En våg av vilda endagsstrejker sveper genom USA bland de i stort oorganiserade arbetarna i låglönesektorn. I St. Louis pågick strejkerna fortfarande under tisdagen och förväntades fortsätta under veckan.
– Jag är här för att stödja saken. Vi behöver 15 dollar och ett fack. Vi arbetar för hårt för 7,35, sade McDonalds-arbetaren Justin Johnson till tidningen Labor Tribune i förra veckan.
Snabbmatskedjorna betalar sällan mer än någon dollar över den lagstadgade minimilönen som i svenska kronor är drygt 48 kronor i timmen (7,35 dollar), en lön som, enligt de strejkande, är omöjlig att leva på. Många tvingas därför ha två eller flera arbeten.
– Jag serverar mat hela dagen, men måste ha två jobb så att mina barn inte får gå hungriga, säger Felix Mendez till eNews Park Forest.
De strejkande kräver dubblering av minimilönen, vilket är betydligt mer än de 2 dollars höjning som föreslagits av president Barack Obama.
Utöver höjd minimilön kräver de strejkande också rätt att organisera sig fackligt. Av de över 200 000 snabbmatsrestaurangerna i landet har inte en enda erkänt någon facklig motpart.
Strejkvågen inleddes redan i november förra året i samband med att arbetarinitiativet Fast Food Forward inledde en kampanj för facklig organisering i snabbmatsbranschen. Motståndet från kedjorna ledde till spontana strejker. Först i New York, men allt eftersom har de spridit sig över hela USA. Strejkvågen nådde en hittills oöverträffad höjdpunkt förra måndagen då tusentals snabbmatsarbetare gemensamt lade ned arbetet i sju städer. Strejken beräknas vara den största snabbmatsstrejken i USA:s historia. Anställda på bland andra McDonald’s, Kentucky Fried Chicken och Burger King fick samtidigt understöd av spontana strejker i butiker som Victoria’s Secret.
Även om strejkorganiseringen skett utanför de officiella fackförbunden har de strejkande tagit emot stöd från bland annat service-facket Service Employees International Union, SEIU.
– SEIU-medlemmar, som alla arbetare i servicesektorn, drabbas hårdast när de stora snabbmats- och detaljhandelsföretagen kan hålla lönerna nere och pressa villkoren för arbetande människor, säger SEIU-ordföranden, Mary Kay Henry till The Nation.
Facket har också blivit delaktigt i Fast Food Forward-kampanjen och anslutna aktivister har i ökad grad understött strejkinitiativen både finansiellt och symboliskt.
– SEIU-medlemmar är stolta över att stödja snabbmats- och handelsanställda som kämpar för högre löner som kommer att förbättra ekonomin för oss alla, säger Mary Kay Henry.
Till en början reagerade många restaurangägare, som oftast är franchisetagare, med hämndaktioner. Flera personer har under resans gång blivit avskedade efter deltagande i strejkerna. Men i stället för en avskräckande effekt tilltog ilskan och strejkvågen i storlek och de enskilda franchisetagarna har fått acceptera de slumpvisa strejkerna.
Strejkerna och de anställdas krav har mötts av tystnad från de stora kedjorna. Uttalanden har istället kommit från arbetsköparorganisationen National Restaurants Association, som varnar lagstiftare för de negativa effekter höjd minimilön skulle få på arbetslösheten.
– En höjning av minimilönen till 15 dollar skulle få allvarliga följder för möjligheten att skapa jobb, sade Scott DeFife, talesperson för arbetsköparorganisationen till radiostationen NPR.
Enligt National Restaurants Association har snabbmatsbranschen 75 procents personalomsättning. Det innebär att tre fjärdedelar av den totala snabbmatspersonalstyrkan är ny varje år, något som försvårat den fackliga organiseringen i branschen. Enligt Peter Rachleff, lärare i arbetarhistoria på Macalester College i St. Paul, har bristen på facklig organisering i sin tur lett till att branschen är en av de sämst betalda i landet.
– Branscher med de sämsta villkoren och lönerna, och därigenom med det största behovet av fackföreningar, har sällan blivit fackligt organiserade. I stället söker sig de anställda till andra arbetsplatser med aningen bättre betalt eller aningen bättre villkor, säger han till Time Magazine.
Men branschen har också, enligt Richard Hurd, professor i arbetsmarknadsrelationer på Cornell University, varit effektiv i kampen mot facklig organisering. Den höga personalomsättningen gör det lättare för företagen att utarbeta medvetet antifackliga strategier.
– Det är väldigt lätt för cheferna att skrämma arbetare under den rådande strukturen, att bedriva aggressiva kampanjer för att stävja facklig organisering. Varför ska man stå ut med chefernas påtryckningar och försöka organisera sig om man vet att man inte kommer att vara där så länge till, säger Richard Hurd till Time Magazine.
