Hälften av de som i dag får försörjningsstöd, eller socialbidrag, får det med arbetslöshet som huvudorsak. Med den nya sociallagstiftning, som klubbades av riksdagen i onsdags, ges kommunerna lagligt stöd för att dra in bidraget för den som inte vill delta i den ”aktivering” som anvisas. Även om förslaget kom från regeringen, röstade även Socialdemokraterna för förslaget.
– Det handlar om det solidariska samhällskontraktet. Man kan tala om att göra sin plikt och kräva sin rätt. Om kommunen ställer resurser till förfogande är det klart att jag ska ta det, säger Meeri Wasberg, S-ledamot i socialutskottet.
Tidigare har enbart ungdomar under 25 kunnat tvingas till åtgärder, men i och med lagens nya skrivning gäller det även äldre arbetslösa. Flera av kommunerna har dock även tidigare tillämpat det villkorade ersättningsstödet. Men kvaliteten i det som krävts har varit väldigt ojämn och kunnat innebära allt från parkstädning till att helt enkelt sitta av en bestämd tid i kommunens lokaler.
Katarina Hjertner Thorén, professor i socialt arbete på Linnéuniversitetet, har följt kommunernas aktiveringsåtgärder sedan 2005. Hon kan konstatera att även om det finns några positiva exempel har kommunernas fokus snarare varit på kontroll av ersättningstagarna än en faktisk inriktning på jobb.
– Flera studier har visat att det har en stor kontrollfunktion. Motprestationen blir en administrativ möjlighet för handläggare att haka upp ett avslag på om den kommun du arbetar i aktivt följer ärendemängden, säger hon.
Senast förra året gjorde Katarina Hjertner Thorén en kunskapsöversikt åt regeringen och kunde då konstatera att det inte går att se att motprestationskrav för ersättningstagare i sig över huvud taget leder till att fler får jobb. Däremot leder det i högre utsträckning till att färre söker ersättningsstöd. Att motkravet som metod ändå slagit rot tror hon snarare beror på att vissa politiska partier drivit frågan, men också ett förändrat negativt sätt att se på dem som får ersättningsstöd.
– Idén om att man ska göra något i gengäld är väl populär. Det är mer en ideologisk förhoppning att det ska funka även om det inte finns forskning som tyder på det, säger hon.
Även flera av de remissinstanser som yttrat sig om förslaget har varit djupt kritiska, däribland föreningen Sveriges Socialchefer och LO:s utredare. Enligt Ann-Kirsti Löfgren på LO markerar beslutet att staten avsäger sig ansvaret för arbetsmarknadspolitiken, trots att det är just där det borde ligga.
– Det signalerar att staten drar sig tillbaka och med oklar motivering förväntar sig mer av kommunerna, säger hon.
Men Meeri Wasberg anser att lagens formulering att kommunerna ska tillhandahålla kompetenshöjande praktik kommer att leda till en högre kvalitet. Enligt henne är det inte en nationell så kallad Landskronamodell som är att vänta.
– Om kommunen tar sin möjlighet på allvar ser de också till att det verkligen blir ett fokus på kompetenshöjande. Jag är övertygad att om kommunerna tar det på allvar, säger hon.
