ANALYS: Förra torsdagen röstade en klar majoritet, 138 av FN:s 193 medlemsländer, ja till att ge Palestina observatörsstatus. För många har hoppet om en snar tvåstatslösning för Israel och Palestina tänts, även om långt ifrån alla är lika optimistiska.
Tusentals flaggviftande sympatisörer trängdes utanför Mahmoud Abbas högkvarter i Ramallah när han i söndags återvände från mötet med FN:s generalförsamling i New York.
– Nu har vi en stat: Världen har högt och tydligt sagt ja till staten Palestina, var president Abbas meddelande till de jublande massorna.
Men det finns smolk i glädjebägaren. Alla palestinier är inte lika entusiastiska. Några av Mahmoud Abbas uttalanden till världspressen efter hans bejublade tal i FN har väckt stor irritation. Bland annat försäkrade han för Jerusalem Post att han inte kommer att ställa Israel inför rätta för folkrättsbrott.
– Vi har nu möjlighet att gå till den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag, men vi kommer inte att göra det nu, och vi kommer heller inte att göra det senare, om inte Israel utsätter oss för aggression, sade Abbas.
Ett uttalande som sticker i ögonen när det sägs veckan efter att Israel avslutat åtta dagars intensiva bombningar av Gaza vilka sammanlagt dödade 169 palestinier.
Abbas sade också att han är beredd till ”villkorslösa” fredssamtal med Israel. Detta samtidigt som Israel som svar på att Palestina blivit observatörsstat i FN beslutat att frysa utbetalningen av cirka 120 miljoner dollar i skattepengar till Palestina.
– Jag har inte för avsikt att överföra skattepengarna till den palestinska myndigheten denna månad. De pengarna kommer nu att användas till att betala den palestinska myndighetens skuld till israeliska elbolag, sade Israels finansminister Yuval Steinitz, till den israeliska radion.
Sedan tidigare har Israel även beslutat att expandera bosättningarna på Västbanken och i östra Jerusalem genom att bygga 3 000 nya bostäder som ett svar på FN-beslutet.
Enligt Al Jazeera’s Nicole Johnston skulle detta innebära att den i dag 25 kilometer långa vägsträckan mellan Betlehem och Ramallah skulle mer än fyrdubblas till 120 kilometer för de palestinska resenärerna som skulle bli tvungna att resa runt bosättningarna.
– Detta gör det mycket svårt för palestinierna att få någon form av sammanhängande stat i framtiden, säger hon.
Israels reaktion är inte helt oväntad, landets regering är uppenbarligen pressad. Bara åtta dagar efter den misslyckade israeliska militära offensiven i Gaza avslutades, drabbades Benjamin Netanyahu av ett andra bakslag i FN:s generalförsamling.
Om Palestinas uppgraderade status i FN stärkt Mahmoud Abbas och Fateh, så har Hamas åtminstone på kort sikt gått stärkt ur ”Operation Pillar of Defense”. President Abbas åkte till New York för att träffa FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. Det behövde inte Hamas göra, det var han som kom till dem. I stället för att gå omvägen via President Abbas i Ramallah förhandlade Israel och USA med Hamas via Egypten. Dessa förhandlingar, som ledde till avtalet om eldupphör, har förstärkt Hamas roll på den internationella arenan. Om Israel och Egypten som utlovat lättar något på blockaden mot Gaza-remsan kan Hamas peka på konkreta resultat som gynnar befolkningen i Gaza. Detta stärker Hamas (självutnämnda) position som det ledande partiet i motståndet mot ockupationen.
Hamas kommer säkert även att stolt framhålla att de är kapabla att skjuta raketer som kan träffa Tel Aviv och stor-Jerusalem, något som inte ens Hizbollah kunde eller ville under Libanonkriget 2006. Trots de relativt begränsade skador som Hamas raketer orsakade, är faktumet att de över huvud taget avfyrades och nådde så långt ett stort problem ur ett israeliskt perspektiv. Precis som raketangrepp på de större städerna i syd – Be’er Sheeva och Ashdod – blev den nya standarden efter Cast Lead, är det attacker mot Tel Aviv som sätter standarden för varje organisation eller regim som i framtiden kommer att försöka utmana Israel militärt. Det är ett allvarligt slag mot den israeliska idén om ”avskräckande anfall”, som var anledningen till hela operationen i Gaza.
Men även om både Fateh på Västbanken och Hamas i Gaza nyligen har firat uppenbara propagandasegrar, behöver detta inte innebära långsiktiga framgångar för palestinierna.
Palestinas verkliga intressen ligger i ett enande av Västbanken och Gaza med ett palestinskt ledarskap som kan företräda alla palestinier. Detta mål är inte närmare än det var för ett par veckor sedan.