Man vill ju vara glad. Alltså gäller det att finna vägar att roa sig. En sådan kan vara att under ett tillfälle man är i ett skiftbyte och har femton minuter att avlösa varandra på ta tillvara möjligheten att spela ett litet spratt. En enkel måltavla för latmasken är då de lättidentifierade porrgubbarna. Internets tidevarv […]
Man vill ju vara glad. Alltså gäller det att finna vägar att roa sig.
En sådan kan vara att under ett tillfälle man är i ett skiftbyte och har femton minuter att avlösa varandra på ta tillvara möjligheten att spela ett litet spratt. En enkel måltavla för latmasken är då de lättidentifierade porrgubbarna.
Internets tidevarv har inte absorberat alla och fortfarande finns det de som utsätter sig för förnedringen och mödan att köpa sin pornografi direkt i butiken. Tidningarna de vill åt står ju lite otympligt till, högst upp bakom en skärm som ska dölja det allra värsta och skapa illusionen av en butikschef med någon sorts moral bakom sin skyltningspolicy som säger ”vi säljer dem eftersom det finns efterfråga och vi inte är några kommunister eller moralister men vinklar hyllan lite så bara halva fittorna syns eftersom vi samtidigt är det varma familjeföretaget med hjärtat på rätta stället. Det kallas dubbelmoral och är fundamentet vår stolta nation vilar på. ”
Sedan är det ju detta med att gå med sin porr, sträcka fram den till expediten och få det att verka lika naturligt som om det var senaste Råd & Rön och med köns stirrande blickar i nacken gå därifrån tillsynes obrydd över att ha demonstrerat sin trängande byxklåda. Ytterst få klarar detta. Olika strategier tillämpas därför.
Vi har den burdusa, frustande typen som dänger en rejäl bunt på disken, skrockar högt med vild blick, vrålar något i stil med
”LITE BRUDAR SKA MAN JU HA!”, slänger med en påse våtservetter avsedda för polering av bilens insida och tillägger i ännu grövre ton ”DOM HÄR SKA JAG HA NÄR JAG ÄR KLAR!”.
Det behövs ingen doktorshatt i psykologi för att se att det rör sig om en mycket fragil man med en mycket bräcklig fasad. Det krävs bara en matsked ironi för att få den att rämna. Denna typ är för nybörjaren. Skott mot sittande tuppruskare.
Den andra kategorin är den perversa smygaren. Blottarrocken, överkamningen, svetten som glänser i pannan, kanske till och med en gles skepparkrans. Smygaren inväntar kusten klar och försöker göra upp affären med så lite ordutväxling som möjligt. Denna typ är ytterst lämplig för roande förströelse.
Det viktigaste är nämligen att expediten man ska exponera sina smutsiga kvällsplaner för är av manligt kön. Varför? Inte helt klarlagt. Kanske finns en vag förhoppning om att den fylliga 22-åriga kvinnan i kassan bredvid egentligen står och suktar efter just en perverterad medelålders farbror men snabbt kommer vända sitt trånande i vämjelse när hon konfronteras med dennes uppsåt för aftonen. Bäst då att invänta att killen kommer tillbaka och hålla möjligheten fortsatt öppen. Nu så går tjejen iväg och sätter på nytt kaffe. Nu finns läget.
Det är när bara en meter återstår som grabben i kassan ropar ”Fanny, kommer du och tar kassan en minut!”.
Och där står så porrgubben med sin tillknölade Fibban han nu tvingas visa upp för Fanny som med demonstrerat ointresse ändå inte riktigt döljer ett: ”Jaha, du”.
79,90 kronor senare (eller 129,90 för en med film) är en tillfällig förnedring över och en livslång kan fortsätta.
Erik Haking är född 1985 i Enskede och bor i Lund sedan 2010. Medlem i föreningen Arbetarskrivare, student på Författarskolan samt driver bloggen ”Den ömhet du är värd” och med flera års erfarenhet av nattarbete.