Vattenångor stiger upp i luften. Dånet och bruset hörs mer ju närmare man nalkas fabriken. Pappersproduktionen pågår ständigt på Hallsta Pappersbruk. Men vetskapen om att 590 anställda ska bli 360 innan årets slut börjar bli påtaglig.
Pappersbruket, som ägs av Holmenkoncernen och som genomförde de första stora neddragningarna 2008 och nästa 2010, är inne i en tredje process. Varslen kom i höstas och beslut om uppsägningarna skulle ha varit klara i slutet av mars. Men beskeden drar ut på tiden. Förhandlingarna mellan företaget och facket avbröts under april men ska nu tas upp centralt. 27 tjänstemän fick besked om uppsägning i slutet på mars, men vad gäller de kollektivanställda är inte fackförbundet Pappers och företaget överens.
I en röd stuga på Pappers expedition strax intill bruket, sitter fackordföranden Aleksandar Srndovic.
– Det här är jobbigt. I ett litet samhälle känner man alla. Att sitta och bestämma om någon ska bli uppsagd eller inte, det är inte roligt, säger han.
– Företaget vill enbart ha kvar dem som har bäst kompetens, men vi måste också ta hänsyn till våra medlemmar som har jobbat länge för Holmens.
Inne på bruket, vid pappersmaskinen PM 11, sitter rullare Karin Berglund framför datorerna och inväntar så kallat setbyte av rullar.
– Jag tror att det blir slitigt för dem som jobbar kvar. Hur mycket kommer de till exempel att tumma på säkerheten när så många får gå, säger hon.
Karin Berglund, som jobbat i över 30 år på bruket, hoppas att hon själv får vara kvar fram till pensionen om fem år. Men hon vet att ingen går säker, inte ens den som jobbat längst på bruket. Ändå är det inte i första hand sig själv hon är orolig för.
– Jag tänker på alla barnfamiljer. Det finns många här i Hallsta. Hur ska det går för dem?
Enligt LAS är det anställningstid man i första hand går på och i andra hand kompetens. Vid de första nedskärningarna försvann därför många unga från bruket. Thomas Eriksson, maskinförare på PM 11, undrar hur brukets framtid kommer att se ut när det är så hög medelålder på arbetarna.
– Nu är det snart bara personer över 50 som jobbar kvar. Jag undrar hur det blir om några år när de går i pension?
Under de förra neddragningarna kunde företaget erbjuda avgångsvederlag och pension. Men den här gången finns inga pengar att skjuta till.
– Jag tror att fler kunnat tänka sig att sluta om de fick avgångsvederlag, säger Thomas Eriksson.
Pappersindustrin har varit hårt drabbad de senaste åren. Efterfrågan på tidningspapper i världen har minskat successivt sedan tidningarna gjorde sina intåg på internet. Flera pappersbruk har tvingats minska sin produktion till följd av ekonomiska neddragningar.
Hallsta Pappersbruk har i nuläget tre pappersmaskiner i gång, PM 3, PM 11 och PM 12. Snart tas PM 3 ur drift då den är för gammal och inte kommer att vara lönsam inom några år. En vedlinje tas ur drift och likaså pappersbrukets sliperi. Två bränslepannor stängs ned och produktionen av papper kommer att vara mer inriktad.
Bruket har dessutom fått 200 miljoner i investeringspengar för ett projekt om värmeåtervinning. Det betyder att överskottsvärmen från pappersmaskinerna och pappersmassatillverkningen blir till energi som återanvänds i processen. Detta blir något av ett pionjärsprojekt, och om detta fungerar spås Hallsta Pappersbruk att bli ett av de lönsammaste pappersbruken i Europa. Investeringen ska vara färdig till hösten 2014.
Daniel Peltonen, platschef på Hallsta Pappersbruk sedan förra året, hyser stort framtidshopp för bruket.
– Förutom de stora åtgärderna med utökad värmeåtervinning kommer bruket fortsatt att satsa på produktutveckling av de kvaliteter som är unika för Holmen och som ger ett mervärde för kunden, säger han.
Men effektivisering betyder neddragning. Många av de som får jobba kvar kommer att få nya befattningar och nya arbetsuppgifter. Daniel Peltonen tycker att han ser ett större intresse hos de anställda ju mindre fabriken blir.
