Som väntat – men bekräftat först två dagar tidigare – infann sig Hugo Chávez inte för att åter sväras in som Venezuelas president den 10 januari. Han förblir i sin sjuksäng på Kuba, där han drabbats av allvarliga komplikationer efter ytterligare en canceroperation.
I stället hölls en massiv manifestation, med tiotusentals demonstranter och deltagande av Bolivia, Uruguays, Nicaraguas och El Salvadors presidenter och ett flertal andra utländska gäster utanför presidentpalatset till Chávez stöd. Chávez vicepresident, utrikesminister och tänkte efterträdare, Nicolás Maduro, höll det känslosamma avslutningstalet.
Den venezolanska oppositionen, som nyligen gått igenom två valnederlag – oppositionskandidaten Henrique Capriles förlust i presidentvalet och regionalvalen i december, där oppositionen gick tillbaka och förlorade 20 av 23 provinser till regeringssidan – har kallat den nuvarande situationen, med oppositionsledaren Maria Corina Machados ord, ”en statskupp” – i deras tolkning av konstitutionen saknar landet president efter den 10 januari.
När landets konstitutionsdomstol i ett utslag konstaterade att eden är en formalitet och kan avges vid ett senare tillfälle, kallade oppositionstalespersonen Vestalia Sampedro det för ”en stor lögn”. Henrique Capriles, liksom andra oppositionspolitiker, tog dock avstånd från de uppmaningar till en generalstrejk som anonymt spridits på social medier (och som få tycks ha hörsammat).
Oppositionens verkliga dilemma blir dock tydligt i ett internt e-postbrev som läckte ut den 9 januari: ”Det är svårt att övertyga människor om att samma människor som hade makten innan oktober – och också vann valet – nu styr tack vare en kupp. Vi kan inte låta det se ut som att vi genom en teknikalitet försöker nå vad vi inte uppnått vid valurnorna.”
Ett flertal internationella medier, bland andra Time, BBC och New York Times, har fördjupat sig i den venezolanska konstitutionens irrgångar och till stor del repeterat oppositionens argument. Men med en regeringsvänlig majoritet i parlamentet, ett redan klart godkännande från den högsta domstolsinstansen och inga större folkliga protester inom synhåll är Maduros tillfälliga övertagande av makten i själva verket helt ohotat. Vad som händer sedan är naturligtvis en annan fråga.
”Maduros största problem är att han inte är Chávez”, konstaterar Washington Post. Han har föga av sin chefs hypnotiska karisma och legendstatus. Dock är han en veteran med gedigen gräsrotserfarenhet, en tidigare bussförare (under valet 2012 körde han ibland kampanjbussen) utan universitetsutbildning, som kom in i politiken efter en karriär som facklig aktivist.
Maduro har hållit utrikesministerportföljen sedan 2006 och kan räkna upp många framgångar under den tiden: viktiga samarbetsprojekt med Kina och Ryssland, normaliserade relationer med ärkefienden Colombia (kontroversiellt förvisso, eftersom en del ser det som ett svek), medan Latinamerikas integration marscherar framåt i organisationer som Alba, Celac och Unasur längs ungefär de linjer Venezuela önskar se – faktiskt bättre än vad det gått på många inrikespolitiska områden.
Om inte karisma, kan Maduro i alla fall erbjuda trovärdighet.
Time spekulerar i ”en konflikt mellan Maduros socialistiska fraktion och en mer pragmatisk ledd av [talmannen] Diosdado Cabello”. På kort sikt är det föga troligt. Chávez har gett Maduro sitt entydiga stöd och därmed vore det politiskt självmord för en konkurrent att utmana honom. Huruvida han också är kapabel att vinna det val som måste genomföras inom 30 dagar från Chávez eventuella död är förstås mindre säkert.
Roberto Lopez i vänsterchavistiska Marea Socialista förutspår dock att det på sikt är troligt att vi får se ”en intern maktkamp inom den chavistiska byråkratin” och ”ett urholkande av folkets förtroende för denna byråkrati[…] det kommer inte längre att gå att lugna folkets känslor med ’Chávez vet inte vad som sker’ eller ’de [lokala makthavarna] följer inte Chávez order’ ”.
Detta är inte bara en förutsägelse – det säger också en hel del om hur de radikala gräsrötter som Marea Socialista representerar faktiskt kommer att agera under det närmaste året.
