Hejdå, 2012!

JANUARI

JUHOLT GÖR DISKRET SORTI. Den 21 januari håller Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt sitt avskedstal i Oskarshamn: ”Jag vill inte stå i vägen för den nystart S behöver”, konstaterar han.
Efter ett turbulent 2011 kom det bittra slutet i januari. Partitoppen sammanträdde på Sveavägen 68 i Stockholm, Sveriges journalistkår stod och frös utanför. Ledamöter i Verkställande utskottet vägrade uttala förtroende för Håkan Juholt offentligt. Vad de sade privat kan vi bara gissa.

Juholt gick till historien som den partiordförande för Socialdemokraterna som suttit kortast tid – mindre än ett år. Under den tiden hann den tidigare pressfotografen sänka sitt parti till de lägsta opinionssiffror man uppmätt sedan Sverige blev en demokrati.

BILDEN: Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt meddelar sin avgång i köpcent­rat Flanaden i sin hemstad Oskarshamn. FOTO: Jens L´Estrade / SCANPIX

 

FEBRUARI


RÄTTEGÅNG EFTER MUTSKANDAL. Den 20 februari inleds rättegången om mutbrott kring Sveriges nya nationalarena i Solna, numera känd som Friends Arena. Skandalen var ett faktum innan bygget knappt hunnit starta.

Det före detta moderata kommunalrådet i Solna, Lars Erik Salminen, och den förre stadsdirektören Sune Reinhold delgavs båda misstanke om mutbrott sommaren 2011.
Reinhold inkasserade, enligt åtalet, under en tvåårsperiod konsultarvoden på drygt 900  000 kronor från ett bolag som projekterade arenabygget.

Åklagaren menade att han därmed dels fått lön från ett företag han förhandlade med, och dessutom för arbete som ingick i hans vanliga arbetsuppgifter vid Solna stad. Samtliga utom Sune Reinhold friades. Han dömdes i tingsrätten men överklagade till hovrätten, där rättegång väntas hösten 2013.

BILDEN: Nya nationalarenan Friends Arena i Råsunda i Solna har invigts i år. FOTO: Christine Olsson / SCANPIX

 

MARS

PUSSY RIOT-MEDLEMMAR GRIPS OCH DÖMS TILL TVÅ ÅRS FÄNGELSE. Den 3 mars grips två medlemmar av den feministiska punkgruppen Pussy Riot efter en Putin-protest i Frälsarkatedralen i Moskva. Drygt två veckor senare grips en tredje medlem. Tillsammans anklagas de för ”huliganism motiverat av religionshat.” 

Protesten, som var en del av Pussy Riots kampanj mot Vladimir Putins omvalsrörelse, ägde rum i slutet av februari i två ryska kyrkor. Iklädda färgglada balaklavas framförde gruppen låten ”Jungfru Maria, jaga bort Putin!” och uppmanade madonnan att bli feminist. Gripandet och den efterföljande rättegången fick stort medialt genomslag och gruppen fick stöd av människor, politiker och kändisar över hela världen. 

De tre medlemmarna dömdes i augusti till två års fängelse vardera. Nadezhda Tolokonnikova och Maria Alyokhina sändes båda till ryska fångläger. Amnesty International betecknar dem som ”samvetsfångar.” Den tredje medlemmen, Yekaterina Samutsevich, överklagade och blev i stället villkorligt frigiven. 

BILDEN: Anhängare till Pussy Riot protesterar utanför polishögkvarteret i Moskva. FOTO: Ivan Sekretarev / SCANPIX 

 

 APRIL 

ANDERS BEHRING BREIVIK STÄLLS INFÖR RÄTTA. Den 16 april inleds rättegången mot den norske fascisten och massmördaren Anders Behring Breivik vid Oslo tingsrätt. Terrorattentaten den 22 juli 2011 började med sprängningen av de norska rege­ringskvarteren och slutade med massakern på Utøya, där norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund hade sitt sommarläger. Totalt dödades 77 människor, varav 55 var under 20 år, och över 120 personer skadades.

Rättegången, som följdes av ett massivt medieuppbåd från hela världen, kom att handla mycket om huruvida Behring Breivik var psykiskt sjuk eller inte. Två separata psykiatriska undersökningar kom fram till rakt motsatta resultat. Breivik själv ville bli bedömd som tillräknelig och så blev också fallet. Den 24 augusti föll domen som dömde Breivik till Norges hårdaste straff, 21 år i fängelse med möjligheten till fortsatt förvaring resten av livet. Domen överklagades inte. 