– Vi har märkt att engagemanget hos de anställda ökar då vi blir färre i fabriken. Var och en blir mer sedd och man upptäcker att verksamheten berörs av den egna insatsen. Viljan till att öka sin egen kompetens blir större, säger han.
Men Ulla Strandberg, arbetare på emballeringen på bruket, tycker inte riktigt att bilden stämmer.
– Folk ställer sig i första hand frågan om de ska få jobba kvar, inte huruvida bruket står sig i framtiden. Det är tufft för många, till exempel om båda parter i ett hushåll jobbar på bruket och samtidigt har lån på hus.
Hon vet att arbetarna på ångcentralen, där energiomställningen kommer göras, oroar sig för om investeringen i värmeåtervinning faktiskt kommer att fungera.
– Man får hoppas att ledningen vet vad de gör. Jag kan tycka att cheferna borde bli bättre på att lyssna på dem som jobbar på golvet. De besitter ju en oerhörd kunskap, säger hon.
Ulla Strandberg, som även sitter med i styrelsen på Pappers, tycker att ledningen har misslyckats med att kompetensutveckla personalen genom åren.
– Om de varit bättre på att se vad de anställda gör, hade det underlättat i förhandlingarna, säger hon och förklarar att Holmen och Pappers är oeniga vad gäller tillräckliga kvalifikationer och vad som är skälig upplärningstid för nya befattningar.
– En bra ledning ser till att det finns förutsättningar till utveckling för individen. Men den ska också ställa krav, ha utvecklingssamtal, uppmuntra till att testa nya saker. Nu är det enbart de som tar för sig, som får den sortens kompetensutveckling.
Ute vid maskinen på PM 11 är det hett och högljutt. Hörselskydd och hjälm krävs för att få vara vid maskinen. Men inne i det stora kontrollrummet råder lugn. I bakgrunden hörs musik, och vid datorerna står pappmuggar med kaffe lite varstans. Pappersmaskinen tuggar på för sig själv.
– Det är som det ska vara, det är då vi producerar, säger Fredrik Jönsson, maskinförare på PM 11, och förklarar lugnt vad som händer när det plötsligt smäller till ute vid maskinen och det flyger papper i luften.
– Det är skiftning som sker. Det är då pappret övergår på nästa rulle.
Det mesta på bruket är automatiserat och övervakningen av maskinen sker via datorer nu för tiden. Det finns alltid sju personer på pappersmaskinen. Maskinförare ett och två, innehar det övergripande ansvaret för hela maskinen. På en pappersmaskin finns också två rullmaskiner, vid vilka fyra rullarbetare ska vara på plats. Utöver det finns en torkare som bland annat tar prover på pappret för att säkerställa att det är som det ska och kan gå vidare för export.
På senare år har kraven på utbildning ökat. Thomas Eriksson kom själv till bruket 1985. På den tiden var det enkelt att få jobb. Han är kritisk till hur ledningen sköter neddragningarna på Hallsta Pappersbruk.
– När jag började fanns det tre chefer på bruket. Nu är de elva stycken. Jag tycker det verkar som om cheferna blir fler och kollektivarna färre, säger han.
Hallsta Pappersbruk byggdes 1915. Holmen såg potential för platsen främst på grund av den öppna viken, Edeboviken, vid vilken export- och godsfartyg enkelt skulle kunna komma och gå. I samband med byggandet av bruket skapades så småningom samhället Hallstavik. Från början fanns där bara en liten bondby, men den utökades snart till ett rikt och välmående brukssamhälle. Järnvägen som tidigare gick från Stockholm till Häverödal, en angränsande by till Hallstavik, drogs nu ända fram till bruket. Den användes för såväl godstrafik som persontrafik.
I anslutning till bruket byggdes arbetarbostäder, så kallade rödvillor, vilka i dag sätter en speciell prägel på Hallstavik. I rödvillorna fick de anställda bo för en liten summa pengar. Jobbtillfällen skapades ständigt och expansionen av brukets maskiner fortsatte. På 1970-talet var Hallsta Pappersbruk det största i Europa. 1977 upphörde persontrafiken vid järnvägen, men byggdes ut mot Hargshamn norr om Hallstavik och fungerar fortfarande som stäcka för godstrafik, om än i liten utsträckning.
