Fram till nu har det inte funnits några begränsningar för hur stora jordarealer som enskilda investerare tillåtits ta över i Tanzania. Men nu införs begränsningar.
– För storskaliga investerare i sockerbetor har taket satts vid 10 000 hektar, medan gränsen för risodlingar går vid 5 000 hektar. Att gränsen för sockerbetor är betydligt högre beror på att dessa även kan användas vid produktionen av el, säger Peniel Lyimo vid premiärministerns kansli till nyhetsbyrån IPS.
Åtgärden välkomnas av de organisationer som sedan länge krävt att regeringen ska agera för att stoppa fenomenet med markrofferier, kallat ”land grabbing”.
År 2008 lanserade den tanzaniska regeringen en satsning för att öka de privata investeringarna i landets jordbruk. Två år senare började regeringen bjuda in utländska företag att satsa på odlingar av bland annat sockerbetor, majs, ris och kassava.
De utländska investeringarna i Tanzania har dock kritiserats såväl av lokala organisationer som tanzanska Land Rights Research and Resources Institute (LARRRI), som av den oberoende amerikanska tankesmedjan Oakland Institute.
– Att ge tiotusentals hektar mark till stora investerare har skadat småbönderna, säger LARRRI:s ordförande Yefred Myenzi.
Enligt honom har närmare 80 000 hektar jordbruksmarker i landet leasats ut till rika investerare. Detta har i sin tur resulterat i mängder av konflikter.
– Det har rapporteras in fler än ett tusen fall av konflikter om jordar där fattiga bönder ställts mot mäktiga investerare, säger Myenzi.
I det nordliga distriktet Loliondo, som är känt för sitt rika djurliv, har en stor del av markerna leasats ut till internationella jaktgrupper. Enligt kritiker har detta lett till att en stor del av lokalbefolkningen har tvingats bort från sina hem. Detta är dock en anklagelse som tillbakavisas av landets myndigheter.
I en rapport från Oakland Institute anklagas även det stora amerikanska energibolaget AgriSol Energy för att ha tagit över stora jordarealer i Tanzania. I rapporten kritiseras företaget för att ha dragit fördel av att över 160 000 burundiska flyktingar, varav många livnär sig på småjordbruk, nu riskerar att bli vräkta från de marker där de levt i många årtionden.
Enligt Tanzanias jordbruksdepartement står de småskaliga jordbrukarna i landet för över 90 procent av landets matproduktion.
– Det är bara ett fåtal som äger stora marker i Tanzania. Men det som sker nu är att förmögna människor både inom och utom landet är med i en kapplöpning av markrofferier, säger Myenzi.
Damian Gabagambi, jordbruksekonom vid Sokoine-universitet i Tanzania, menar att landet har behov av stora investerare inom jordbruket.
– Men storleken på de jordar de förvärvar måste begränsas. De småskaliga bönderna är viktigare för landets livsmedelsförsörjning, säger Gabagambi till IPS.