BILDEN: Anders Behring Breivik knyter näven under den första rättegångsdagen i Oslo tingsrätt. FOTO: Håkon Mosvold Larsen / SCANPIX

 

 MAJ 

FRANKRIKE RÖSTAR FRAM EN NY SOCIALISTISK PRESIDENT. Den 6 maj 2012 får Frankrike en socialistisk president när François Hollande besegrade den sittande presidenten Nicolas Sarkozy, som därmed valdes bort efter bara en mandatperiod. Bara en gång tidigare – François Mitterrand 1981 – har en socialistisk kandidat valts till statschef för republiken.

Fransmännens val beskrevs som en vänstersväng för hela ­Europa. Bland annat utlovade Hollande under valrörelsen skattehöjningar, höjd minimilön, sänkt pensionsålder och fler ­lärarjobb. Han krävde även omförhandlingar av EU:s finanspakt, som innebär att underskottet i statsbudgeten inte får överstiga 3 procent. De höjda marginalskatterna på 75 procent för höginkomsttagare har genomförts, men den 10 oktober godkändes finanspakten av Nationalförsamlingen. Något som bidragit till att opinionssiffrorna för Hollande rasat snabbare än för någon tidigare fransk president.

BILDEN: Sympatisörer till det Socialistiska partiets kandidat François Hollande jublar när de hör resultaten i den andra omgången av presidentvalet i Frankrike. FOTO: Laurent Cipriani / SCANPIX

 

JUNI

NYNAZISTISKA GYLLENE GRYNING I GREKLANDS PARLAMENT. Den 17 juni vid nyvalet till Greklands parlament befäste det nynazistiska partiet Gyllene gryning sin position med 18 mandat. Och under det halvår som gått sedan dess har partiet om något blivit än mer offensivt. 

Greklands ekonomiska kris möblerade om det politiska landskapet i landet totalt. De båda, sedan juntans fall helt dominerande partierna, högerpartiet ND och socialdemokratiska Pasok, tappade stort i valet i maj. I deras ställe växte socialistiska Syriza kraftigt – men alltså även Gyllene Gryning.

Från att ha varit ett mikroskopiskt parti hävde det sig upp till sju procent – och det utan att kompromissa en tum med sin politik. Gyllene Gryning är ett nationalsocialistiskt parti av klassiskt snitt, med en våldsam gatuorganisation i tätt samarbete med polisen.

BILDEN: Gyllene grynings valresultat firas utanför partiets lokaler i Thessaloniki i Grekland. FOTO: Dimitri Messinis / SCANPIX

 

JULI

MISSVÄXT DRABBAR BULGARISKA BÄRPLOCKARE. Den 19 juli slår bulgariska bärplockare i Mehedeby i norra Uppland larm om att de trakasseras. Sommarens dåliga väder gjorde dessutom att bärsäsongen blev usel. De bulgariska bärplockare som rest till Sverige fann sig mitt i sommaren strandade utan pengar eller någonstans att ta vägen. En fientlig lokalbefolkning klagade på stölder, och bärplockare utsattes för stenkastning och bilbränder. Skogsägaren Stora Enso beskyllde dem för att missbruka allemansrätten.

Bulgarien är EU:s fattigaste medlemsland, och landet brottas med stora ekonomiska problem och hög arbetslöshet. Som EU-medborgare har bulgarer tillstånd att arbeta i Sverige. Men bärplockarna räknas som privatpersoner som utnyttjar allemansrätten och säljer vad de kan hitta till bäruppköpare. Det utan någon form av anställningsavtal eller rättigheter.

BILDEN: 24-åriga Natalia Kostova med sonen Tosko, 11 månader, vid tältlägret utanför Mehedeby i Tierps kommun i norra Uppland. FOTO: Pontus Lundahl / SCANPIX 

 

AUGUSTI

POLIS SKJUTER IHJÄL 34 ARBETARE VID SYDAFRIKANSK STREJK. Den 16 augusti skjuter kravallutrustad polis ihjäl 34 strejkande gruvarbetare vid företaget Lonmins platinagruva i Marikana, Sydafrika. Polisen uppgav att insatsen syftade till att skingra arbetarna som gick till anfall. Tekniska undersökningar har dock visat att flertalet av arbetarna sköts i ryggen med flera skott. De 3  000 gruvarbetarna hade en vecka före dödsskjutningarna gått ut i strejk för högre löner. 

