Ett särdrag för vår tid är makthavare som – innan de riktigt blivit makthavare eller i den profilerande inledningsfasen av sina makthavarskap – skriver böcker där de lägger ut texten om sina politiska, sociala och/eller erotiska visioner. Böcker som de senare i sina karriärer inte vill tala med någon om, men som ändå på något sätt fortfarande ska gälla som symboler för ungdomlig dådkraft. Som övergivna artefakter i ett kuriosakabinett står de där, täckta av smolk och damm – utskrivna, avskrivna, spökskrivna (och för det mesta rätt illa skrivna) – i väntan på att upptäckas av någon hugad upptäcktsresande i det förflutnas irrgångar.
Ett vid det här laget berömt exempel är vår statsminister Fredrik Reinfeldts frustande ungdomsepos Det sovande folket, en gastkramande skildring av hur man faktiskt kan dö av för mycket välfärd, och med numera klassiska formuleringar som ”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd”. Statsministern har de senaste åren konsekvent avböjt att kommentera eller svara på frågor om sin bok.
Ett annat, av den senaste veckans händelser återaktualiserat, exempel är generaldirektör emerita Angeles Bermudez Svankvists verk Management by love. Också här är alla frågor ovälkomna, vilket Arbetaren blev varse när vi i våras ville ha hennes svar på vad hon menade med bokens påbud ”Ordet ’fackförening’ förbjuds”.
Det sovande folket har nu uppförts som teaterpjäs, vilket ni kan läsa mer om på kultursidorna i detta nummer av Arbetaren. Vad gäller Angeles Bermudez Svankvists kärleksbemängda bok har jag personligen för avsikt att låta uppföra den som runsten. Det ligger rätt i tiden, och verket passar därtill perfekt med de arkaiska formuleringarna, de cykliska omkvädena och den inneboende kapaciteten att redan under ristarens livstid stå som ett tyst monument över en svunnen tid. Jag citerar:
”Att alltid vilja mer. Att vara nöjd, men ändå alltid vilja mer. Det är en svår kombination i ledarskapet. För det gäller att hitta balansen mellan svaren ja och nej på frågan: Känner du dig fullkomlig som chef? Nej, jag vill alltid åstadkomma mer, ja, jag är enormt nöjd, kan jag säga i samma andetag. Nej, jag vet att jag kan ge för att jag fick så mycket av livet. Ja, jag är tacksam för att jag fick uppleva det som inte andra har fått uppleva.”