– Bruket tog hand om människorna på den tiden. Samhället klarade sig självt, och vi var en egen kommun då, säger Aleksandar Srndovic.
Genom åren har bruket varit drivande bakom uppbyggnaden av kyrka, skola, idrottsplan, elljusspår, båtklubb och simhall. Men på senare tid har flera bakslag drabbat Hallstavik. Det är dåligt med jobb, vilket får till följd att människor flyttar. Småskolorna hotas att lägga ner. Innan den första neddragningen fanns det planer på att expandera bruket. Man planerade att det skulle byggas tre nya maskiner under en hundraårsperiod. Arbetarbostäderna skulle rivas och förflyttas och många hann flytta därifrån.
– Men som det är nu kommer det aldrig att hända, man kommer inte expandera, säger Aleksandar Srndovic.
Rödvillorna står således kvar, men många av dem är obebodda. Aleksandar Srndovic menar att Norrtälje kommun, som tog över efter Häverö kommun på 70-talet, aldrig tagit ansvar för Hallstavik.
– Norrtälje kommun har alltid stått i bakgrunden och sett att det gått bra för Hallstavik. Kommunen har fått brukets skatteintäkter. Nu är inte pappersbruket stort och mäktigt längre, och arbetstillfällen försvinner, men Norrtälje kommun gör fortfarande inget aktivt, säger han.
Ändå finns det eldsjälar i Hallstavik som vill göra samhället till en återigen blomstrande ort. Men ett sådant samhälle kräver också att inte bli hållet under armarna av Hallsta Pappersbruk. Vid pappersbrukets första neddragning, 2008, startades Hallstaviksnätverket i syfte att initiera Norrtälje kommun till aktiva ställningstaganden för Hallstavik. Nätverket ville skapa jobb, locka ut företagare från städerna, skapa trygghet och trivsel och förbättrade skolresultat. Nätverket var en stomme vad gällde att få igenom det utomhusbad i Hallstavik som varit uppe för diskussion i närmare 40 år.
Det har också länge funnits planer på att få till en dragracingbana i Hallstavik. Men när beslutet hade fattats infördes nya krav, vilket innebar att planen inte gick att genomföra. Den som vill titta på dragracing kan nu åka till Tierp i stället, ett par mil norr om Hallstavik.
Aleksandar Srndovic, som var en av grundarna till Hallstaviksnätverket, hyser ändå hopp inför framtiden. Han bär en tröja med texten: ”Jag tror på Hallstavik”, en logga som föddes tillsammans med nätverket.
– Jag vet att vi kommer att vända det här, men jag vet inte när, säger han. Nu är vårt primära mål att få loss industrimark så att vi kan locka företagare utifrån och därmed skapa fler jobbtillfällen.
Hallstaviksborna är engagerade. När Hallstaviksnätverket i april bjöd in till paneldebatt med kommunens politiker, kom cirka 250 ortsbor för att ställa politikerna till svars, samt få svar på sina frågor. Debatten kom att till största del handla om jobben. Någon ville ha ledningen från Holmens på plats för att ställas till svars. Andra undrade vad som skulle hända med de numera tomma lokalerna på pappersbruket.
– Bruket har gått dåligt i 20 år, ändå har inget nytt hänt, sade någon och fick efterföljande ovationer.
Även om det mest var ilska och uppgivenhet som präglade debatten, anades även ett hopp om framtiden och nya idéer presenterades.
Kjell Jansson, kommunalråd i Moderaterna i Norrtälje kommun förklarade att det både finns färdig industrimark till förfogande nu, samt planer på dataföretag i industrilokalerna på bruket. Men Ulla Strandberg, som också kom för att lyssna på debatten, menar att politikerna hade få konkreta förslag på förbättringar och att de är alldeles för lama.
– Vi vill höra att det ska hända något nu. Vi vill ha en handlingsplan och politikerna måste våga satsa på Hallstavik. Inte bara prata om det, säger hon.
Ulla Strandberg tycker dock att den första oron hos ortsborna för bygdens framtid har lagt sig. Redan 1993 gjordes den allra första neddragningen på bruket. Då började människor inse att pappersbruket kanske inte kan generera samma möjligheter till jobb som förr.
– Man tänker inte riktigt längre som man gjorde då, att det alltid finns jobb på bruket.