Två veckor efter polisens dödsskjutningar greps och anklagades 270 gruvarbetare för mord på sina arbetskamrater. Åklagarmyndig­heten hävdade att de strejkande var skyldiga eftersom de hotade poliserna som öppnade eld. Den 3 september drogs dock anklagelserna tillbaka. Gruvarbetarna ska nu enbart infinna sig i rätten i feb­ruari 2013. 

Massakern har betecknats som den värsta i Sydafrikas historia sedan 69 människor dödades i slumområdet Sharpeville 1960.Gruvstrejken i Marikana blev startskottet för ett antal strejker inom landets gruvnäring, som följt under hösten.

BILDEN: Gruvarbetare deltar i minnesceremonin vid Lonmins platiumgruva nära Rustenburg i Sydafrika. FOTO: Themba Hadebe / SCANPIX

 

SEPTEMBER

NORDKALK TVINGAS GE SIG OM SKOGEN. Den 2 september stoppar Länsstyrelsen företaget Nordkalks avverkning i Ojnareskogen på Gotland. Det sedan aktivister under åtskilliga veckor klättrat upp i träden och satt sig i vägen för skogsmaskinerna, fast beslutna att rädda skogen som är en nyckel­biotop med över 250 rödlistade arter.

Nordkalk, som vill utvinna kalk på platsen, är sedan tidigare känt för flera svåra arbetsplatsolyckor. Trots att slutligt tillstånd om kalkbrytning saknades, och trots varningar om att inte bara den orörda naturen utan även dricksvattnet på ön hotades hade Nordkalks ledning givit order om avverkning. Men till slut fick skogsmaskinerna vända. Avverkningen sköts upp för tillfället i väntan på Högsta domstolens avgörande som väntas under 2013.

BILDEN: Greenpeaceaktivister stoppar Nordkalks skogsröjning i Ojnareskogen på norra Gotland. FOTO: Tillma N / Greenpeace 

 

OKTOBER

SUPERSTORMEN SANDY SLÅR TILL. Den 30 oktober sveper orkanen ”Sandy” in över USA:s östkust. Den drar fram över 15 delstater och skapar stor förödelse. Nederbörden resulterar i svåra översvämningar, eldsvådor och strömavbrott. 40  000 hem blev obeboeliga bara i New York. I början av november var fortfarande 5 miljoner hushåll strömlösa. Stormen beräknas ha kostat 109 människor i USA och Kanada livet. 

Även i Haiti, som fortfarande är svårt drabbat efter jordbävningen i januari 2010, går Sandy hårt fram. Bland de tiotusentals haitier som bor i kåkstäder och de, som efter att ha förlorat sina hem i jordbävningen, tvingats bo i tält får koleraepidemier ny kraft. 50 personer uppskattas ha avlidit och 21  000 bostäder raserats av stormen. 

Redan fem dagar innan Sandy nådde USA passerade stormen över Kuba och skadade 130  000 hus och resulterare i elva människors död. Även Jamaica drabbades av stormen.

BILDEN: Jesumene St-Fleur och hennes femåriga dotter i sitt förstörda hem i Port-au-Prince i Haiti. FOTO: Dieu Nalio Chery / SCANPIX 

 

NOVEMBER 

ISRAELISKT BOMBREGN DRABBAR ÅTER GAZA. Den 14 november attackerar Israels militär, IDF, det ockuperade Gaza. De nästintill konstanta bombattackerna, som går under namnet Operation Pillar of Defense, pågår därefter i ytterligare sju dagar, fram till den 21 november då besked om vapenvila kommer. Israel hävdar att operationen var ett sätt att försvara sig mot de raketer som avfyrats från Gazaremsan. 

Den 18 november betecknas som den blodigaste dagen, bland annat bombar Israel ett trevåningshus i Gaza City vilket resulterar i tio civila dödsoffer – en man, fem kvinnor och fyra barn. I början av december konstaterade Human Rights Watch i en rapport att Israels militär bland annat gjort sig skyldig till brott mot krigets lagar. Uppemot 180 palestinier, merparten civila och av dem ett stort antal barn, dödas i Israels attacker och ytterligare runt 1  500 såras. Totalt dödades tre israeler av Hamas raketer. 

Den 29 november ger FN:s generalförsamling Palestina observatörsstatus.

