen av Stefan Jarls film i Svt. Anja Hirdman anser att det skett en olycklig sammanblandning mellan samhällskritik och partipolitik och att bolagen gått för långt.
– I de här två fallen har det inte handlat om en partipolitisk bundenhet. Konsekvenserna kan bli att det samhällskritiska perspektivet tonas ned till förmån för opartiskheten. Det är just den oberoende samhällskritiken som legitimerar att vi har en public service som alla betalar för, säger hon.
Detta är också något som Kent Asp tar fasta på och han vill påpeka att i public services sändningstillstånd gäller kravet om opartiskhet och saklighet inte varje inslag utan utbudet som helhet. Här ser han en fara i att en alltför ängslig hållning kan göra att åsikter som inte kan bemötas direkt i stället sorteras ut.
– Det finns alltid en risk att man definierar ut synpunkter och åsikter som inte alls behöver sorteras ut. Att man begränsar yttrandefriheten. Det är väldigt allvarligt för demokratin.