BILDEN: Palestinska skolbarn undersöker resterna av sin bombade skola i Gaza City. FOTO: Bernat Armangue / SCANPIX

 

DECEMBER

EGYPTEN ÅTER INFÖR REVOLUTION? I Egypten avlöser jättedemonstrationer med över 200  000 människor varandra under årets sista månad. Det sedan landets internationellt hyllade – inte minst för sina fredsförhandlingar mellan Israel och Palestina – president Muhammad Mursi i slutet av november genom dekret gav sig själv diktatorisk makt i väntan på den nya författningen.

Egyptenkännare menar att missnöjet är tudelat. Det handlar dels om ett stort folkligt missnöje över författningsförslaget, dels om politisk rivalitet mellan Mursis Muslimska brödraskapet och den tidigare presidenten och diktatorn Hosni Mubaraks anhängare, som fortfarande har representanter i rättsväsendet.

Mursi drog tillbaka sitt maktdekret. En första folkomröstning om konstitutionen genomförs den 16 december, men enighet kring resultatet saknas. Oppositionen klagar på valfusk, medan Muslimska Brödraskapet menar att majoriteten röstade ja till förslaget. Den andra författningsomröstningen hålls den 22 december.

BILDEN: En motståndare till Egyptens president Mursi visar ett flygblad med uppmaning till att rösta nej i folkomröstningen. FOTO: AP/ SCANPIX

Publicerad Uppdaterad
12 hours sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
1 day sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
1 day sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
5 days sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad
2 weeks sedan

Stefan, 70 i Örebro: ”Egoismen är farlig”

Här kommer en liten tillbakablick till tidigare i våras, när Greta och jag gick omkring i centrala Örebro för att träffa väljare. Det första som hände var att vi stötte på lokala representanter för Moderaterna, som stod och bjöd på kaffe på gågatan – och delade ut smörknivar som give aways. 

“Framtiden börjar vid frukostbordet”, stod det på dem.

Vi gick fram och pratade med dem en stund. Högsta prioritet för deras del inför valet var bland annat framkomlighetsfrågor i staden, berättade de. Det var viktigt med cykelvägar och bussar men “bilen har också sin plats” och därför behövdes fler parkeringsplatser.

Det här mötet ägde rum i mars, just efter att Iran hade svarat på Israels och USA:s folkrättsvidriga bombningar av landet genom att attackera andra länder i Mellanöstern. En av representanterna, som inte ville vara med på bild, berättade att “man förstås är medveten om alla krig och allting som händer i världen just nu” och förklarade sedan hur hen själv var berörd:

– Mina föräldrar är fast i Malaysia. De skulle flyga hem via Dubai men flygen går inte.

Vi talade om röda linjer. Har ni några sådana i ert politiska engagemang? Bara en av representanterna hade ett tydligt svar: Hon hade två pappor, berättade hon. Så HBTQI-frågorna var avgörande för henne.

Ingen tyckte att det egna partiet hade passerat några röda linjer dittills.

Vi tackade för samtalet och hann bara en kort bit innan vi passerade en ICA-butik och blev stoppade av en man som presenterade sig som Stefan. Han var 70 år och särskilt intresserad av miljö och klimat, berättade han. Han ställde upp på en intervju men ville inte vara med på bild.

Greta frågade:

 Vad är dina spontana tankar kring inför valrörelsen nu, det politiska läget i Sverige?

Ja, eftersom jag står med dig då… Jag är ju väldigt intresserad av det här med klimatet och sånt. Det är ju något som man ser ut att nedvärdera fullständigt på alla plan. Om man lyssnar på till exempel Johan Rockström eller andra så är det rätt uppenbart vad som sker, sa Stefan.

– Jag är inte jätteengagerad. Men för mig är det viktigt. Jag har barn… Vi kan göra vårt. Alla har ett ansvar. 

Egoismen är ett stort problem, både i politiken och i samhället i stort, menade Stefan.

– Alla tänker på sig, ingen tänker på mig… Det är lite oroande, tycker jag. Det är pengar och pengar och pengar och makt. 

Ser du några ljusglimtar, något hopp någonstans? 

– Ja, det är ju oss, det är vi människor som måste göra någonting. Det finns många som gör. Jag tror ju på människan generellt. Politiken, jag vet inte.

Har du varit engagerad politiskt?

– Nej, inte alls. 

Finns det någon särskild anledning till varför? 

– Nej, det har nog bara inte blivit så. Jag är intresserad, men jag har inte haft någon anledning att… Det har inte blivit av. 

Men om dina vänner sa: “Nu går vi på en demonstration”, så skulle du ha följt med…? 

– Det skulle jag kunna göra och det har jag gjort. Gått i demonstrationer. Men sen att engagera sig politiskt i en kommun eller något sånt där. Om det var så du tänkte… 

Att engagera sig politiskt behöver inte vara att man är i politiska partier eller direkt i politiken.

– Nej, det vet jag. Men jag trodde det var så du menade, sa Stefan.

– Men nog går jag ju och talar om vad jag tycker och skriver vad jag tycker, det gör jag. 

Ja, och det kanske på något sätt är mer värt… 

– Det är väl kanske det som jag jag menar med att människorna… Att man en och en kan påverka.

En reflektion från mig (det är Alexandra som skriver): 

Det här är något som har återkommit i våra intervjuer. Inställningen till politiskt engagemang. Vid sidan av den mycket frekventa kommentaren “jag kan inget om politik” eller “jag är inte insatt” så är det också många som spontant ser på politiskt engagemang som att det per definition innebär att vara partipolitiskt aktiv. På samma sätt verkar många se demokrati som något som man ägnar sig åt vart fjärde år, i samband med allmänna val.

Samtidigt vet vi ju från historien att i princip alla stora samhällsomvandlingar har krävt andra former av demokratiskt engagemang. Ofta i form av civil olydnad. 

För några år sedan stod jag på en motorväg tillsammans med aktivister från Återställ våtmarker. Jag gjorde ett större reportage om dem för Dagens Nyheters Lördagsmagasin och i artikeln intervjuade jag Stellan Vinthagen, professor i fredligt motstånd vid University of Massachusetts Amherst. Han kallade sig ”aktivistforskare” och var själv aktivist men inte i de rörelser han forskade på.

– Jag skulle vilja hävda att nästan varenda fri- och rättighet vi har i den svenska grundlagen är kopplad till historiska folkrörelsers arbete. Man har inte kallat det civil olydnad, men man har utmanat lagar och huvudsakligen fredligt och öppet brutit mot dem. Och sen har makten anpassat sig till detta efterhand – för att undvika någon form av social revolt eller revolution rentav, sa han till mig då.

En utmaning, trodde Stefan utanför ICA i Örebro, är att människor har så lite tid över i sin vardag. Det blir svårt att hinna med motståndet.

– Folk känns så upptagna med sitt. Det är mycket jobb, det ska tjänas pengar och man ska ha det ena och det andra. 

I valet kommer det bli något av partierna han röstat på tidigare, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, sa han. Men ännu hade han inte bestämt sig. Och det är svårt att känna att det spelar så jättestor roll – det finns ju ingen riktig opposition, menade Stefan.

Den här diskussionen, att inget parti har en politik som svarar mot de massiva utmaningarna vi står inför, har för övrigt just lyfts av SVT, som berättar om Arbetarens satsning och den här bloggen i samband med en intervju med MP:s Amanda Lind.

Sista frågan från Greta till Stefan i Örebro:

Finns det något som skulle kunna få dig att bli mer engagerad?

– Jag har själv en allvarlig sjukdom. Så jag mår inte alltid så bra och har varken ork eller energi. Men övergripande tror jag att det som behövs är starka ledare som kan motivera andra att vara med i kampen, sa han.

Det var allt från Örebro för denna gång. En annan sak: 

Några som inte ger sig är alla människor som kämpar för att Bella Aksoy ska få stanna i Sverige. Efter demonstrationen på förvaret för ett par veckor sedan (som jag skrev om här) har det hållits en massa demonstrationer till stöd för henne och det har skrivits väldigt mycket om hennes fall – både i tidningar och på sociala medier. På savebella.org har över 8 600 personer skrivit på ett upprop.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Foto: Joakim Ståhl SVD / TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Bill Gates pyramid

Jag är en av tusen slavar som bygger åt Microsoft
utanför Gävle, Nordens största serverhall.
Vi kom från elva länder hit, för lönsamhetens skull,
driften blir billig där luften är kall.

Men kallare är människohjärtat som jagar oss
att likna människor mindre än maskiner.
Kropparna går sönder och psykena de knäcks.
Vi svettas fastän nordanvinden viner.

Vi får ingen sjuklön, jobbar sex dagar av sju,
en som stod på sig fick gå samma dag.
Vinden bortom grinden bär dock på löftet om vad
många kan bli, om ensam är svag.

Bakom varje mjukvara, varje moln och app
finns år av slit och slitna människohänder.
Du bakom din skärm, kom ihåg vad jag har sagt.
Tänk ibland på oss som kom från elva länder.

Publicerad Uppdaterad